Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sif kräver förändrat studiestöd

Det nuvarande studiestödsystemet bidrar inte till att brygga över de sociala och ekonomiska orättvisorna. Det konstaterar Sifs ordförande Mari-Ann Krantz som nu bland annat kräver att bidragsdelen höjs och att möjligheter till studier med studiemedel under sommaren förbättras.
Publicerad
En orsak till Mari-Ann Krantz kritik är resultatet av en undersökning bland 1 716 av Sifs studerandemedlemmar som presenteras i dag. Av den framgår att över hälften får eller har fått ekonomisk hjälp av föräldrar eller närstående för att finansiera sina studier.
Var fjärde student uppger att ekonomiska svårigheter fått dem att överväga att avbryta sina studier och 61 procent är oroliga över att inte få ekonomin gå ihop under sommaren.
Värst är det för ensamstående med barn, av vilka 58 procent haft så dålig ekonomi att de övervägt att göra avbrott i studierna och av vilka tre av fyra inte tror sig klara ekonomin under sommaren.
I en debattartikel i Dagens Nyheter hävdar Mari-Ann Krantz att det nuvarande studiemedelssystemet inte ligger i linje med regeringens uttalade mål om allas rätt till utbildning.
- Det allvarligare problemet med ett bristfälligt studiemedelssystem är att det cementerar en situation där vissa grupper inte vågar ta steget att satsa på utbildning. De framsteg som gjorts på senare år för att rätta till den sociala snedrekryteringen till högre utbildning är i fara, skriver Mari-Ann Krantz och fortsätter:
- Kompetensutveckling för yrkesverksamma är avgörande för att kunna möta kraven i ett arbetsliv som ständigt förändras. Men då måste såväl de ekonomiska som praktiska villkoren vara anpassade för studier i alla åldrar.
För att förbättra situationen måste bidragsdelen liksom dagens ålderstak på 50 år höjas och begränsningen till 12 terminers studier med studiemedel tas bort, skriver Mari-Ann Krantz. Hon kräver även att möjligheten till sommarstudier med studiemedel förbättras och att möjligheten till differentierat studiestöd, som tar hänsyn till individuella behov utreds.

ANITA TÄPP


Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.