Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Var föräldraledig - blev av med jobbet

När kvinnan kom tillbaka till jobbet efter sin barnledighet hade hon inga arbetsuppgifter kvar. Nu stämmer Unionen redovisningsfirman för brott mot föräldraledighetslagen.
Lina Björk Publicerad
Colourbox
När kvinnan ville komma tillbaka till jobbet efter sin föräldraledighet blev hon uppsagd. Colourbox

Enligt lagen har du rätt att vara ledig och ta hand om dina barn när de är små. Du har också rätt att avbryta föräldraledigheten och komma tillbaka till jobbet när du vill, även om utgångspunkten är att komma överens innan du går på din ledighet. När det att dags att börja jobba ska du anmäla det till arbetsgivaren minst en månad i förväg.

Under sommaren 2019 kontaktade en redovisningskonsult sin arbetsgivare och berättade att hon skulle komma tillbaka till jobbet. Hennes chef svarade att han skulle se över möjligheterna och återkomma. När han inte gjort det på en vecka ringde hon återigen och fick då beskedet att det inte fanns så mycket arbete för henne just då.

Läs mer: Pressades slopa pappaledighet - fick högre lön

Kvinnan kontaktade då en högre chef och fick beskedet att det fanns arbetsuppgifter och att hon var välkommen tillbaka. När datumet för starten började närma sig hörde hon återigen av sig, men fick inget svar. Chefen ringde i stället upp henne senare och berättade att hon var uppsagd.

Eftersom konsulten inte fått återgå till sitt arbete senast en månad efter att hon talat om för sin chef att hon skulle komma tillbaka, så stämmer Unionen redovisningsfirman för brott mot föräldraledighetslagen. De ska också betala lön för den tid hon stått till förfogande för jobb.

Läs mer: Varannan pappa bara föräldraledig fyra veckor

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Anställd eller inte – vad gäller?

Du får ett jobberbjudande och tackar ja, men något anställningsavtal har du inte skrivit på. Är du ändå anställd? Ja, det kan du vara. Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter förklarar när ett anställningsavtal blir bindande och när ett misstag kan få betydelse.
Lina Björk Publicerad 28 oktober 2026, kl 05:59
Två personer skakar hand, den ena håller ett dokument
Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan också ingås muntligen. Men vid en tvist kan det bli svårare att bevisa vad parterna har kommit överens om. Foto: Colourbox

Ali Alshihan, 26, från Älmhult sökte flera jobb på Ikea och kallades till en videointervju. Kort därefter fick han ett jobberbjudande, men erbjudandet drogs tillbaka. Enligt Ikea hade mejlet skickats till fel person.

Men när blir ett jobberbjudande egentligen ett bindande anställningsavtal? Och måste anställningsavtalet vara skriftligt för att gälla? Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter vill inte uttala sig om det enskilda Ikea-fallet, men förklarar vad som gäller generellt.

När blir ett anställningsavtal bindande?

Viktor Anesäter

– För att ett avtal ska gälla behöver parterna vara överens om de viktigaste villkoren. Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan träffas muntligen. Ofta utfärdar dock arbetsgivaren någon form av anställningsbevis eller skriftlig bekräftelse. Det beror bl.a. på att en arbetsgivare är skyldig enligt lag att lämna skriftlig information till arbetstagaren om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet.

Om du och arbetsgivaren är oense om anställningen, hur gör man då? 

– Den som säger att ett anställningsavtal har ingåtts behöver kunna visa att det är så. Oftast är det därför arbetstagaren som måste bevisa att hen faktiskt har blivit anställd. Mot den bakgrunden är det mycket viktigt att en arbetstagare ser till att de villkor man kommit överens om med arbetsgivaren också framgår skriftligen eftersom det annars kan vara svårt att bevisa.

Spelar det någon roll om den som söker jobbet missförstår situationen? 

– Den som gjort ett förklaringsmisstag inte är bunden av misstaget om den som mottagit förklaringen insåg eller borde ha insett att det rörde sig om ett missförstånd. Även det motsatta gäller, en person som är i god tro och inte hade någon anledning att misstänka att det var ett misstag, och som har accepterat anbudet under den förutsättningen kan ofta göra gällande att ett avtal har ingåtts.