Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Våld mot kvinnor ingen privatsak

Mäns våld mot kvinnor kan inte behandlas som en privatsak, det är en fråga också för arbetsplatsen. Vi har alla ett ansvar att lära oss mer – kanske kan vi då hjälpa en jobbarkompis att hitta vägen ur ett livsfarligt läge.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Christopher Hunt

Vissa saker kräver verkligen att man läser på. Som det här med att förstå varför en kvinna som blir misshandlad av sin man inte bara lämnar relationen. Det verkar ju ologiskt att stanna. Men den som tar del av den kunskap som finns lär sig att det sällan börjar med fysiskt våld, utan föregås av kontroll och manipulation. Samt att kvinnan ofta skäms och därför gör allt för att dölja sanningen. (Ja, det finns även män som blir slagna och kvinnor som slår, men det är inte på långt när lika vanligt.)

Den som läser på vet också att ingen gång är den misshandlade kvinnan – och barnen – i lika stor fara som när hon lämnar, så det är inget lätt val att göra.

Vi kan alla jobba med våra attityder, och det har betydelse hur vi pratar om saker. Kalla det till exempel inte ”lägenhetsbråk” – det handlar ofta om allvarlig misshandel, ibland om mord. Lägg inte någon del av skulden på den som är utsatt, utan enbart på den hänsynslösa gärningsmannen.

Och ta ansvar för att lära mer och försök förstå på riktigt – kanske leder det till att du kan tyda tecknen och göra en insats för en jobbarkompis.

För mäns våld mot kvinnor är ingen privatsak, det är en fråga också för arbetsplatsen. Jobbet kan vara en fristad och erbjuda en möjlig öppning till stöd och hjälp för den som hamnat i ett låst och livsfarligt läge.

Mer om mäns våld mot kvinnor och varför det är en fråga för facket och arbetsplatsen kan du läsa mer om på Kollega Debatt, via länkarna nedan.

Debatt: Våld i hemmet en fråga för facket

Debatt: Markera mot tuttsnacket i fikarummet

Här på sajten finns förutom debattartiklar ett rikt utbud av annan läsning som du har nytta och glädje av i vardagen på jobbet – och som jag verkligen vill rekommendera!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Krönika: Sluta övervaka medarbetarna

Att hålla digital koll på medarbetarna är inte bara dålig stil, det är också dåligt för produktionen.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 25 september 2026, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Forskning som pågår visar att mer än hälften av alla chefer ägnar sig åt någon form av digital kontroll av medarbetarna – det kan du läsa mer om här.

Jag tycker att det är en oroande hög siffra. Visst, det må vara hänt att kika i Teams om medarbetaren är upptagen så att jag vet om jag kan ringa upp eller ej. Men att falla för lockelsen att titt som tätt kolla att folk jobbar är dålig stil. Och kontraproduktivt.

Jag har svårt att tro att program som mäter tangenttryckningar, registrerar aktivitet eller kartlägger varje minut av arbetsdagen blir till verklig nytta. De säger ju ingenting om kvaliteten på arbetet, eller om kreativitet och innovation.

Och framför allt: ökad övervakning riskerar att urholka tilliten. Och om inte chefen litar på medarbetaren, varför ska då medarbetaren lita på chefen?

Kortsiktigt kanske ökad kontroll kan höja produktionstakten. Men arbetsglädjen och viljan att göra det där lilla extra, att ta ansvar för helheten, riskerar att försvinna, och det tror jag leder till lägre produktivitet i det långa loppet.