Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Dyra system införs men följs inte upp

Många förändringar kommer som en chock för de anställda. Ofta också för fackligt förtroendevalda. <br />
Publicerad
Sifs enhet för strategisk utveckling håller på med ett projekt för att underlätta för förtroendevalda och medlemmar att delta i och påverka strategiska förändringar på arbetsplatsen. Det leds av Cecilia Beskow och Hanna Söderkvist. Första delrapporten Att påverka strategiska förändringar kommer att följas av ytterligare tre. Cecilia Beskow:
- Förändringsarbete borde vara en ständigt pågående process där ledning och medarbetare samverkar i dialogform. Då skulle de slippa förhandla efteråt och ägna sig åt brandkårsutryckningar. Vi vill också förmå parterna att damma av utvecklingsavtalet. Kunskapen om det är dålig och därför också användningen av det.
Rapporten handlar mest om tekniska förändringar. Det har visat sig att beslut att införa helt nya system fattas på tämligen lösa grunder och utan hänsyn till vad som är bra för arbetsplatsen och medarbetarna. Och utan att man gör konsekvensanalyser och riskbedömningar. Incitamentet är snarare trender och mode, vetskapen eller tron att "alla andra" har gjort likadant.
- Lika förvånande är att ett företag kan investera säg 200 miljoner kronor i ett nytt system vilket enligt förhandsuppgifter skulle ge besparingar på 30 procent men sedan inte följa upp om det verkligen blev så.
Birgitta Sjöberg är ordförande i Arla Foods koncernfack och deltog i arbetet med delrapporten. Hon tycker inte att facket på länge har fått påverka stora förändringar i företaget. Under tiden har flera fusioneringar skett.
- Innan vi 2000 gick samman med ett danskt företag visste vi vad som pågick. Vi fick påverka omständigheter som var viktiga för svenska medarbetare. När vi nu är i fusionstankar med ett holländskt företag hade processen gått långt innan våra representanter i bolagsstyrelsen fick veta om det.
Birgitta Sjöberg anser att större öppenhet skulle gynna alla parter. Företagsledningar brukar säga att en affär skulle ha äventyrats om de hade yppat något innan den var klar och informerar inte ens bolagsstyrelsen. I så fall tycker hon att man kan fråga sig om rätt personer sitter där.
I dag är de flesta anställdas vardag fyllda av arbetsuppgifter. Är det inte mycket begärt att de dessutom skulle orka och hinna reflektera över företagets planerade förändringar?
- Jo. Men företag borde se till att de fick tid och möjlighet att reflektera och bidra med sina kunskaper. Det skulle gynna allt och alla. Och visst är det synd att utvecklingsavtalet är så okänt och oanvänt.

LISBETH NIEMINEN

Fotnot:
Utvecklingsavtalet mellan dåvarande SAF, LO och PTK innehåller regler och värderingar för utveckling av till exempel företagens effektivitet och lönsamhet samt för sysselsättning. Bland annat regleras medbestämmandet vid förändringar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.