Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Solidaritet kom bort på WTO-mötet

- Alla är förlorare och de största är de fattigaste länderna i världen, de hade fått ut mest av en WTO-uppgörelse. Det konstaterar TCO:s kanslichef Bengt Nörby, nyss hemkommen från Cancún, Mexiko.
Publicerad
Förhandlingarna om frihandel slutade med kollaps. En stor klyfta blottades mellan G22, världens fattigaste länder, EU och USA.
- Den jordbrukspolitik som G22 förespråkar ligger nära vår ståndpunkt om mindre subventioner, säger Bengt Nörby och konstaterar att medlemskapet i EU är på gott och ont.
En lösning av jordbruksfrågorna anses nödvändig, annars kommer inte någonting att hända. Men att komma vidare är svårt. Både USA och EU subventionerar jordbruket. Något som gör det omöjligt för de fattigaste länderna att konkurrera och väcker deras misstroende mot frihandeln.
- Det handlar om solidaritet och empati, det kommer man inte runt. Strukturerna kan ha betydelse, men är inte avgörande, säger Bengt Nörby.
Tidsaspekten framhåller han som ett av flera skäl till sammanbrottet. Att 146 länder och 8 000 deltagare nästa sista dagen ska enas om ett dokument fungerar uppenbarligen inte. Nu väntar en diskussion om WTO:s struktur och om den kan kopplas till FN.
ICFTU, Fria fackföreningsinternationalen, arbetar för samverkan mellan WTO och FN:s arbetslivsorgan ILO. Syftet är att ILO:s syn på mänskliga rättigheter, demokrati och fackliga rättigheter ska genomsyra WTO. Men trots ICFTU:s krav kom de här frågorna aldrig upp på bordet.
- Det är tragiskt, om man anser att handel kan ha konsekvenser för utvecklingen, säger Bengt Nörby som tror att det internationella fackliga arbetet intensifieras för att knyta samman ILO och WTO.
TCO och LO ska rådgöra hur de ska gå vidare, samtidigt finns planer på att via Utrikesdepartementet närma sig Brasilien, som tillhör G22-länderna.

CHRISTINA SWAHN





Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Avskedad för fel stämpling – AD splittrad i dom om fackligt uppdrag

Vem bestämmer över tiden för en fackligt förtroendevald? Frågan har ställts på sin spets i Arbetsdomstolen, AD, där ledamöterna inte var överens. Unionens chefsjurist Malin Wulkan tror inte domen påverkar viljan till fackliga uppdrag.
Sandra Lund Publicerad 27 januari 2026, kl 13:01
en delad bild med en stämpelklocka till vänster och Malin Wulka, chefsjurist på Unionen till höger. Hon bär svart kavaj, blå blus och glasögon.
Unionens chefsjurist säger att stämpelklocka är mindre vanligt på arbetsplatser för privatanställda tjänstemän. Men att det alltid är väldigt viktigt att komma överens om arbetstider och frånvaro när man har ett fackligt förtroendeuppdrag, särskilt om det är på heltid.
Foto: Janerik Henriksson TT/Peter Knutson

En kvinna som jobbat som försäkringsutredare på Försäkringskassan sedan 2012, och varit heltidsfacklig sedan 2016 blev sparkad strax före jul 2023. 

Att bli avskedad och inte uppsagd är den allvarligare varianten av att bli av med jobbet. Då anser arbetsgivaren att man som anställd ”grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren”.

Har stämplat fel

Enligt myndigheten hade kvinnan bland annat tidrapporterat fel, under totalt 17 olika dagar. Hon ska inte alltid ha stämplat in och ut korrekt, som anställda där måste göra med en röd respektive grön knapp på datorn. 

Hon ska också ha fått felaktig lön och ersättning under några av dagarna, enligt arbetsgivaren.

Kvinnan, och hennes fackförbund Akavia, ansåg i stället att avskedandet var fel och tog fallet hela vägen till Arbetsdomstolen (AD). 

"Det kan inte vara möjligt"

Hon och facket ansåg att fackligt förtroendevalda på heltid inte kan redovisa sin tid på samma sätt som en anställd. Kvinnan hade i stället jobbat utifrån en slags förtroendearbetstid, eftersom uppdraget inte går att sköta på fasta tider.

I förra veckan kom domen. Domstolen gick på arbetsgivarens linje, även om två av sju ledamöter inte höll med om att det var fel att redovisa tiden schablonmässigt såsom kvinnan gjort.

– Det kan inte vara möjligt. Det kan inte vara möjligt. Ingen kommer våga vara facklig längre. Vi kan skrota hela den svenska modellen, sa kvinnan själv till Svenska dagbladet som följt fallet.

Även Anders Kjellberg, professor i sociologi som forskar kring arbetsmarknadens parter, ställer sig i samma artikel frågan om vem som nu ska våga vara facklig.

Malin Wulkan, chefsjurist på Unionen, ser inte det komma.

– Nej, jag hoppas och tror inte det. Men det är arbetsgivaren som betalar, då måste tiden man lägger ner på ett uppdrag vara transparent. Är man det minsta osäker vad som gäller kontakta arbetsgivaren så att det blir tydligt. Så släcker man oro.

Unionen: Naturligt att följa avtal 

Domstolen lyfter också fram att flextiden som fanns på Försäkringskassan hade förhandlats fram genom kollektivavtal. Och att det då är än större anledning för en fackligt förtroendevald att följa ett sådant avtal.

– Det är naturligt att man följer de avtal man själv träffat. Sedan får man säga att flextiden hade väldigt vida ramar på Försäkringskassan. Att kunna flexa från 06.00 till 21.00 måndag till söndag kan riskera just otydlighet, säger Malin Wulkan.

Känner du igen problematiken från Unionens medlemmar?

– Nej, det är verkligen ovanligt. Jag kan inte påminna mig om ett enda ärende. Däremot kan vi få många frågor om vilken facklig tid som behövs för uppdraget.

För det finns inga tydliga regler för det?

– Man ska ha så mycket facklig tid som behövs för uppdraget på arbetsplatsen. Så man måste komma överens med arbetsgivaren om vad det är. Det blir mer speciellt om man är facklig på heltid. Då kan det riskera att bli otydligt hur man ska hantera ledighet och registrering av arbetstid.

Akavia får stå för rättegång

Akavia ska ersätta staten för rättegångskostnad på 343 750 kronor. 

Arbetsdomstolen är högsta instans när det kommer till tvister på arbetsmarknaden, beslutet går i regel inte att överklaga.

Läs domen i sin helhet.