Flera studier har visat att andra generationens invandrare har en tuffare arbetsmarknad än barn till infödda. De tjänar mindre, är oftare arbetslösa och har mer sällan ett yrke som motsvarar deras utbildningsnivå. De utsätts dessutom för diskriminering, särskilt vid rekryteringar.
Men i en ny avhandling från Högskolan i Gävle har forskaren Pinar Aslan studerat barn till migranter som det har gått bra för. Hon ville ta reda på vad det var som gjorde att de hade lyckats – trots att deras förutsättningar var sämre.
Avhandlingen visar att det fanns flera faktorer som påverkade. En var familjen.
– Familjen var en nyckelresurs, främst genom att den formade deras ambitioner. De såg föräldrarna som en inspirationskälla: om de hade lyckats, trots språksvårigheter, trots att de kom till ett främmande land, skulle de också lyckas. Andra, som hade föräldrar som var exkluderade på arbetsmarknaden, såg det som en revansch: ”Jag måste visa att deras flykt inte var förgäves.” Barnen upplevde en påtaglig press och hade väldigt höga förväntningar på sig, föräldrarna ansåg att det var självklart att deras barn skulle lyckas eftersom de haft så bra förutsättningar, säger Pinar Aslan.
Men höga krav hemifrån räcker inte. Enligt Pinar Aslan var ytterligare en avgörande faktor stöd från offentliga tjänstemän under uppväxten och vid inträdet på arbetsmarknaden.
– De här individerna hade haft turen att stöta på människor som hade visat dem vägen. För många handlade det om offentliga tjänstemän som lärare, socialarbetare och arbetsförmedlare som hade stöttat och visat samhörighet. Det ökade deras motivation och handlingskraft. Det är en sak att höra från sina föräldrar att man kan lyckas – vad vet de om den världen? – och en annan att höra det från en tjänsteman. När de säger att det är möjligt går det att tro på det.
För att lyckas på arbetsmarknaden hade Pinar Aslans intervjupersoner dessutom hittat strategier för att hantera diskriminering på arbetsmarknaden.
– De uppfattade arbetsmarknaden som svår att komma in på och att den egna etiska bakgrunden skulle vara ett hinder, baserat på egna erfarenheter och vad de hade hört av andra. Några sökte sig till etniskt profilerade yrken. Det är yrken där det är en fördel att exempelvis kunna ett annat språk, som inom socialtjänsten. Det handlade mer om att kompensera för nackdelen det innebär att ha en annan etnisk bakgrund än att det var deras drömjobb. Andra tog den hårda vägen och sökte sig till branscher med hård konkurrens. De hade andra strategier, exempelvis att börja på en lägre position där de egentligen inte ville vara och genom hårt arbete kämpa sig uppåt.
Pinar Aslan betonar de offentliga tjänstemännens viktiga roll för hennes intervjupersoner. Hon hyser en farhåga att framtidens barn till migranter inte kommer att få samma stöd.
– Vi vet att offentliga tjänstemän får allt tuffare arbetsvillkor. Kommer det att finnas möjlighet för dem att fortsätta stötta och ge kvalificerat stöd? Många av dem tvingas släcka bränder i stället för att ägna sig åt förebyggande arbete, trots att det är nyckeln.
