- Många kvinnliga medlemmar, som ju betalar lika mycket i fackavgift som männen, är nu skitförbannade på att inget händer. Det här går inte att skjuta på längre, säger hon.
I rapporten "Varför tjänar kvinnor mindre?" har Anna Thoursie, utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv, försökt hitta svaret på varför kvinnor som grupp systematiskt får mindre betalt per timme än vad män som grupp får.
Hon konstaterar att trots att kvinnor i genomsnitt nu har lika lång utbildning som männen och att skillnaden ifråga om arbetslivserfarenhet minskat mycket, så har det inte avspeglat sig i mindre löneskillnader under de senaste tjugo åren.
Alltså, hävdar Anna Thoursie, råder olika belöningssystem för kvinnor och män, eller snarare mellan olika kvinno- respektive mansdominerade yrkesgrupper.
Och eftersom jämställdhetslagarna inte löst problemet är det facken och arbetsgivarna som har de mest effektiva verktygen för att förändra situationen.
- Om de vill använda dem fullt ut vill säga. För det handlar om att fördela resurser mellan avtalsområden, säger hon.
- Men det är inte så att manliga metallarbetare ska få mindre för att offentliganställd vårdpersonal ska få mer. I stället ska exempelvis privatanställda män få mindre för att de privatanställda kvinnorna ska få mer. Det kommer också att kosta högre skatt och avgifter.
Varför har det inte hänt mer på 20 år?
- Två problem dominerar. Det ena är att man inom de kvinnodominerade yrkena har lägre lön än inom de mansdominerade, trots likartade kvalifikationsvillkor. Det handlar alltså om en diskriminering mot yrkesgrupper där kvinnor drar nitlotten.
- Det andra är att eftersom kvinnor ännu tar ut 80 procent av barnledigheten och arbetsgivarna, som ogillar frånvaro, vet det så betraktas alla kvinnor som en osäker grupp att satsa på. Därför är det viktigt att vi får en kvotering av föräldraförsäkringen.
Har facken och arbetsgivarna samma syn på värdet av kvinnligt respektive manligt arbete?
- Det är ju inte så att man suttit och konspirerat tillsammans. Men vi är ju alla färgade av våra historiska rötter. Men nu kommer det snart att bli en förändring, jag känner att vi har vind i ryggen, säger Anna Thoursie.
ANITA TÄPP
I rapporten "Varför tjänar kvinnor mindre?" har Anna Thoursie, utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv, försökt hitta svaret på varför kvinnor som grupp systematiskt får mindre betalt per timme än vad män som grupp får.
Hon konstaterar att trots att kvinnor i genomsnitt nu har lika lång utbildning som männen och att skillnaden ifråga om arbetslivserfarenhet minskat mycket, så har det inte avspeglat sig i mindre löneskillnader under de senaste tjugo åren.
Alltså, hävdar Anna Thoursie, råder olika belöningssystem för kvinnor och män, eller snarare mellan olika kvinno- respektive mansdominerade yrkesgrupper.
Och eftersom jämställdhetslagarna inte löst problemet är det facken och arbetsgivarna som har de mest effektiva verktygen för att förändra situationen.
- Om de vill använda dem fullt ut vill säga. För det handlar om att fördela resurser mellan avtalsområden, säger hon.
- Men det är inte så att manliga metallarbetare ska få mindre för att offentliganställd vårdpersonal ska få mer. I stället ska exempelvis privatanställda män få mindre för att de privatanställda kvinnorna ska få mer. Det kommer också att kosta högre skatt och avgifter.
Varför har det inte hänt mer på 20 år?
- Två problem dominerar. Det ena är att man inom de kvinnodominerade yrkena har lägre lön än inom de mansdominerade, trots likartade kvalifikationsvillkor. Det handlar alltså om en diskriminering mot yrkesgrupper där kvinnor drar nitlotten.
- Det andra är att eftersom kvinnor ännu tar ut 80 procent av barnledigheten och arbetsgivarna, som ogillar frånvaro, vet det så betraktas alla kvinnor som en osäker grupp att satsa på. Därför är det viktigt att vi får en kvotering av föräldraförsäkringen.
Har facken och arbetsgivarna samma syn på värdet av kvinnligt respektive manligt arbete?
- Det är ju inte så att man suttit och konspirerat tillsammans. Men vi är ju alla färgade av våra historiska rötter. Men nu kommer det snart att bli en förändring, jag känner att vi har vind i ryggen, säger Anna Thoursie.
ANITA TÄPP
