Det är knappt två år sedan Sifs ordförande Mari-Ann Krantz bjöd upp HTF:s dåvarande ordförande Holger Eriksson till pardans. Innan bröllopet kunde arrangeras hann Holger gå i pension och ersättas som brudgum av Bengt Olsson (inte helt olik Hollywoodskådisen Gregory Peck).
Men någon smekmånad hinns inte med. Nu är det full fart framåt för att klara av allt praktiskt till Unionens premiär 1 januari 2008. Styrelser ska slås samman både på förbundsnivå och i de nitton regionerna.
att bruden blir unionens första ordförande - fram till kongressen hösten 2008 - har varit klart länge. Men för att den nya organisationen ska kunna byggas och fungera måste fyra strategiskt viktiga chefer utses. I skrivande stund är varken kanslichef, förhandlingschef, förbundssekreterare eller chefredaktör tillsatt. De ska senast kunna tillträda 1 december. Samma datum gäller för regioncheferna.
Två a-kassor ska bli en och samlokaliseras. Tidningsredaktionerna flyttar ihop redan i slutet av oktober. Övriga organisationen får något år på sig att hitta fungerande strukturer. Parallellt ska medlemsservicen upprätthållas, helst upplevas snäppet bättre än i dagens HTF och Sif.
På kongresserna i Västerås vässades Unionens handlingsprogram. Begreppen demokrati, respekt och solidaritet lyftes in som grundpelare i verksamheten. De arbetslösa medlemmarnas situation ska noggrannare uppmärksammas. Skolinformation om facket och arbetsrätten ska bedrivas redan på högstadiet. Miljövänliga alternativ ska väljas, även om det blir dyrare.
Med ett kaxigare handlingsprogram i ryggen hade man kunnat förvänta sig att kongressombuden skulle applådera Bengt Melin, Sif Göteborg, som inspirerad av gästtalaren Philip Jennings från internationalen UNI föreslog att kongressen skulle "fördöma diktaturen i Burma och dess övergrepp mot den egna befolkningen". Men Melin tog tillbaka sitt yrkande efter en vädjan från Mari-Ann Krantz, som i stället lovade att förbundsstyrelsen skulle föra ut budskapet på lämpligt sätt.
Gösta Grahn, pensionärsombud i Sif, gick också på en nit när han yrkade att pensionärsmedlemmar borde ha rösträtt i Unionen. Trots att han bara föreslog en rösträtt begränsad till pensionsfrågor blev det ett tydligt nej. 54 000 seniorer kan därmed konstatera att deras erfarenhet väger lätt i den demokratiska vågskålen jämfört med studerandemedlemmar, som blir valbara till alla förtroendeposter och får full rösträtt.
Det mesta har hittills gått på räls i den här fackliga fusionen. Nästan inget motstånd. HTF-arnas kongress-ja var enhälligt. Ett fåtal nejröster hördes från sifarna, troligen från Telia Sonera, vars riksklubbsordförande Berith Westman i talarstolen strax innan berättat att motståndarna visserligen blivit färre men ändå var i majoritet i klubben.
Bristen på invändningar kan tolkas som att samgåendet HTF-Sif är en logisk handling till nytta för medlemmarna i en tid när industri och tjänstesektor blir allt intimare. Men äktenskap är aldrig problemfria. Tids nog bryter grälet ut. Och följs av fler. Det är inget att vara rädd för. Känslorna kan av sådant bli än starkare.
BJÖRN ÖIJER