Sverker Oredsson, professor emeritus i historia i Lund, har skrivit en omprövande biografi över den klassiske svenske krigarkungen Gustav II Adolf. Den är intressant, välskriven och förtjänar en stor läsekrets. Ett av de viktigaste avsnitten handlar om kungens motiv att blanda sig i det trettioåriga kriget. En vanlig förklaring har varit den säkerhetspolitiska. Bättre att föra kriget på främmande mark än i eget land. Men Oredsson är skeptisk och pekar i stället på religionen. I det bördsmedvetna 1600-talet hade Gustav II Adolf problem med den kungliga legitimiteten. Hans farfar, Gustav Vasa, var en upprorsmakare. Därför blir den rena protestantiska tron det viktigaste kortet som kungen kunde spela ut inför Tysklands protestantiska furs-tar i sökandet efter bundsförvanter, krigsfolk och subsidier.

Ett annat mycket intressant avsnitt handlar om Gustav Adolfs-bilden i historieskrivningen genom tiderna. Här demonstreras med all önskvärd tydlighet hur historieskrivaren är en fånge i sin egen tid och dess betraktelsesätt.