Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Emely varvar ner i garaget

Emely Vonkavaara Björkman, stationschef på Svensk Bilprovning, kopplar av efter jobbet med att sköta om en mattsvart veteranbil från 1968.
Petra Rendik Publicerad
Mikael Wallerstedt
Att ha veteranbil är frihet, glädje och gemenskap, säger Emely Vonkavaara Björkman. Mikael Wallerstedt

Var det kärlek vid första ögonkastet när du såg din Ford Galaxie Cab 68?
– Nej, det var inte min drömbil. Ful som stryk var han, men en cab för bra pengar. Den var lackad i åtta färger och saknade bensintank, vi fick provköra med slang till en dunk. Det fanns alltså att göra.

Ni fick lägga mycket tid på bilen?
– Det blev ett jätteprojekt. Men jag och min dåvarande man var eniga om att vi ville ha ett rullande renoveringsprojekt. Vi köpte bilen i februari 2012, målet var att åka på en bilträff i Västerås fyra månader senare. Vi gick in i garaget sju på morgonen och lämnade tolv timmar senare varje helg. Men det gick, han lämnade garaget, mattsvart i lacken. Nu rullar han varje sommar.

Hur mycket tid och pengar lägger du ner på bilen?
– Runt 50 000 kronor per år. Det finns alltid något att fixa. Nu ska den in för lackering. Förra året bytte jag taket på caben och så är det vanligt underhållsarbete: serva motor, kolla växellåda och annat.


Emely och hennes Ford Galaxie Cab 68. 

För oss som inte fattar – vad är grejen med att ha en veteranbil?
– Frihet, glädje och gemenskap. Det är en kultur, du åker på bilträffar och delar ett gemensamt intresse med tusentals andra. Det är en viss klädstil och mycket gammal rock´n´roll. Det spelar ingen roll om du är 15 och nyss köpt en EPA eller 75 bast och världsmästare på att löda med tenn. Alla är glada att få hänga med varandra.

Varifrån kommer bilintresset?
– Motorer har alltid funnits i mitt liv. Mitt starkaste minne är när jag som åttaåring åker lastbil med pappa, som för övrigt kunde meka med allt. Plötsligt ser jag en konvoj med gamla Cadillacs och Chevrolets – då sa jag till pappa att en sådan där bil ska jag ha en dag.

Flyr du till garaget om du till exempel är stressad av jobbet?
– Så är det. Du kan inte stå och reta upp dig på kollegorna när du till exempel kopplar el, då kan det börja brinna. När jag jobbar med min bil släpper jag allt annat och fokuserar på honom.

Så bilen är en han?
– Ja, kvinnor brukar säga ”han” om sin bil, män ”hon”.

Om det brann – skulle du rädda fotoalbumet eller bilen först?
– Bilen, lätt. Unge, hund och bil. Och sedan gubben så klart.

EMELY VONKAVAARA BJÖRKMAN

ÅLDER: 34 år.

GÖR: Stationschef på Bilprovningen i Rosersberg och Märsta.

BOR: Uppsala.

FAMILJ: Dotter, sambo, hund och hästar.

BILEN: Ford Galaxie 500, 1968 Convertible. Motor: 302. Växellåda: C4 automat. Originalfärg: Winstor White. Efter renovering blir den blåmetallic.

KURIOSA: Emely är den enda registrerade ägaren av just den här bilmodellen i Sverige.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.