Facken, Sif, CF och Metall, och arbetsgivarna i Teknikföretagen står långt ifrån varandra när det gäller det mesta i de pågående avtalsförhandlingarna. Ett exempel är löneökningarna, där facken kräver 2,7 procent medan arbetsgivaren erbjuder 0,7 procent i år.
- Arbetsgivarna vill ju inte ens diskutera andra frågor som är viktiga för oss, som arbetsmiljöfrågorna. Det är ett låst läge, vi har inte kommit någonstans, säger Sifs ordförande Mari-Ann Krantz, som i dag besökte Volvo Lastvagnar i Göteborg.
- Men framför allt är det arbetsgivarnas ton jag är jättebekymrad över. När nu regeringen kommit överens med samarbetspartierna om sjuklönen så använder teknikföretagen en ton som om det nu ska bli jakt, eller skottpengar, på de långtidssjukskrivna. Att man med alla medel måste få dem i arbete igen.
Man undrar ju vilka arbetsplatser och vilket samhälle de vill ha. Om där bara ska finnas plats för eliten.
Martin Linder, som är klubbordförande för drygt 3 000 tjänstemän på Volvo Lastvagnar, säger att han aldrig tidigare upplevt en sådan stridsvilja som nu finns hos medlemmarna.
- Under de senaste åren har vi växlat in på ett spår som inte alltid känts självklart, när vi genom att kräva rimliga löneökningar tagit ansvar för samhällsekonomin.
- Ett sådant här orealistiskt bud, känns för många medlemmar som en ren provokation. Man förstår inte hur arbetsgivarparten kan agera så här.

ANITA TÄPP