Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sanminanställda fick inte köpa maskinerna

De uppsagda vid Sanminas elektronikfabrik i Sundsvall fick ingen chans att rädda jobben genom att köpa maskiner och utrustning. Allt av värde försvann, till andra fabriker i Europa.
Publicerad
- Visst är man besviken. Någonstans hoppades man väl ändå på det här. Men vi gjorde det vi kunde i alla fall, säger Sifklubbens ordförande Marcus Olsson.
I ytterligare en vecka har han arbete, på Sanminas fabrik strax utanför Uleåborg i norra Finland, med att hjälpa till att få igång den produktion som flyttats från hemstaden.
- Sen blir det tillbaka till Sundsvall och arbetslöshet, säger han.
Efter nedläggningsbeskedet i december tvingades 200 anställda successivt gå under våren. Marcus Olsson och ett sextiotal kollegor erbjöds arbete ytterligare några månader på Sanminas fabriker i Örnsköldsvik, Spanien, Irland och Finland, dit produktion och maskiner flyttats.
I samband med nedläggningsbeskedet gick ledningen med på att avsätta 1,9 miljoner kronor för att hjälpa de anställda vidare och i en klausul gavs de också en första chans att köpa utrustning som blev över.
En tid hoppades facken kunna rädda jobben genom att köpa maskiner och utrustning för pengarna som avsatts till personalen, och fortsätta driften i mindre skala med en ny ägare.
- Men det blev ingen komplett utrustning kvar, säger Marcus Olsson.
När han återvänder till Sundsvall ska facken ta reda på vad de kan göra med de utlovade pengarna.
- Sedan är det upp till medlemmarna att bestämma.
Marcus Olsson förstår inte varför man flyttade produktionen från Sundsvall.
- Att flytta produktionen kostar mycket och man flyttade den inte heller till några låglöneländer som man först sa. Så jag förstår inte hur det kan vara lönsamt.
Han har svårt att tänka sig jobba åt en amerikansk arbetsgivare igen.
- Man brukar tala om månads- och kvartalskapitalismen i Sverige, men i amerikanska företag är det så in absurdum. Framförhållningen sträcker sig bara fram till nästa månadsbokslut.

ANITA TÄPP











Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.