Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Hur har du det på jobbet?

När Sif under några veckor i maj skickade ut sina ledande förtroendevalda - från förbundsordförande Mari-Ann Krantz till avdelningsstyrelsernas ledamöter - till arbetsplatserna för att lyssna på medlemmarna var det en och annan som ryggade. Det kändes ovant att komma på besök utan att missionera.
Publicerad
Men uppdraget för satsningen "Dialog om arbetslivet" var just att lyssna. Att ta del av din och andra medlemmars vardag. Målet var att omkring 150 förtroendevalda och regionala ombudsmän skulle besöka tusen företag. När detta skrivs finns rapporter från 651 arbetsplatser.
Den fråga som flest anställda velat prata om är inte oväntat lönen. Därefter kommer arbetsmiljö, kompetensutveckling och arbetstid. Så långt tycks diskussionerna ha haft koppling till avtalsrörelsen. De områden som ett fåtal visat intresse för är diskriminering, a-kassa och resor. Skulle det inte finnas några problem där?
De fackliga ledarna möttes av både framtidstro och pessimism. På ett företag hade det inte skett några uppsägningar på 40 år. På ett annat hade en ny vd ordnat skyddskommitté och regelbundna skyddsronder. Vd:n erbjöd två utvecklingssamtal per år. Fackklubben tyckte att det var för många!
Åtskilliga problem ventilerades. En del medlemmar får varken lönesamtal, utvecklingssamtal eller kompetensutveckling. Vissa får inte någon löneökning alls, andra kan inte ta ut fyra veckors sammanhängande semester på sommaren. Somliga har inte ens företagshälsovård, medan andra kämpar för allas rätt till massage tjugo minuter i veckan. På en arbetsplats kritiseras dels dålig ventilation, dels orättvisa löneskillnader. Flera klubbar är missnöjda med utländska ägare.
Det är företaget som sätter lönerna, klagar en klubbordförande som ändå haft framgång med initiativet att presentera ett eget löneförslag. Arbetsgivaren köpte det rakt av, till och med ökade påslaget för några av tjänstemännen.
På de stora industriföretagen är normen att sifklubben löneförhandlar åt medlemmarna med undantag av cheferna. Få medlemmar dyker upp på klubbmötena. Det fackliga engagemanget är ofta svalt. På ett konsultföretag med 30 anställda, fördelade på sju bolag, förhandlar var och en med chefen direkt. Där står kunden och debiteringen i ständig fokus. Att starta en fackklubb orkar man inte med. Ansvaret gentemot arbetsgivare och familj är tungt nog. En av de yngsta har övertalats - motvilligt - att axla rollen som arbetsplatsombud.
Vad vill ni att Sif ska ta itu med? De besökande fick många uppslag med sig hem. Hjälp oss att fixa ett annat jobb åt en kemiingenjör, som drabbats av allergi och varit sjukskriven ett år. Facket borde stödja små familjeföretag med ett par anställda så att arbetsmiljöarbetet funkar, till exempel.
Sif har satsat 3,5 miljoner på att dessa försommarveckor få till personliga möten mellan medlemmar och förtroendevalda landet runt. Samtalen bär spår av uppgivenhet men även av beslutsamhet att bygga nytt ur tidigare misslyckanden. Nu gäller det att ta med sig erfarenheten från besöken in i det pågående projektet "Fackets kraft", som ska uppmuntra lokalt fackligt arbete. Annars riskerar facket att försvinna som folkrörelse.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.