Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Facken på Keolis fixade trygg kollektivtrafik
Anställda i kollektivtrafiken var några av de som stod i frontlinjen i början av coronapandemin. Men när läget var som värst gick fackklubbarna på Keolis ihop för att skydda medarbetarna.
”Undvik att röra dig i kollektivtrafiken” uppmanade Folkhälsomyndigheten i våras.
Det är inte helt lätt om du jobbar på Keolis, som sköter busstrafiken i delar av Sverige. Sedan många år tillbaka har fackklubbarna på bolaget haft ett nära samarbete för att medlemmarna ska känna sig trygga och säkra ute på vägarna. Det fick extra stor betydelse när coronaviruset bredde ut sig över landet.
På Keolis jobbar ungefär 6 000 anställda i hela Sverige. Av dem är 400 tjänstemän, däribland trafikledare, linjechefer och verkstadschefer. När covid-19 spred sig under våren fanns en stor oro bland de anställda. Hur skulle man skydda sig från sjuka passagerare? Hur skulle arbetsbelastningen bli om färre fick komma på bussen men fler turer skulle köras? Därtill insjuknade några medarbetare. Man hade också bekräftade dödsfall som kunde härledas till viruset.
– Det har varit en jätteutmaning, både att bemöta medarbetares rädsla, men också se till att rent praktiskt skydda de anställda. Vi är ett multikulturellt bolag och för många är jobbet första steget in på arbetsmarknaden, så mycket handlade om information om hur man undviker smitta, säger Klas Wallin, Unionens klubbordförande för Keolis riksklubb.
Som trafikledare på Keolis är Klas Wallin den som kommer först till platsen om det till exempel sker en olycka, eller om det uppstår bråk på bussen. En av de mer praktiska sakerna som klubben tidigt behövde ordna var säkerheten för föraren på bussen. När bussbolaget Nobina lade in ett skyddsstopp vid en av deras depåer i Uppsala för att man inte kunde säkerställa tryggheten för de anställda under våren, gjorde övriga huvudmän inom kollektivtrafiken i Sverige samma åtgärd att stänga framdörren och släppa in resenärer via de bakre dörrarna. Sedan satte sig Unionenklubben med de andra fackförbundens klubbar och började titta på leverantörer av skyddsglas på bussar.
– Vi har gjort sammanlagt 12 riskanalyser med allt från vad som händer med glaset om man krockar, att de ska vara öppningsbara men samtidigt säkra om någon passagerare nyser utanför. För oss trafikledare har det också varit viktigt.
För trafikledarna har det också varit viktigt hur de extra plexiglasen i bussarna påverkar ljudet.
– Föraren har en larmknapp som gör att vi på trafikledningen hör hela bussen om det skulle uppstå bråk så att vi kan kalla på hjälp.
Keolis har även ett skyddsnät för den psykosociala delen. Det är inte helt ovanligt att anställda upplever hot och våld på jobbet, men nu förlorade anställda kollegor. Något som skapade både rädsla och sorg.
– Vi har något som kallas för Keoliskamrat. Det innebär att om någon obehaglig situation uppstår, så har vi utbildade kollegor som du har möjlighet att prata med. Kedjan är ofta så att jag som trafikledare är först på plats, sedan finns en kollegajour, en chef som tar ett uppföljningssamtal och sedan företagshälsovården, som erbjuder samtal med psykolog inom eller vidare remiss till landstinget om det behövs, säger Klas Wallin.
Efter alla restriktioner har det även uppstått andra positiva effekter. Det är färre bråk på bussarna och passagerarna tycks sköta sig i större grad än tidigare. Fackklubbarna på Keolis kommer även att fortsätta samarbeta nationellt.
– Det råder ingen konkurrens mellan arbetsmiljöombuden och arbetsgivaren i arbetet med komplikationerna som uppstått vid utmaningarna efter coronasituationen. Vi klarade av våren och sommaren väldigt bra. I början hade vi röda siffror på allt i riskanalyserna, nu är det bara gula och gröna kvar. Även om vi inte slutar arbeta för det, så känns det skönt att vi jobbat upp ett bra skydd.
Coronaregler på bussar
Vilka förhållningsregler som kan utfärdas i busstrafiken är i stor utsträckning oreglerat, så länge det inte handlar om regler som ställs upp i diskriminerande syfte.
Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har dock gett några allmänna råd till kollektivtrafiken:
- Informera passagerarna om sätt att minska smittspridningen.
- Trygghetsvärdar och liknande har befogenhet att ge trafikanter tillsägelser om de inte respekterar de regler som bestämts om exempelvis trängsel.
- För att minska smittspridning vid trängsel har föraren rätt att neka personer att stiga på om det börjar bli trångt.
- Om trafikanter inte lyssnar på de regler som satts upp finns möjlighet att tillkalla polis och handgripligen avlägsna personer.
SKR
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Ericsson kräver mer kontorsnärvaro på mindre jobbyta
Efter sommaren bestämde sig ledningen på Ericsson för nya riktlinjer – de anställda ska vara på kontoret mer. Det uppskattas inte av all personal. Framför allt inte då företaget har minskat sina kontorsytor.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
Svårt att hitta enskilt rum
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Ericsson: Hybridarbetet bestäms i dialog
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Hybridarbete effekt av coronapandemin
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
