Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Facklig kritik mot EU-förslag om minimilöner

Sverige föreslås få ett undantag från de nya EU-reglerna om minimilöner. Men både från fack och arbetsgivare fruktar man att den svenska modellen ändå kommer att påverkas.
Niklas Hallstedt Publicerad
Yves Logghe / AP Photo / TT, Fredrik Sandberg / TT
I Sverige är både fack, arbetsgivare och regering skarpt kritiska till EU-kommissionens förslag om minimilöner. Yves Logghe / AP Photo / TT, Fredrik Sandberg / TT

På onsdagen lade EU-kommissionen fram sitt förslag till reglering av minimilöner i Europa. När den ansvarige kommissionären Nicolas Schmit presenterade förslaget tryckte han på att det respekterade de nationella egenheterna.

– Det här är inte ”one size fits all”, sade han och lyfte fram att sex av EU:s 27 medlemsstater inte har minimilöner i lag.

– Det har aldrig varit vår avsikt att störa systemet för de som har ett kollektivavtalssystem.

Från svensk sida har man hela tiden motsatt sig ett rättsligt bindande direktiv och i stället velat se en rekommendation.

Så blir det nu inte. Däremot undantas länder som, likt Sverige, har en modell där lönerna bestäms i avtal mellan fack och arbetsgivare. Detta under förutsättning att avtalstäckningen är minst 70 procent av löntagarna.

Läs mer: Därför bråkar Sverige om minimilöner i EU

För de länder, en överväldigande majoritet i EU, som redan har minimilöner reglerade i lag, föreslår kommissionen en modell där man tittar på minimilönerna i förhållande till lönerna i övrigt i respektive land. En vanlig utgångspunkt är att minimilönerna ska motsvara 60 procent av medianlönen eller 50 procent av medellönen.

I Sverige är både fack, arbetsgivare och regering skarpt kritiska till förslaget.

– Vi tycker att förslaget innehåller alltför många oklarheter. Undantagsklausulerna är ett lovvärt försök, men inte tillräckligt. De kommer inte att räcka, säger Mika Domisch, internationell sekreterare på TCO.

– Vi är inte emot minimilöner. Ibland är det en väg att gå. Men löner är undantagna från EU:s kompetens. Anledningen är just att man ska skyddda den nationella lönebildningen.

Men hur ska man då komma åt problemet med att många människor inte har en lön de kan leva på i flera av EU:s medlemsstater?
– Det bästa sätter är att hjälpa till att stärka den sociala dialogen, det vill säga dialogen mellan parterna på arbetsmarknaden, och bygga upp partsstrukturen. Det är ingen quick fix, men det är bästa vapnet mot låga löner, säger Mika Domisch.

Enligt PTK, där Unionen ingår, skulle EU-direktivet underminera den svenska modellen.

– Direktivförslaget innehåller inget undantag för Sverige och utgör långt ifrån en sådan ”waterproof firewall” som kommissionen utlovat. Ytterst blir det EU-domstolen som får rätten att pröva innehållet i våra kollektivavtal och vår lönebildningsmodell, säger PTK:s ordförande Martin Linder i ett pressmeddelande.

Även Saco anser att förslaget hotar den svenska modellen.

-– Direktivet måste stoppas. Det är parterna på arbetsmarknaden som ska sköta lönebildningen i Sverige, säger Sacos ordförande Göran Arrius i ett pressmeddelande.

Göran Arrius uppmanar nu regeringen, riksdagen och ledamöterna i EU-parlamentet att göra allt de kan för att direktivet ska stanna på pappret.

Liknande tongångar hörs från arbetsgivarsidan.

– Vi ser det heller inte som att förslaget ger vår modell tillräckliga garantier för att inte påverkas av de föreslagna reglerna, säger John Wahlstedt, arbetsrättschef i Svenskt Näringsliv, som menar att det rör sig om ett ”oacceptabelt ingrepp i den svenska arbetsmarknadsmodellen” i ett pressmeddelande.

Från regeringens håll har motståndet mot det nya direktivet varit tydligt.

– Jag är starkt kritisk till att EU lägger sig i lönebildningen. Det är ju en nationell angelägenhet, sade till exempel arbetsmarknadsminister Eva Nordmark i Ekot på tisdagen.

