- Ledningen tål inte att dess agerande synas och förtroendevalda har utsatts för påtryckningar med syfte att lägga munkavle på dem, säger Thomas Hagman.
En allt mer inflammerad situation mellan fack och ledning har uppstått sedan Sanmina Segerström Automotive förra våren varslade 140 om uppsägning i Bengtsfors. Enligt Sanminas planer skulle Bengtsforsfabrikens tillverkning av detaljer till Volvo Lastvagnar flyttas till anläggningen i Eskilstuna. Men ledningen backade efter påtryckningar från Volvo. Efter många turer och tvister mellan fack och ledning krävde facken ett rekordstort skadestånd för brott mot medbestämmandelagen, mbl. Det drogs tillbaka sedan Sanmina skrivit på ett avtal om att verksamheten skulle säljas. En utdragen försäljningsprocess, då facken också misstänkte att försäljningslöftet var en bluff, resulterade i att Sanmina meddelade att man beslutat behålla verksamheten.
Facken fick beskedet den 20 januari.
- Ingen tyckte det var roligt att bli kvar i Sanmina men ibland får man bita i det sura äpplet. Så vi försökte ändå se positivt på situationen, säger Thomas Hagman.
Men snart kunde Metalls ombudsman Kjell Hultgren avslöja att Segerströms vd, Lars Ericson tio dagar senare, den 30 januari, besökt Volvo Lastvagnar för att åter försöka få till stånd en flytt av Bengtsfors verksamhet till Eskilstuna.
I media berättade Kjell Hultgren att fackens förtroende för Lars Ericson nu var helt förbrukat och att man krävde hans avgång.
Kort därpå meddelade Sanmina i ett pressmeddelande att Segerströms bolagsstyrelse hade förtroende för Lars Ericson och för hur han bedriver verksamheten i Bengtsfors. I bolagsstyrelsen ingår tre ledamöter, däribland Lars Ericson själv. Enligt Thomas Hagman var den ende facklige representanten i styrelsen inte kallad till mötet.
Han beskriver de fackliga företrädarnas situation som alltmer utsatt. Nyligen avsade sig Metallklubbens ordförande fortsatt uppdrag. Metallklubben riskerar att läggas ned. Då återstår Sifklubben och ett försvagat fackligt inflytande.
Thomas Hagman är bedrövad.
- Största problemet är att varken vi eller Volvo har något förtroende för ledningen längre och att Sanmina inte verkar förstå vilka konsekvenser det får. Efter det som hänt vill Volvo säkert inte driva verksamheten i Bengtsfors vidare och kanske inte heller i Eskilstuna utan försöker hitta ett annat alternativ. Därmed hotas jobben på båda fabrikerna.
Han menar att Volvo tappade förtroendet för ledningen redan för ett år sedan.
- Lars Ericson lade då fram en helt orealistisk plan som innebar att man snabbt skulle flytta produktionen av tusentals detaljer från Bengtsfors till Eskilstuna.
- När han nu, kort tid efter att Sanmina meddelat att man behåller verksamheten i Bengtsfors, går upp på Volvo Lastvagnar och åter försöker få dem att flytta verksamheten, har Volvos förtroende minskat ytterligare. Och man sa också nej.
Sif och Metall överväger nu att flytta alla förhandlingar mellan fack och ledning från klubbnivå, så att de sköts av ombudsmän i stället.
- Vi vill skydda dem eftersom man har så dålig ledning och personalpolitik. De fackliga företrädarna har verkligen kämpat. Men det är svårt när ledningen vill att företaget ska dö, säger Thomas Hagman.
ANITA TÄPP
En allt mer inflammerad situation mellan fack och ledning har uppstått sedan Sanmina Segerström Automotive förra våren varslade 140 om uppsägning i Bengtsfors. Enligt Sanminas planer skulle Bengtsforsfabrikens tillverkning av detaljer till Volvo Lastvagnar flyttas till anläggningen i Eskilstuna. Men ledningen backade efter påtryckningar från Volvo. Efter många turer och tvister mellan fack och ledning krävde facken ett rekordstort skadestånd för brott mot medbestämmandelagen, mbl. Det drogs tillbaka sedan Sanmina skrivit på ett avtal om att verksamheten skulle säljas. En utdragen försäljningsprocess, då facken också misstänkte att försäljningslöftet var en bluff, resulterade i att Sanmina meddelade att man beslutat behålla verksamheten.
Facken fick beskedet den 20 januari.
- Ingen tyckte det var roligt att bli kvar i Sanmina men ibland får man bita i det sura äpplet. Så vi försökte ändå se positivt på situationen, säger Thomas Hagman.
Men snart kunde Metalls ombudsman Kjell Hultgren avslöja att Segerströms vd, Lars Ericson tio dagar senare, den 30 januari, besökt Volvo Lastvagnar för att åter försöka få till stånd en flytt av Bengtsfors verksamhet till Eskilstuna.
I media berättade Kjell Hultgren att fackens förtroende för Lars Ericson nu var helt förbrukat och att man krävde hans avgång.
Kort därpå meddelade Sanmina i ett pressmeddelande att Segerströms bolagsstyrelse hade förtroende för Lars Ericson och för hur han bedriver verksamheten i Bengtsfors. I bolagsstyrelsen ingår tre ledamöter, däribland Lars Ericson själv. Enligt Thomas Hagman var den ende facklige representanten i styrelsen inte kallad till mötet.
Han beskriver de fackliga företrädarnas situation som alltmer utsatt. Nyligen avsade sig Metallklubbens ordförande fortsatt uppdrag. Metallklubben riskerar att läggas ned. Då återstår Sifklubben och ett försvagat fackligt inflytande.
Thomas Hagman är bedrövad.
- Största problemet är att varken vi eller Volvo har något förtroende för ledningen längre och att Sanmina inte verkar förstå vilka konsekvenser det får. Efter det som hänt vill Volvo säkert inte driva verksamheten i Bengtsfors vidare och kanske inte heller i Eskilstuna utan försöker hitta ett annat alternativ. Därmed hotas jobben på båda fabrikerna.
Han menar att Volvo tappade förtroendet för ledningen redan för ett år sedan.
- Lars Ericson lade då fram en helt orealistisk plan som innebar att man snabbt skulle flytta produktionen av tusentals detaljer från Bengtsfors till Eskilstuna.
- När han nu, kort tid efter att Sanmina meddelat att man behåller verksamheten i Bengtsfors, går upp på Volvo Lastvagnar och åter försöker få dem att flytta verksamheten, har Volvos förtroende minskat ytterligare. Och man sa också nej.
Sif och Metall överväger nu att flytta alla förhandlingar mellan fack och ledning från klubbnivå, så att de sköts av ombudsmän i stället.
- Vi vill skydda dem eftersom man har så dålig ledning och personalpolitik. De fackliga företrädarna har verkligen kämpat. Men det är svårt när ledningen vill att företaget ska dö, säger Thomas Hagman.
ANITA TÄPP
