I spåren av coronapandemin har mängder av företag tvingats korttidspermittera eller säga upp sin personal när verksamheten inte längre går runt. Många tror att krisen kan påskynda utvecklingen av den så kallade gigekonomin – som ibland också kallas plattforms- eller delningsekonomin – på samma sätt som den globala finanskrisen gjorde 2008–2009.

– Finanskrisen skapade möjligheter för plattformsföretagen att växa snabbare. Det fanns gott om arbetskraft som behövde jobb när arbetslösheten steg kraftigt i många länder, säger Johanna Palm, doktor i sociologi som har forskat om gigekonomin.

Kännetecknande för denna del av ekonomin är att en algoritm – matematiska instruktioner som löser problem – ser till att uppdragsgivare och uppdragstagare hittar varandra, utan hjälp av en fysisk person.

De som vill ha friheten att fritt välja uppdrag och arbetstider tycker att det här är ett smidigt och flexibelt sätt att arbeta. Men för många uppdragstagare, eller gigarbetare, är det inte alltid problemfritt. Det finns nämligen en arbetsrättslig problematik. När uppdrag förmedlas med hjälp av algoritmer är det inte alltid självklart vilken roll företagen som förmedlar uppdragen – arbetsplattformarna – har.

Ett fåtal klassar sig som arbetsgivare och har kollektivavtal, men de flesta tycker att de bara förmedlar tjänster och därför inte har något ansvar för arbetsmiljö, sjuklön, semesterersättning och annat som är förknippat med att vara arbetsgivare.

Deras skydd är bättre än vad de själva tror

En central fråga är därför om gigarbetarna ska ses som anställda av arbetsplattformarna eller som egenföretagare. Är de anställda har företagen ett arbetsgivaransvar. Är de egenföretagare måste de själva bland annat se till att göra pensionsavsättningar, ha försäkringar och en trygghet om de blir sjuka.

Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo var tidigare statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet. Hon tror att många gigarbetare, som själva ser sig som egenföretagare, efter en rättslig prövning skulle betraktas som anställda.

Läs mer: Plattformsföretag ser sig inte som arbetsgivare

– Det betyder att deras skydd är bättre än vad de själva tror, säger hon.

Tidigare i år var arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) inne på samma spår och hon efterlyste rättsliga prövningar och sa att företagen inte själva kan bestämma om de är arbetsgivare eller inte.

Men vad avgör då om en gigjobbare är egenföretagare eller ska ses som anställd? Avgörande är hur mycket arbetsplattformarna kontrollerar förhållandet mellan den som utför uppdraget och kunden.

– Styr företagen över när uppdragstagarna arbetar, lönen, vilka och hur många uppdrag de får samt förser dem med arbetsverktyg, lutar det åt att de kan betraktas som arbetsgivare. Då liknar det mycket ett anställningsförhållande, säger Carin Årvik, arbetsrättsjurist som har studerat gigekonomin.

Personer som arbetar på mässor och event får ofta uppdragen via digitala plattformar. Illustration: Mattias Käll

Hur mycket arbetsplattformarna kontrollerar förhållandet varierar från fall till fall. Men det är vanligt att gigarbetarna får ett omdöme av kunden eller arbetsplattformen efter utfört uppdrag. Betygssystemet upplevs många gånger som orättvist – ett lågt betyg från en enskild kund som är på dåligt humör kan dra ner det totala resultatet rejält och minska möjligheterna till framtida uppdrag. Och betyget går sällan att överklaga, enligt organisationen Gigwatch, som granskar gigekonomin.

Läs mer: Otrygg tillvaro för översättare

– Så länge det finns två fristående parter, en uppdragsgivare och en uppdragstagare, är det naturligtvis tillåtet, säger Carin Årvik.

Men om dåliga betyg till exempel leder till att gigjobbare stängs av från plattformar är det en form av kontroll, som bidrar till att plattformarna eventuellt bör ses som arbetsgivare, enligt Samuel Engblom, jurist och TCO:s samhällspolitiska chef.

Han berättar att i flera länder, bland annat i Frankrike och England, har domstolar prövat arbetsgivarfrågan och kommit fram till att till exempel taxiföretaget Uber är arbetsgivare.

Någon liknande prövning har inte gjorts i Sverige. För att få reda på om en enskild arbetsplattform som är verksam i Sverige är arbetsgivare måste frågan avgöras i Arbetsdomstolen.

– En arbetsrättslig tvist blir det först om det finns något att pröva, till exempel vid en tvist om lön eller arbetsmiljö, säger Samuel Engblom.

Han betonar samtidigt att alla arbetsplattformar inte är arbetsgivare.

– Det finns rena marknadsplatser där fristående konsulter hittar uppdrag.

Att många arbetsplattformar inte ser sig som arbetsgivare bidrar till att det finns få kollektivavtal inom gigekonomin. För att ett kollektivavtal ska bli till krävs både en arbetsgivarpart och en facklig part – de kommer sedan överens om lägsta nivåer för löner, förmåner och andra villkor som gäller för anställningen.