Än så länge handlar det dock bara om ett förslag. Innan direktivet blir verklighet ska det behandlas både av de nationella regeringarna och Europaparlamentet. Troligtvis kommer även flera länder i Östeuropa, där minimilönerna skulle komma att höjas om direktivet blir verklighet, kämpa emot förändringen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Ministern: ”Minskar löneskillnaden inom ett par år”

Med ökad insyn i lönesättningen kommer löneskillnaderna mellan kvinnor och män att minska. Det tror i alla fall Nina Larsson (L), jämställdhetsminister.
David Österberg Publicerad 28 januari 2026, kl 06:01
Jämställdhetsminister Nina Larsson
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, tror att ökad transparens kring löner kommer att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Skillnaden är 10 procent. Jessica Gow/TT

Nyligen presenterade regeringen sitt förslag för hur osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska minska. Förslaget bygger på EU:s direktiv om lönetransparens. 

Från den 1 juli ska arbetsgivare informera kandidater om ingångslön eller ingångslöneintervall. Det blir förbjudet för en arbetsgivare att fråga en arbetssökande hur mycket han eller hon tjänade på sitt förra jobb.

Nina Larsson (L) är jämställdhetsminister och övertygad om att förslaget kommer att ge minskade löneskillnader mellan kvinnor och män.

– Ökad transparens leder i rätt riktning och gör att vi kan arbeta bort osakliga löneskillnader. Förslaget kräver god struktur hos arbetsgivarna, med bra lönekriterier och saklighet i lönesättningen. Det är positivt för att komma åt lönegapet, säger hon.

Hjälper det verkligen att få veta att ingångslönen är exempelvis 22 000 kronor? Hur minskar det skillnaden mellan kvinnors och mäns löner?

– Det är inte ovanligt att en osaklig löneskillnad cementeras när man byter jobb. Den risken raderas genom förbudet mot att fråga vilken lön någon har i dag.

Men om en kvinna och en man söker ett jobb med ett ingångslöneintervall på mellan 22 000 och 23 000 finns inget hinder att ge kvinnan 22 000 kronor och mannen 23 000 kronor?

– Lönediskriminering är förbjudet redan i dag. Diskrimineringen försvinner inte med det här lagförslaget, men ökad insyn och transparens och förbud att ställa lönefrågor till en kandidat minskar risken för en osaklig lönesättning, säger Nina Larsson.

Rätt att begära ut snittlöner

Med de nya bestämmelserna har anställda dessutom rätt att få information om lönekriterier. En anställd ska också kunna få information om snittlöner för kollegor som utför lika eller likvärdigt arbete.

Hjälper det en att veta vilken snittlön ens kollegor har?

– Ja, om man kan notera att samtliga personer som har högre lön än man själv har är män. Då har man möjlighet att ställa frågor om det. Dessutom har Diskrimineringsombudsmannen tillsyn över lönesättningen och får ökade resurser, bland annat för att få in lönerapportering från stora bolag, men också för att driva fall där DO anser att ett företag bryter mot lagen, säger Nina Larsson.

Måste motivera eller åtgärda löneskillnader

Större arbetsgivare blir skyldiga att sammanställa en lönerapport. Företag med mellan 100 och 249 anställda ska göra en sådan rapport vart tredje år. Större företag ska göra det årligen. I rapporten ska löneskillnaden mellan kvinnor och män framgå. Om löneskillnaden är fem procent eller mer ska arbetsgivarna antingen motivera löneskillnaden eller berätta hur den ska åtgärdas.

Finns det en risk att företagen alltid hittar sätt att motivera löneskillnader, i stället för att åtgärda dem?

– Vi har fortfarande individuell lönesättning, men löner ska vara sakliga. Om en arbetsgivare har en saklig grund för löneskillnaderna är det inget brott mot diskrimineringslagstiftningen. Om man däremot inte kan motivera löneskillnader sakligt ska de åtgärdas. Om de inte åtgärdas finns rättsliga möjligheter att driva frågan.

När tror du att förslaget om lönetransparens får effekt?

– Inom ett par år bör vi kunna se skillnad.

Löneskillnaden är 10 procent

  • Det finns både en förklarad och oförklarad löneskillnad mellan kvinnors och mäns löner.
  • Den förklarade tar hänsyn till skillnader i ålder, utbildning, yrke, sektor och arbetstid.
  • Den oförklarade är en skillnad som statistiken inte kan förklara. En möjlig förklaring kan vara könsdiskriminering.
  • 2024 året var den förklarade löneskillnaden 10,2 procent. Den oförklarade var 4,6 procent. För privatanställda tjänstemän var den oförklarade löneskillnaden större: 6,8 procent.
  • Löneskillnaden har minskat med 6,1 procentenheter mellan 2005 och 2024. Sedan 2019 har dock löneskillnaden mellan kvinnor och män varit i princip oförändrad.

Källa: Medlingsinstitutet