Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Hög tid för chefen att skärpa sig

Skomakarens barn går i trasiga skor, lyder ett ordspråk som jag tror passar på många chefers läge nu. Chefer som lägger mycket fokus på medarbetarnas arbetsmiljö men glömmer sin egen.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Christopher Hunt

Är du som jag mån om dina medarbetares arbetsmiljö och har lagt extra fokus på den saken under pandemin? Om ni har jobbat hemifrån har du kanske haft täta avstämningar om ergonomi och vikten av pauser. Du har pratat om att det kan kännas tungt psykosocialt i det här krisläget och diskuterat vilka åtgärder som behövs. Bra jobbat!

Men om jag får gissa har du inte varit lika duktig på att följa dina egna råd. Snarare har du suttit som ett kryss och struntat i extra skärm eller stol för din egen del. Jag misstänker att du misslyckats med att markera ett tydligt slut på arbetsdagen. Och de där mikroträningspauserna – hur ofta blir de av egentligen?

Det är hög tid att du skärper dig. Boka promenadmöten om det är din grej. Ta ordentlig lunch och pausa regelbundet för rörelse och frisk luft. Inse att det här är ditt nya nuläge och att du måste göra det hållbart för dig själv. Och till sist mitt bästa må-bra-tips: ring en kollega, vän eller bekant som också är chef och som kan säga: ”jag känner igen mig i det du berättar, du är inte ensam”.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.