Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: ”Jobba hemma är ingen rättighet”

Att jobba hemma är inte en rättighet utan en förmån. Chefer måste bli bättre på att kommunicera det, skriver Sohaila Bagger-Sjöbäck.
Publicerad
Hybridjobb
Som arbetstagare kan du ha förväntningar om hemarbete, men då behöver du också vara medveten om att vissa tjänster inte erbjuder det, skriver Sohaila Bagger-Sjöbäck. Foto: Colourbox/Sara Rossi
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det är dags att stänga de utdragna diskussionerna om hemarbete.

Många företag och chefer försöker återgå till kulturen office first, men möts av missnöje från anställda som vant sig vid att arbeta hemifrån. Men ofta är det inte själva hemarbetet som skaver mest – problemet är otydliga chefer som har svårt att kommunicera sina förväntningar. 

Samtidigt behöver arbetstagare förstå vad hemarbete faktiskt är – en förmån, inte en rättighet. Som vd för ett bolag som erbjuder interimstjänster kommer jag i kontakt med högt uppsatta chefer i många storbolag. Sedan sommaren har jag sett en tydlig trend i nyinkomna uppdrag, där omkring 70 procent av arbetsgivarna kräver att kandidaterna är på kontoret fem dagar i veckan. 

Det här är ett nytt skifte på arbetsmarknaden, och både arbetsgivare och arbetstagare behöver vara redo för det. Jag märker att diskussioner om hemarbete är ett av storbolagens största problem. För mig är det en ickefråga som tar upp onödig tid och energi och som ofta grundar sig i att otydliga arbetsgivare inte kan kommunicera sina förväntningar ordentligt. 

Det är svårt att ta bort en förmån som medarbetare räknar med

Chefer måste vara tydliga och sätta konkreta policys, samt fundera över vad som fungerar för verksamheten. Samtidigt behöver arbetstagare vara redo att anpassa sig till verksamhetens behov av fysisk närvaro på kontoret. 

Som arbetstagare kan du såklart ha förväntningar om hemarbete, men då behöver du också vara medveten om att vissa tjänster inte erbjuder det, vilket kan påverka dina möjligheter i rekryteringsprocessen. För att diskussionen om hemarbete ska landa rätt behöver arbetsgivare vara transparenta med sina förväntningar redan under rekryteringen. Det är alltid svårt att ta bort en förmån som medarbetare räknar med eller har vant sig vid, särskilt om de fått signaler om en sak under rekryteringen och verkligheten sedan visar sig vara en annan. 

Chefer, var tydliga med vad ni vill – om du inte vill eller kan erbjuda distansarbete, säg det. Kandidaten kanske inte passar din kultur, och det är helt okej. Många bolag kan vara flexibla, och för vissa roller kan distansarbete vara en förutsättning för att attrahera rätt kompetens. Särskilt viktigt är det om man vill locka specialister från andra delar av landet eller världen.

Livet har alltid pågått

För att förtydliga, jag är inte emot distansjobb, men det är viktigt att frågan hanteras på rätt sätt och att man landar i strategiska lösningar. Juridiskt kan medarbetare inte kräva hemarbete, och att utebli från arbetsplatsen kan i vissa fall betraktas som arbetsvägran. Det kan dock finnas legitima skäl att begära distansarbete, exempelvis hälsoskäl, arbetsmiljöaspekter eller rehabilitering. 

Trots detta ser jag fortfarande att många arbetstagare ser hemarbete som en rättighet, trots att pandemin är över sedan länge. När vi vande oss vid att allt kunde ske på distans upplevde många att det underlättade i vardagen. Men livet har alltid pågått. Skillnaden nu är att många tar hemarbete för givet, vilket inte överensstämmer med den nya verklighet vi står inför. Därför måste arbetsgivare vara tydliga i kommunikationen om hemarbete, och arbetstagare måste vara beredda att återgå till kontoren. 

/Sohaila Bagger-Sjöbäck, vd för Novare Interim & Recruitment

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Vi köper ut människor istället för att laga arbetsmiljön

När människor försvinner istället för att problemen löses, förlorar verksamheter erfarenhet, kompetens och mod. En tystnadskultur växer fram där signalen är tydlig: anpassa dig eller lämna, skriver organisationskonsulten Sofia Olsen.
Sofia Olsen Publicerad 10 mars 2026, kl 09:15
Anställda köps ut istället för att laga arbetsmiljön
Istället för att ta tag i arbetsmiljöproblemen på en arbetsplats, väljer många arbetsgivare utköp av anställda som en snabb lösning, skriver Sofia Olsen. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Antalet utköp från svenska arbetsplatser ökar. Samtidigt stiger den psykiska ohälsan och personalomsättningen. Det är svårt att inte se sambandet här. 

Istället för att åtgärda arbetsmiljöproblem ser vi hur organisationer allt oftare löser konflikter genom att köpa ut medarbetare. Den som larmar, ifrågasätter eller försöker förbättra strukturer riskerar att betraktas som problemet. Och när arbetsmiljön blir ohållbar väljer många till slut att ge upp – de slutar, byter jobb, blir utköpta eller sjukskrivna.

Detta är inte individuella misslyckanden. Det är strukturella symptom.

Sofia Olsen ser att utköpen ökar bland Sveriges arbetsplatser

Arbetsmiljöfrågor reduceras till personfrågor. Stress, konflikter och ohälsa individualiseras – trots att orsakerna ofta är organisatoriska. Utköp presenteras ibland som smidiga lösningar. I verkligheten är det ofta kvitton på att arbetsgivare misslyckats med sitt arbetsmiljöansvar. Att köpa ut en person förändrar inte arbetsbelastning, ledarskap eller kultur. Det skjuter bara problemet vidare – till nästa anställd.

Signalen är tydlig: anpassa dig eller lämna

Samhällskostnaderna är enorma. Sjukskrivningar, kompetensflykt och rekryteringskaruseller dränerar både organisationer och välfärd. Ändå fortsätter vi att behandla symptomen istället för orsaken.

Vi behöver en arbetsmarknad där arbetsmiljöproblem tas på allvar innan människor går sönder. Där skyddsombud, HR, chefer och medarbetare känner till lagstiftning och föreskrifter, blir tagna på allvar och ges utrymme att agerar, helst förebyggande. Där kunskap om organisatorisk och social arbetsmiljö är lika självklar som ekonomisk styrning.

Vi kan inte fortsätta köpa tystnad. Vi måste börja reparera systemen.

Sofia Olsen, Frilansande organisationskonsult