Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Många arbetsmiljöproblem på hemmakontoret

Om soffliggaren med datorn i knät är här för att stanna så behöver vi lyfta hemarbetets faror mer, skriver Anita Gyllenbreider.
Publicerad
Hemmakontor. Anita Gyllenbreider.
Att jobba hemma förenklar livspusslet för många men kan också innebära försämrad ergonomi. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Arbetsmiljön är tuff i dag. Vem knackar på dörren hos hemarbetare och undersöker hur de har det?  Det är många delar som behöver lyftas mer. Här kommer jag att gå in på några av dem.

Allt fler arbetar hemifrån visar statistik från SCB. Drygt 40 procent av personerna i åldern 15 till 74 år jobbade hemifrån under årets första kvartal. Hur många av dessa som blir kvar i sitt hemarbete efter coronapandemin tycker jag är intressant.

Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön även vid hemmajobb. I arbetsmiljölagen står även att arbetsgivaren ska göra allt som behövs för att förebygga att du utsätts för ohälsa eller olycksfall. För att få till en hälsosam arbetssituation i hemmet krävs därför ett gott samarbete och en regelbunden dialog mellan chef och medarbetare.

Hur mäts stress och trivsel i hemmiljö?

I en situation där man som arbetsgivare har många medarbetare som arbetar hemifrån gäller det att ha koll på sina rutiner. Inte minst det systematiska arbetsmiljöarbetet, där bland annat undersökningar, riskbedömningar, åtgärder och handlingsplaner är centrala begrepp. Görs det på din arbetsplats?

Vid hemarbete gäller den kollektivavtalade arbetsskadeförsäkringen TFA, eller Trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Men till skillnad från arbete på arbetsplatsen krävs att olyckan eller skadan har ett direkt samband med det arbete som utförs. Ta verkligen reda på vad som gäller i försäkringsfrågorna. Har arbetsgivaren någon försäkring som gäller till och från jobbet?

Vad gör att vi stannar på jobbet? Det är inte alltid lönen som är det viktigaste utan ofta den fysiska och den psykosocial arbetsmiljön spelar in. Rätten att trivas på sitt jobb måste tas på största allvar för att få människor att stanna. Hur mäts stress och trivsel i hemmiljö? Arbetsgivaren måste börja tänka på den personal som finns i verksamheterna på hemmakontoren och visa uppskattning. Samt vara uppmärksam på att många lägger fler timmar än de borde på kvällar och helgen för att datorn ändå ligger framme på köksbordet.

Många som jobbade hemma kunde inte frågor som berör tekniken

Många som jobbade hemma kunde inte frågor som berör tekniken. Allt kom snabbt och jag tror att många upplevde det som stressande. Här hade det behövts stöd från arbetsgivaren och kommer säker att behövas även i fortsättningen. 

Jag tänker även att kroppsliga problem med nacke och rygg kan förändras vid hemarbetet. Att sitta i långa möten utan paus kan vara påfrestande och tröttsamt. Men jag tror nog många tog en promenad och lyssnade på sitt teamsmöte och var fysiskt aktiva under tiden. 

Men hur kändes det att inte ha kontakt fysiskt med sina arbetskamrater? Det påverkar relationer negativ på lång sikt.

Spar på rätt ställe och satsa på personalen

Allt det här behöver arbetsgivare hantera när vi fortsätter arbeta hemma. Och här tycker jag att anställda borde få vara sina egna konsulter när de nu har erfarenhet från hemarbete. Att få möjlighet att skapa luft i sitt schema, bestämma antalet mötesbokningar och skapa lite egen tid är viktigt.

Jag hoppas att kunskapen vi skaffat i dag tas tillvara, så att det leder till en långsiktighet och att vi blir medvetna om hemarbetets konsekvenser. Inte bara vad gäller det ekonomiska utan även långvariga hälsoeffekter. 

/Anita Gyllenbreider, Filosofie kandidatexamen med huvudområde Sociologi.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: En hyllning till småbarnsföräldrar: förlåt mitt yngre jag

Mitt 26-åriga jag tittade snett på alla småbarnsföräldrar som kom sent och gick hem tidigt från kontoret. Nu vet jag bättre. Småbarnsföräldrar, I salute you.
Publicerad 3 juni 2025, kl 09:00
två vuxna höjer sina barn i luften
Föräldrar som går tidigare från jobbet är inte lata. Men det tog tid innan jag förstod det, skriver Oskar Eklind. Foto: Colourbox/Daniel Ekbladh
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tittade snett på alla föräldrar som gick hem tidigt från kontoret. Muttrade över dem som kom in sent och gick tidigt. Som behövde få ihop ”livspusslet”.

Jag var 26 år och ny i min roll i marknadsteamet på Storytel. Coola kontor, coola människor, en tydlig hierarkisk stege att klättra uppför.

”Varför behöver de inte jobba lika mycket som oss andra?” tänkte jag. Ofta högt.

Utan att reflektera över svetten i deras pannor eller stressen i deras blick när de ramlade in 09.02 på kontoret på Riddarholmen i Stockholm. Utan att se hur de jobbade varje kväll för att komma ifatt. Jag tyckte helt enkelt att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra.

Ja, en högst osympatisk tanke. En naiv syn på livet. Jag hade inga barn (no shit, Sherlock) men heller ingen förståelse.

Jag tyckte att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra

Nu, efter två barn och drygt fem år av att kombinera föräldraskap och jobb, skäms jag över mitt tidigare jag. Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet. Att jag inte försökte förstå deras situation. Inte såg hur sjukt krävande det är att försöka leverera på jobbet, samtidigt som du gör ditt bästa för att vara en godkänd förälder.

Och nej, jag hade aldrig kunnat förstå föräldraskapet helt innan jag själv fick barn. Men jag skäms över min brist på medkänsla. Min avsaknad i kompetens för att kunna sätta mig in i någon annans situation.

Jag såg bara föräldrar som kom in sent och gick hem tidigt. Inte hur de kämpade med hämtning, lämning och sömnlösa nätter.

Men jag vet bättre nu.

Jag vet hur det är att titta på veckans kalender med sambon för att försöka få ihop schema/drömmar/logistik/möten.

”Tror du att någon annan förälder märker att vi lämnar först och hämtar sist på förskolan?”

Frustrationen som växer, stressen och skammen som gör sig påmind vid ytterligare en kompromiss. Känslan av att inte kunna ge 100 procent varken på jobbet eller som förälder.

Jag försöker påminna mig själv om att det inte är möjligt. Att work life-balance är ett uttryck som gör mer skada än nytta, för mig. Eftersom balans, med exakt jämn fördelning mellan två sidor, är en omöjlig strävan. Det är okej att saker går upp och ner. Att det ibland blir mer av det ena än det andra. Jag försöker hitta någon slags harmoni mellan de två.

Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet

Det här är en hommage till dig som gör ditt bästa i både ditt jobb och som förälder. Och en påminnelse till mitt 26-åriga jag om att visa större förståelse och medkänslan för andra.

Att vara förälder är underbart. Men jag älskar också mitt jobb. Att utvecklas och försöka skapa något av värde. Och den kombinationen är stundtals tärande.

En sak är tydlig i dag jämfört med mitt tidigare jag. I dag är jag betydligt bättre på att fokusera och prioritera. Jag har blivit stenhård kring hur jag fördelar ut min tid, energi och uppmärksamhet.

Och förhoppningsvis, har jag blivit en människa med större medkänsla och empati längs vägen.

Nu förstår jag.

Småbarnsföräldrar, I salute you.

/Oskar Eklind