Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Emely varvar ner i garaget

Emely Vonkavaara Björkman, stationschef på Svensk Bilprovning, kopplar av efter jobbet med att sköta om en mattsvart veteranbil från 1968.
Petra Rendik Publicerad
Mikael Wallerstedt
Att ha veteranbil är frihet, glädje och gemenskap, säger Emely Vonkavaara Björkman. Mikael Wallerstedt

Var det kärlek vid första ögonkastet när du såg din Ford Galaxie Cab 68?
– Nej, det var inte min drömbil. Ful som stryk var han, men en cab för bra pengar. Den var lackad i åtta färger och saknade bensintank, vi fick provköra med slang till en dunk. Det fanns alltså att göra.

Ni fick lägga mycket tid på bilen?
– Det blev ett jätteprojekt. Men jag och min dåvarande man var eniga om att vi ville ha ett rullande renoveringsprojekt. Vi köpte bilen i februari 2012, målet var att åka på en bilträff i Västerås fyra månader senare. Vi gick in i garaget sju på morgonen och lämnade tolv timmar senare varje helg. Men det gick, han lämnade garaget, mattsvart i lacken. Nu rullar han varje sommar.

Hur mycket tid och pengar lägger du ner på bilen?
– Runt 50 000 kronor per år. Det finns alltid något att fixa. Nu ska den in för lackering. Förra året bytte jag taket på caben och så är det vanligt underhållsarbete: serva motor, kolla växellåda och annat.


Emely och hennes Ford Galaxie Cab 68. 

För oss som inte fattar – vad är grejen med att ha en veteranbil?
– Frihet, glädje och gemenskap. Det är en kultur, du åker på bilträffar och delar ett gemensamt intresse med tusentals andra. Det är en viss klädstil och mycket gammal rock´n´roll. Det spelar ingen roll om du är 15 och nyss köpt en EPA eller 75 bast och världsmästare på att löda med tenn. Alla är glada att få hänga med varandra.

Varifrån kommer bilintresset?
– Motorer har alltid funnits i mitt liv. Mitt starkaste minne är när jag som åttaåring åker lastbil med pappa, som för övrigt kunde meka med allt. Plötsligt ser jag en konvoj med gamla Cadillacs och Chevrolets – då sa jag till pappa att en sådan där bil ska jag ha en dag.

Flyr du till garaget om du till exempel är stressad av jobbet?
– Så är det. Du kan inte stå och reta upp dig på kollegorna när du till exempel kopplar el, då kan det börja brinna. När jag jobbar med min bil släpper jag allt annat och fokuserar på honom.

Så bilen är en han?
– Ja, kvinnor brukar säga ”han” om sin bil, män ”hon”.

Om det brann – skulle du rädda fotoalbumet eller bilen först?
– Bilen, lätt. Unge, hund och bil. Och sedan gubben så klart.

EMELY VONKAVAARA BJÖRKMAN

ÅLDER: 34 år.

GÖR: Stationschef på Bilprovningen i Rosersberg och Märsta.

BOR: Uppsala.

FAMILJ: Dotter, sambo, hund och hästar.

BILEN: Ford Galaxie 500, 1968 Convertible. Motor: 302. Växellåda: C4 automat. Originalfärg: Winstor White. Efter renovering blir den blåmetallic.

KURIOSA: Emely är den enda registrerade ägaren av just den här bilmodellen i Sverige.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Fråga Mentorn: ”Medarbetaren utfryst – hur ska jag agera?”

Hur ska man agera som chef om en medarbetare blir inte blir inbjuden till sociala aktiviteter av de övriga i gruppen? Bör man ta upp det eller avvakta? Chef & Karriärs mentor Alexandra Thomas ger svar.
Ola Rennstam Publicerad 17 oktober 2025, kl 06:01
Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Jag driver ett företag med ett dussintal anställda där de flesta arbetat ihop under många år. På senare tid har jag noterat att en av medarbetarna blir utfryst av de övriga. Nyligen fyllde en i gruppen jämnt och teamet skulle fira med en middag efter jobbet. Att de inte bjuder med mig som deras chef har jag full förståelse för, men det gjorde mig beklämd när jag, av en händelse, fick reda på att alla i gruppen var inbjudna till festligheterna – utom den medarbetaren.

Efter det har jag börjat se mer subtila signaler, som blickar och tonfall, även under arbetstid, men har inga bevis för någon regelrätt mobbning. Först och främst värnar jag givetvis om min medarbetares mående och vill reda ut orsaken till beteendet innan det eskalerar och påverkar verksamheten. Men som chef känns det samtidigt orimligt att ha åsikter om vem personalen väljer att umgås med på fritiden. Ska jag ta upp det här med gruppen, enbart prata med medarbetaren eller avvakta?
 

Alexandra Thomas

SVAR: Det låter som om situationen pågått ett tag och det är positivt att du funderar på att agera innan det blir värre.

Börja med att prata enskilt med den utfrysta medarbetaren och berätta vad du uppmärksammat. Fråga hur hen upplever sin arbetssituation, hur hen trivs i gruppen och om det finns något hen vill dela. I och med detta kommer du att förstå hens situation bättre och förhoppningsvis även orsaken till att det har blivit som det blivit mellan kollegorna.

Ibland blir man förvånad över vad som ligger bakom vissa beteenden, men frågar vi inte kan vi aldrig veta säkert. Just den här situationen kan ha orsakats av alltifrån avundsjuka till missförstånd eller av att medarbetaren faktiskt väljer att hålla sig för sig själv.

Oavsett anledning påverkar exkluderingen er arbetsmiljö. Därför är det viktigt att ha ett samtal eller en workshop i gruppen om hur ni vill ha det på arbetsplatsen. Hur kan ni bäst samarbeta, hur åstadkommer ni resultat tillsammans och när trivs medarbetarna – och inte? Involvera alla i gruppen i samtalet och fokusera på att skapa en trygg miljö där alla vågar säga sin åsikt.

Som chef är du en förebild för inkludering, respekt och samarbete, så försök att modellera dessa värden i ert samtal. Det kan också vara värdefullt att bryta upp olika roller och konstellationer så att fler, och olika grupperingar, får jobba tillsammans.

När du pratat med gruppen, fortsätt då att uppmärksamma vad som pågår och var observant på hur gruppdynamiken utvecklar sig. Upptäcker du att specifika personer fortsätter att frysa ut med blickar och tonfall behöver de få enskild feedback. Sätt principer och gränser för vad som är accepterade beteenden i gruppen och följ regelbundet upp hur den utfrysta medarbetaren trivs och om hen upplever att hon blivit mer inkluderad. Lycka till!

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och författare till boken Compassionfokuserat ledarskap, utsedd till Årets HR-bok 2025.
ÅLDER: 47.
KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på Bup.