En kvarts miljon uppsagda har fått hjälp sen 1974. Att TRR nu planerar försämrade villkor för tredje gången på fyra år är mycket oroande.
Som Siftidningen visar (sid 16-17) kan uppsagda tjänstemän gå miste om ett par hundra tusen kronor kontant, om sparförslagen klubbas. Försämringarna ska gälla retroaktivt från årsskiftet och slår alltså till med omedelbar verkan.
Nedmonteringen av stödet inleddes i mars 2000 med att avgångsersättningen AGE, som skulle fylla ut a-kassan till 75 procent av tidigare lön, sänktes till 70 procent. I början av 2004 begränsades den tid som AGE kan utbetalas med i vissa fall ett helt år. Omställningsstödet - rådgivning och betald utbildning för att hjälpa uppsagda till nytt jobb eller starta eget - skars också ner i tid, från fem till två år.
I höstas tog en arbetsgrupp inom TRR fram ett batteri av ytterligare sparförslag. Det innehåller fortsatt bantning av ersättningsperioden, sänkningar av inkomsttak och maxbelopp, reducering till 50 procent av tidigare lön efter ett antal månader, slopat schablonbelopp för dem med inkomster under a-kassetaket m m.
TRR går med cirka 300 miljoner i underskott, och AGE-utbetalningarna har ökat från 259 miljoner 1997 till cirka 700 miljoner i fjol. Ett ökat antal äldre arbetslösa anges som skäl till underskottet.
Alternativet till att spara pengar på tjänstemännens trygghet vid omställningar och nerdragningar är att höja arbetsgivarnas avgifter till systemet från nuvarande 0,3 procent av lönesumman. Det vore rimligt eftersom avgiften aldrig har varit lägre. 1992-93 var den kring 1 procent. Så småningom kunde den sänkas därför att TRR fick del av SPP:s stora konsolideringsöverskott. Fondmedlen varierar även med börsutvecklingen.
Sif och övriga PTK-förbund står uppgivna inför möjligheten att pressa Svenskt Näringsliv till att höja avgifterna. Det är en beklämmande hållning. Är det något fackets konfliktmiljarder borde användas till så är det att tvinga fram en sund finansiering av TRR. Annars finns det ingen anledning för facken att via avtalsturlistor hjälpa företagen att säga upp folk, att "bidra till ett ökat omvandlingstryck på arbetsmarknaden" som det så fint heter.
Sif hade chansen att i fjolårets avtalsrörelse, på kongressen i november och förbundsfullmäktige i december debattera krisen i TRR. Men det här är uppenbarligen inte en fråga som ska föras ut till medlemmarna - trots att de avstått både löneutrymme och anställningsskydd i utbyte mot omställningsavtalet. Frågan ska avgöras i ett slutet rum, i partsgemensamma stiftelsen TRR:s styrelse, där facket sitter i knät på arbetsgivarna.
"Ansvarstagarna" heter en ny bok om övertalighet och kompetensväxling, utgiven av Trygghetsrådet. Volvo, ABB och Telia Sonera är några av de företag som tagit sitt ansvar vid personalminskningar. Det har skett av humanitära skäl och en ambition att värna varumärket även i svåra tider. Svenska företag och deras anställda måste nu visa sina centralt placerade företrädare var skåpet ska stå. Innan PTK och Svenskt Näringsliv river det som återstår av tryggheten vid omställning.
BJÖRN ÖIJER
Som Siftidningen visar (sid 16-17) kan uppsagda tjänstemän gå miste om ett par hundra tusen kronor kontant, om sparförslagen klubbas. Försämringarna ska gälla retroaktivt från årsskiftet och slår alltså till med omedelbar verkan.
Nedmonteringen av stödet inleddes i mars 2000 med att avgångsersättningen AGE, som skulle fylla ut a-kassan till 75 procent av tidigare lön, sänktes till 70 procent. I början av 2004 begränsades den tid som AGE kan utbetalas med i vissa fall ett helt år. Omställningsstödet - rådgivning och betald utbildning för att hjälpa uppsagda till nytt jobb eller starta eget - skars också ner i tid, från fem till två år.
I höstas tog en arbetsgrupp inom TRR fram ett batteri av ytterligare sparförslag. Det innehåller fortsatt bantning av ersättningsperioden, sänkningar av inkomsttak och maxbelopp, reducering till 50 procent av tidigare lön efter ett antal månader, slopat schablonbelopp för dem med inkomster under a-kassetaket m m.
TRR går med cirka 300 miljoner i underskott, och AGE-utbetalningarna har ökat från 259 miljoner 1997 till cirka 700 miljoner i fjol. Ett ökat antal äldre arbetslösa anges som skäl till underskottet.
Alternativet till att spara pengar på tjänstemännens trygghet vid omställningar och nerdragningar är att höja arbetsgivarnas avgifter till systemet från nuvarande 0,3 procent av lönesumman. Det vore rimligt eftersom avgiften aldrig har varit lägre. 1992-93 var den kring 1 procent. Så småningom kunde den sänkas därför att TRR fick del av SPP:s stora konsolideringsöverskott. Fondmedlen varierar även med börsutvecklingen.
Sif och övriga PTK-förbund står uppgivna inför möjligheten att pressa Svenskt Näringsliv till att höja avgifterna. Det är en beklämmande hållning. Är det något fackets konfliktmiljarder borde användas till så är det att tvinga fram en sund finansiering av TRR. Annars finns det ingen anledning för facken att via avtalsturlistor hjälpa företagen att säga upp folk, att "bidra till ett ökat omvandlingstryck på arbetsmarknaden" som det så fint heter.
Sif hade chansen att i fjolårets avtalsrörelse, på kongressen i november och förbundsfullmäktige i december debattera krisen i TRR. Men det här är uppenbarligen inte en fråga som ska föras ut till medlemmarna - trots att de avstått både löneutrymme och anställningsskydd i utbyte mot omställningsavtalet. Frågan ska avgöras i ett slutet rum, i partsgemensamma stiftelsen TRR:s styrelse, där facket sitter i knät på arbetsgivarna.
"Ansvarstagarna" heter en ny bok om övertalighet och kompetensväxling, utgiven av Trygghetsrådet. Volvo, ABB och Telia Sonera är några av de företag som tagit sitt ansvar vid personalminskningar. Det har skett av humanitära skäl och en ambition att värna varumärket även i svåra tider. Svenska företag och deras anställda måste nu visa sina centralt placerade företrädare var skåpet ska stå. Innan PTK och Svenskt Näringsliv river det som återstår av tryggheten vid omställning.
BJÖRN ÖIJER
