Under tioårsperioden fördubblades den genomsnittliga sjukskrivningstiden för de som fick rehabilitering, från 314 till 724 dagar. 12 procent fick förtidspension i början av 90-talet medan 51 procent fick det 2001/2002.
Av undersökningen drar Antoinette Hetzler slutsatsen att eftersom rehabilitering ofta leder till längre sjukskrivningar och mer sällan till en återgång i arbete så måste den ifrågasättas. Hon hävdar bestämt att det inte spelar någon roll när rehabiliteringen inleds eller att en förändrad sjukdomsproblematik kan ha påverkat resultatet.
- Vi fann att förhållandena under perioderna är jämförbara.
Det är det allt hårdare klimatet på arbetsmarknaden som gör skillnaden i resultatet, anser hon.
- I början av 90-talet fanns få jobb på arbetsmarknaden, ändå kom fler långtidssjukskrivna tillbaka i arbete. I dag accepteras inte att någon kommer tillbaka som inte kan jobba för fullt.
- Jag har också länge sett att försäkringskassan har en underordnad position gentemot läkarna och arbetsgivarna. Lösningen kan då från arbetsgivarens sida bli att den försäkrade blir förtidspensionerad.
I undersökningen konstateras att rehabilitering är vanligare när företagshälsovården är första sjukskrivande instans. Men att det innebär att de sjukaste får rehabilitering och att det påverkar hur många som kan börja jobba igen är fel, hävdar hon.
- Försäkringskassan väljer ut vem som får rehabilitering utifrån en mängd kriterier och vi har sett att det inte nödvändigtvis är de sjukaste.
Sifs arbetsmiljöhandläggare Börje Sjöholm anser att tidsaspekten visst spelar roll.
- Flera undersökningar har visat att en tidig rehabilitering ger väldigt positiva effekter . Men ambitionen hos alla parter är viktig och tyvärr vill alltför många arbetsgivare inte ta emot ej fullt arbetspresterande i dag.
ANITA TÄPP