Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Stora Enso vill bygga ut kärnkraften

Skogsbolaget Stora Enso vill investera i kärnkraft för att säkra tillgången på billig el. Liksom Sif är man också kritisk mot stängningen av Barsebäck 2.
Publicerad
Skogsbolaget Stora Enso överväger att investera i en utbyggnad av svensk kärnkraft om det åter skulle bli tillåtet. Det sa företagets energiansvarige Mikael Hannus på en konferens om kärnkraft i tisdags.
I dag, torsdag, följs utspelet upp med en debattartikel i Dagens Nyheter. Företaget kritiserar där regeringens beslut att stänga Barsebäck 2, och menar att regeringens politik äventyrar tillgången på billig el. Låga elpriser är en viktig konkurrensfördel för svensk skogsindustri.
Även om Mikael Hannus tror att en investering i kärnkraft skulle ge god lönsamhet, ser han det som en underordnad fråga. Poängen är att öka tillgången på el.
- Vi vill få ner elpriserna så att våra bruk behåller sin konkurrenskraft, säger han till Siftidningen.
Kjell Haglund är klubbordförande för Sif på Stora Enso Kvarnsveden i Borlänge.
- Skogsindustrin är oerhört energikrävande. Bara här på Kvarnsveden står vi för en procent av Sveriges elenergiförbrukning.
- Vi vill ha tillgång till billig elenergi, men om det innebär kärnkraft eller inte är en annan sak, fortsätter han.
Stora Ensos ledning är inte ensam om sin kritik mot regeringens beslut att stänga Barsebäck 2. Även Sifs förbundsekonom Gösta Karlsson anser att det i dag inte finns alternativ till kärnkraften för att få el till konkurrenskraftiga priser. För några år sedan tog Sif ett beslut som innebär att man ställer upp på en avveckling av kärnkraften på sikt, men först när det finns alternativa energikällor.
Kärnkraften är en het potatis även bland Siftidningens läsare som inte delar danskarnas entusiasm över beslutet att stänga Barsebäck 2. Veckans webbenkätfråga, "Är det rätt att stänga Barsebäck 2?", har renderat många inlägg. 26 procent är i skrivande stund för stängningen medan 74 procent är mot.

JÖRAN LINDEBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.