Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sifekonom kritiserar rekordhöga vd-löner

Svenska vd:ar tjänar mest i hela EU. Däremot har vanliga anställda ofta lägre löner än kollegorna i andra länder, visar ny statistik. Löneskillnaderna gör att direktörerna tappar greppet om hur det ser ut i samhället, anser Sifs förbundsekonom Gösta Karlsson.<br />
Publicerad
Det är Dagens industri som redovisar statistik från den internationella handelshögskolan IMD i Schweiz. En svensk vd tjänar över 2,5 miljoner kronor om året. Bara vd:arna i USA och Schweiz har högre löner. Inom EU ligger de svenska direktörerna i topp. De svenska civilingenjörerna hamnar däremot långt ned på listan vid en jämförelse med andra länder, detsamma gäller industriarbetare och sekreterare.
- En sak det visar är att skattesystemet numera är anpassat till cheferna. Före skatteomläggningen var deras löner inte alls i den här ligan, säger Gösta Karlsson som tror att de stora löneskillnaderna kan leda till misstroende från de anställdas sida.
- Det finns en risk att vd:arna tappar greppet om hur det ser ut i samhället, som när de talar om återhållsamhet.
Gösta Karlsson påpekar också det underliga i att svenska vd:ar tjänar mer än exempelvis chefer för tyska, franska och brittiska bolag.
- De bolagen är ofta större, det borde betyda att vd:ns ansvar är större. Cheferna själva brukar hävda att det stora ansvaret är ett skäl för den höga lönen.
Det är knappast heller så att vinsterna i de svenska bolagen skulle vara större än andras och därför ge anledning till högre löner, enligt Gösta Karlsson som tycker att det är dags för facket att titta på hur en lönepolicy för vd:arna kan se ut.
Enligt Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster är Dagens industris uppgift om att de svenska vd-lönerna är bland de högsta i världen "överraskande och förmodligen felaktig". I en kommentar hävdar han att medellönen för en svensk vd ligger på cirka 30 000 kronor i månaden. Att enbart titta på de största företagen ger en skev bild av det svenska näringslivet, skriver Fölster: "Det vore mycket glädjande om fler än några få toppchefer i etablerade storföretag hade internationellt sett konkurrenskraftiga löner. Det gynnar alla".

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.