Anette Jernström har arbetat som flygvärdinna i drygt 20 år och betraktelserna i boken är till stor del resultatet av hennes erfarenheter i luften. Det är humoristiska anekdoter om en kvarglömd steward i New York, språkförbistringar i kabinen och avsnoppande svar till snorkiga passagerare.

Men det finns även en hel del allvar. Bokens mest gripande stycke är utan tvekan det som handlar om olyckan på Linateflygplatsen i Milano då 114 personer omkom. När Anette Jernström och hennes kollegor nås av beskedet att de förlorat sina arbetskamrater måste de vara professionella och fortsätta flyga enligt sitt upplagda schema. Under hela dagen är de korrekta mot alla passagerare, men med betydligt längre till leendet än i vanliga fall.

Anette Jernström skriver stundtals rappt och underhållande och som läsare får man en inblick i kabinpersonalens tuffa arbetsmiljö, men boken skulle definitivt ha vunnit på en professionell textredigering. För många av texterna känns för privata, dagboksaktiga och överflödiga. Och den slutsatsen leder i sin tur fram till frågan om vem som egentligen är den tänkta målgruppen för den här boken.