Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Är kvinnor bättre chefer än män?

En amerikansk studie visar att kvinnor kan vara mer lyckade som ledare än män. Men svenska forskare höjer ett varnande finger – ledarskap styrs av långt fler faktorer än vad vi tror.
Publicerad
Frågan om skillnader i ledarskap mellan män och kvinnor har sysselsatt forskarna sedan 1960-talet. Illustration: Kristian Ingers

I en stor amerikansk studie, där företagschefer utifrån en mängd olika kriterier bedömts av sina medarbetare och egna chefer, fick kvinnorna bättre betyg än männen på nästan alla punkter. De ansågs vara mer initiativtagande, bättre på att inspirera andra och på att bygga relationer, bland annat.

Men går det verkligen att säga att kvinnor är bättre chefer än män? Frågan om kvinnligt ledarskap har intresserat forskare sedan 1960-talet, när allt fler kvinnor började lönearbeta och även, om än i blygsam omfattning, dyka upp på ledande positioner.

Problemet är att det alltid har funnits en underliggande fråga: Är kvinnorna lika bra som männen? Det menar Klara Regnö, som forskar om ledarskap, organisation och genus vid Mälardalens högskola och Göteborgs universitet.

– Man har frågat om kvinnor är lika bra som vanliga chefer, där ”vanliga” står för mannen. Våra föreställningar om chefskap ligger nära våra föreställningar om manlighet. Det innebär att män är ganska självklara som chefer, medan kvinnor måste förhålla sig till chefskapet på ett annat sätt, säger hon.

Den som vill mäta en chefs prestation behöver veta vad som belönas i organisationen. Vad en ledare gör påverkas nämligen av handlingsutrymmet, de arbetsvillkor, förväntningar och värderingar som finns på arbetsplatsen – faktorer som ofta utgår från etablerade normer om hur män och kvinnor ska vara.

Kvinnor blir mer granskade i sitt chefskap vilket kanske påverkar deras prestationer

Studier från mansdominerade branscher visar också att det faller sig mer naturligt för män att gå in i chefsrollen och ta på sig ”ponduskappan”, medan det för kvinnorna i stället blir en norm som de måste förhålla sig till och reflektera över.

Det kanske delvis kan förklara kvinnornas framgång i den amerikanska analysen, reflekterar Klara Regnö. Förutsättningar kan göra att kvinnorna tänker mer på hur de förhåller sig som chefer och jobbar hårdare på sitt ledarskap.

– Forskning visar att kvinnor i de här miljöerna blir avvikare som har ögonen på sig. De blir mer granskade i sitt chefskap vilket kanske påverkar deras prestationer. De har inte samma utrymme att vara halvrisiga, säger Klara Regnö och tillägger:

– Den dag det finns lite halvrisiga chefer på en arbetsplats, lika många av båda könen, är det nog ett tecken på jämställdhet.

Lena Zander, professor i företagsekonomi och ledarskapsforskare vid Uppsala universitet, är inne på samma linje. Hur förlåtande miljön är spelar sannolikt in.

I studier som hennes egen forskargrupp har gjort har studenter fått prova på att vara ledare i virtuella team, utan att träffas i verkligheten. Resultaten visar bland annat att kvinnorna har varit betydligt mer förberedda inför mötena än männen. En orsak kan vara att kvinnorna är vana vid att detta krävs för att deras röster ska bli hörda.

– Det sägs att kvinnor måste vara dubbelt så bra som män och det ligger nog mycket i det. Om du förbereder dig kan du ge mer detaljerad feedback och konstruktiv kritik på ett möte. Det kan vara förklaringen till att du sedan också får mer positiv feedback från dina kolleger och chefer, säger hon.

För att minska risken för stereotypa uppfattningar om vad som ligger bakom en chefs agerande gäller det att ha en lika stor andel kvinnor och män i organisationen, menar Lena Zander.

– Redan 1977 visade en studie från Spanien att det är oerhört viktigt att ha en jämn könsfördelning på arbetsplatsen. Det minskar föreställningarna om att det finns ett manligt eller kvinnligt ledarskap, säger hon.

Samtidigt menar Britt-Inger Keisu – som forskat om ledarskapets förutsättningar och i dag är föreståndare för Umeå centrum för genusstudier – att frågan är felställd. I stället för att undersöka hur duktiga chefer är borde man diskutera hur de ska kunna utföra de tuffa uppgifter de ofta står inför.

De rådande villkoren i organisationen påverkar allt, menar hon. Går det bra för företaget krävs ett visst ledarskap, går det dåligt krävs något helt annat.

– Om arbetsplatsen ska genomgå en strukturell omvandling kan du som chef inte säga att du ska vara deltagande, bara för att det kanske är din främsta egenskap som ledare. Utan då behöver du vara tydlig och organisatorisk. Du måste utgå från det som händer här och nu, säger Britt-Inger Keisu och tillägger:

– Att vara chef är ingen tävling. Det är ett stort ansvar.

Läs mer: Sökes: Halvrisiga kvinnor

text MARIEKE JOHNSON illustration KRISTIAN INGERS

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.