Totalt täcks 90 procent av arbetskraften i Sverige av kollektivavtal. Medlingsinstitutet har inga uppgifter om hur många kollektivavtal det finns inom gigekonomin – klart är dock att de är betydligt färre än inom den traditionella ekonomin. Unionen har hittills bara tecknat tre kollektivavtal för sådana företag.

Folk behöver ett nytt sätt att tjäna pengar på

Vad beror det då på att så få arbetsplattformar ser sig som arbetsgivare och inte vill teckna kollektivavtal?

Det finns flera svar på frågan.

– Man får vara ödmjuk inför att det här är ett fenomen som är under formation och att företagen fortfarande håller på att utveckla sina affärsmodeller, säger Victor Bernhardtz, Unionens ombudsman för digitala arbetsmarknader.

Enligt organisationen Företagarna är ett stort problem med kollektivavtal att företagen inte själva kan styra över löneökningstakten.

– Ett företag med få anställda som går hyfsat har inte råd att öka lönerna med två procent utan att säga upp någon eller dra ner på något annat, säger organisationens arbetsrättsexpert, Lise-Lotte Argulander.

En annan anledning som lyfts fram är att de nya arbetsplattformarna kan vara svåra för facken att hitta och föra samtal med om kollektivavtal.

– Finns de bara på nätet stöter facken inte på dem till vardags. Det kan också ta tid innan företagen inser att kollektivavtal har stora fördelar och gör att det blir ordning och reda, säger Irene Wennemo, Medlingsinstitutets generaldirektör.

Illustration: Mattias Käll

Unionen framhåller samtidigt vikten av att fler kollektivavtal tecknas inom gigekonomin.

– Schyssta villkor säkerställs när företagen tecknar avtal. En stor fördel för arbetsplattformarna är att stora och medelstora företag är klart mer intresserade av att köpa in tjänster från aktörer som har kollektivavtal. Arbetsplattformarna ses då som seriösa arbetsgivare, både i uppdragsutförarnas och kundernas ögon, säger Victor Bernhardtz.

Men Linnea Bergman, talesperson för Gigwatch, anser inte att kollektivavtal är någon garanti för goda arbetsförhållanden.

– Kollektivavtal är en bra grund att utgå från. Men det blir tyvärr inte automatiskt okej villkor av det. Anställningarna är till exempel väldigt ofta korta.Vissa plattformsföretag förnyar kontrakten varje månad om de tycker att gigarbetaren är tillräckligt bra för att få vara kvar. Det skapar en otrygghet, säger hon.

Den ekonomiska kris som har uppstått till följd av coronapandemin spär på den otryggheten med en kraftig ökning av antalet varsel och uppsägningar. Det finns ingen statistik över hur tjänstemän som arbetar via arbetsplattformar i Sverige berörs. Men enligt Unionen är det sannolikt att gigarbetare, som ofta är visstidsanställda eller egenföretagare, också har svårare att få uppdrag än före krisen.

Ingen vet vilka effekter corona får på gigekonomin på lång sikt. Men både forskare och företagare tror att fler kan få upp ögonen för den, på samma sätt som under finanskrisen för över tio år sedan.

Appjobs, ett företag som sammanför flera plattformar, har redan sett ett ökat intresse. I mars när krisen bröt ut fick företaget över 120 000 nya medlemmar i Europa och Nordamerika.

– Det var den högsta månadssiffran vi någonsin har haft. Folk i hela världen hade förlorat sin inkomst och behövde hitta ett nytt sätt att tjäna pengar på, säger bolagets vd och grundare Alok Alström.

Samtidigt har många företag bett Appjobs om hjälp för att ställa om till en gigmodell.

– Även de mest konservativa personer har blivit tvungna att ha videosamtal och jobba via molntjänster. Därför tror jag att det blir en starkare uppgång för gigekonomin den här gången än i samband med finanskrisen, säger Alok Alström.

Den bilden delas av Företagarna, som också tror att krisen bli ett uppsving för gigekonomin när företagen blir mer restriktiva med att anställa.

– Nu koncentrerar de sig på att överleva. Fler upptäcker att vissa projekt och konsultuppdrag kan skötas utan att de fysiskt träffar personen, säger Lise-Lotte Argulander.

Victor Bernhardtz på Unionen har inga exakta uppgifter på hur många tjänstemän som får uppdrag via plattformar. Men en undersökning som förbundet gjorde förra året visade att omkring en procent av arbetskraften hade sålt sina tjänster via digitala plattformar de senaste tolv månaderna. Han är därför mer tveksam till att gigekonomin blir en stor del av arbetsmarknaden i framtiden.

– Det finns de som säger att om tio år jobbar 25 procent via plattformar. Jag ser inte att det är sannolikt att 1,3 miljoner personer i Sverige skulle göra det, säger han.

Men oavsett om gigekonomin för tjänstemän växer eller inte till följd av coronakrisen kvarstår den arbetsrättsliga problematiken – om de ska ses som anställda eller inte. Liksom frågan om, och i så fall när, den första rättsliga prövningen i Sverige kommer.

Text: Kamilla Kvarntorp