Efter den nedstängning som skedde i stora delar av Afrika i pandemins början är IndustriAlls medlemsförbund där tillbaka i arbete, men överhopade med jobb och problem som eskalerat under nedstängningen.
– Många medlemmar har förlorat jobbet och många fack har förlorat medlemmar. Flera förbund saknar dessutom digitala databaser, så de har ett överväldigande arbete framför sig, de får börja om från början och värva medlemmar ute på fältet, säger Tendai Makanza, projektkoordinator för 37 fackförbund i åtta afrikanska länder, bland annat Zimbabwe och Zambia, på det globala facket IndustriAll.
Många av de projekt som var på gång har inte kunnat genomföras på grund av pandemin. Men IndustriAll omfördelade resurser och hittade snabbt en covid-19 - strategi för stöd och utbyte av erfarenheter mellan medlemsförbunden, till exempel hur man ska tänka kring säkerheten på arbetsplatserna. Fackförbunden behövde även de lära sig hur de själva skulle undvika smitta på de egna kontoren.
– En stor utmaning för oss har varit att bli mer digitala – pandemin har blottlagt ett jättegap mellan olika fack. Många av våra medlemsförbund saknar helt den tekniska utrustning vi andra tar för given.
– Vi satsade en del på att köpa in smartphones och läsplattor till fack som saknade verktygen för att bli virtuella, så att ombudsmännen skulle kunna undvika resor och fysiska möten. Förbunden vittnar om en stor förbättring på flera plan, de upplever att deras kommunikation blev bättre och att tid och resurser nu kan utnyttjas bättre, säger Tendai Makanza.
Motvilliga företag i Latinamerika
Marino Vani, regional chef på IndustriAll i Latinamerika, menar att många företag i de länder där IndustriAll har projekt, vägrade ställa upp på att anpassa verksamheten i början av pandemin.
– Framför allt större företag vägrade smittsäkra verksamheten. De körde på som vanligt i 100 procent utan att ta hänsyn till direktiv och säkerhetsåtgärder. Vi har hört exempel på anställda som fått jobba veckolånga skift, sova i överfulla övernattningsrum, transporter som inte är smittosäkra, med mera. Det hände överallt.
I pandemins början var det dessutom en stor utmaning för facken att förstå vad som hände och hitta säkerhetsåtgärder för att skydda sig själva från smitta. Det fanns ett stort behov av information om smittan och många vände sig till facken och IndustriAll för att få veta hur man skulle skydda sig. Enligt Marino Vani insåg man att man måste fokusera på sitt fackliga uppdrag.
– Vår roll är att förhandla om åtgärder och villkor och se till att folk inte förlorar sina jobb och blir utan lön. Myndigheter och forskare får ta hand om informationen.
Tack vare stöd från fackförbunden Unionen och IF Metall kunde IndustriAll köpa in utrustning som läsplattor och smartphones och har kunnat utbilda sina medlemsförbund i hur man använder digitala mötesplattformar. Stödet har lett till en dramatisk förbättring för facken i projektländerna Peru, Nicaragua och Mexico, enligt Marino Vani.
– I stället för att känna oss som offer har vi blivit stärkta – rent konkret innebär det att all den tid och de resurser vi och våra medlemsförbund tidigare lade på resor och möten, nu kan komma till bättre nytta. Svenska fackförbund kommer att bli ihågkomna länge för att de har hjälpt oss i den värsta tiden av våra liv.
Övergången till digitala möten har förstärkt kvaliteten på IndustriAlls arbete i Latinamerika, eftersom man nu kan hjälpa fack direkt när det behövs.
– Ett konkret exempel var ett fackförbund, som fick panik när den koreanska ägaren ville sparka 200 av de 800 anställda på grund av arbetsbrist. Vi organiserade möten mellan fack och arbetsgivare och facket föreslog att fabriken kunde börja tillverka läkarrockar och ansiktsmasker i stället för märkeskläder. Efter någon veckas förhandlingar gav företaget med sig och man gick över till att producera skyddskläder. Fabriken fick till och med exportera läkarrockar till USA, berättar Marino Vani.
Läs mer om fackets internationella arbete i Kollegas specialnummer.
