Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Företag motarbetar pappaledighet

Vart tredje svenskt storföretag ser med oblida ögon på pappor som vill ta ut sin ledighet. Fackets stöd till de pappalediga är dåligt. Det visar en ny undersökning.
Publicerad
Philip Hwang, professor i psykologi vid Göteborgs universitet har studerat föräldraledighet och närliggande frågor sedan 1977. Trots att han ser att det har skett en stor förändring över tid visar hans senaste undersökning att företagen hänger dåligt med. Vart tredje företag ställer sig passivt negativt till att pappor är föräldralediga. En tredjedel är neutrala och en tredjedel är positiva till att pappor stannar hemma med barnen. Facken har missat frågans vikt alldeles.
- Det som förvånat mig mest är fackens svar. De har inte med den här frågan på dagordningen. Parallellt med att vi har intervjuat facken har vi pratat med de anställda som har barn, och för dem är den här frågan viktigare än någonsin. De får inte ihop livet, det har vi hört i det ena vittnesmålet efter det andra. Men deras fackliga organisationer ägnar sig åt de traditionellt fackliga frågorna, som löner och arbetsmiljö. På flera förbund hade man inte ens insett problemet, säger Philip Hwang.
Han tror att det faktum att den fackliga världen fortfarande i stort styrs av "gubbväldet" gör att familjefrågor har svårt att få någon prioritet.
- Det är inte intressant för en man i 50-55-årsåldern.
En anledning till att företag kan få verka fientligt mot pappaledighet är att de anställda är så lojala med sina arbetsgivare, tror Philip Hwang. Många anser att det är en fråga om fritiden när tiden inte räcker till för arbete, dagishämtning och hemarbete. Man vill inte besvära sin arbetsgivare med de frågorna.
- Jag tror att man måste fortsätta på den inslagna linjen att lagstifta fram bättre villkor. Dels som nu med pappamånader, men även att man gör något åt att maxnivån är så låg som den är. Det är tråkigt att säga, men det drabbar i första hand män.
Undersökningen består av intervjuer med personalchefer på Sveriges 250 största företag, det största facket på varje arbetsplats, de fackliga centralorganisationerna samt anställda i de undersökta företagen.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält