Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Inte alla vill ha rättvisa

Nu räcker det med jämställdhet, tycker vissa. Men de har fel – titta bara på statistiken för lönerna, sjukskrivningarna och riskerna för sexuella trakasserier.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Det finns de som suckar tungt när ämnet jämställdhet kommer på tal – som anser att vi nått långt och inte behöver lägga fokus på frågan. Men i själva verket riskerar utvecklingen att gå bakåt. Forskare på Göteborgs universitet rapporterar om ”modern sexism”, främst på orter där arbetslösheten ökar. Det handlar om unga män som tycker att kvinnor konkurrerar ut dem från arbetsmarknaden, och som ser ökade rättigheter för kvinnor som orättvist och hotfullt.

Det går ju att förstå.  Men sett till helheten har inte kvinnorna kommit ifatt. Statistiken pekar fortfarande åt fel håll.

Ta till exempel lönerna. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent, visar statistik från Medlingsinstitutet. Omräknat i arbetstid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 om arbetsdagen slutar klockan 17.

Inte bara kvinnor drabbas

En del av skillnaderna hänger ihop med att vissa jobb och branscher är kvinno- respektive mansdominerade. Ett sätt att minska glappet vore att fler kvinnor börjar arbeta i mansdominerade branscher med högt löneläge.  Därför är det extra sorgligt med den nya forskning som visar att kvinnor som gör det löper högre risk att drabbas av sexuella trakasserier på jobbet. Följden blir att de byter arbetsgivare – ofta till ett jobb med fler kvinnliga kollegor och lägre lön. Något som i sin tur förstärker den ekonomiska ojämställdheten.

Fler deppiga fakta är sjuksiffrornas fördelning. När det gäller sjukskrivning för psykisk ohälsa, vilket till stor del handlar om utmattning, är kvinnor överrepresenterade. Läs om statistiken och orsakerna här.

Inte bara kvinnor drabbas. En som fick uppleva de förlegade mönstren är mannen vars chef inte tolererade att han vabbade, det borde sambon göra tyckte chefen och avbröt pappans provanställning. Längre än så har vi inte kommit, tyvärr.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

I Karl-Bertil Jonssons fotspår

En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin när världsläget är mörkt. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare. Men vi får inte släppa hoppet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 december 2024, kl 10:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det jul och säkert kommer några av er titta på Karl-Bertil Jonssons julafton på tv mellan pepparkakor och paketöppning. Den tecknade sagan handlar om tonåringen som bestämmer sig för att ta rika människornas julklappar och ge till de fattiga och utslagna. Jag säger inte att hans metod är den bästa – jag tänker inte uppmana till stöld – men visst behövs åtgärder som minskar klyftorna och polariseringen i samhället just nu.

För läget är på många sätt mörkt, med krig och konflikter. En av världens största demokratier har valt en president som byggt sin kampanj på att elda på hat och misstro mellan människor. Här hemma blir vardagen tuffare när arbetslösheten når nya rekordnivåer. För många kommer det inte att bli ”en välsignad jul” som Karl-Bertils ömma moder önskar sig.

Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande

Det är svårt att stå ut med eländet. En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare, vilket i sin tur ökar polariseringen.

Men den vägen leder bara till cynism och själviskhet. Vi måste göra tvärtom. Välja hoppet och ljuset, trots allt. För vår egen skull – men också för alla andras. 

Det betyder inte att vi ska blunda för verkligheten eller förneka det som är tungt, men vi ska agera. Engagera oss i föreningar, i facket, gå ut och nattvandra, träna ett gäng ungar i fotboll – helt enkelt hugga i där vi kan. Hitta tröst i musik, film och böcker, eller kanske naturen. Det är vår plikt som människor att odla det positiva, som en motkraft. Som den store humanisten Tage Danielsson – han som skrev sagan om Karl-Bertil Jonsson – också sa:

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”