Hoppa till huvudinnehåll
Stress

”Jag älskade mitt jobb”

Rickard Bäck älskade sitt jobb och orkade extremt mycket övertid. Tills han plötsligt en dag slutade att fungera.
Publicerad
Daniel Nilsson
Rickard Bäck, 26, blev utbränd av för mycket ansvar, höga krav och långa arbetsdagar. Daniel Nilsson

I slutet av januari kollapsade kroppen. Han kunde inte sova, fick hjärtklappning, minnesförlust, smärtor och kramp i armar och ben. 26-årige Rickard Bäck jobbade hårt och framgångsrikt på en stor revisionsfirma, men stressen gjorde det omöjligt att fortsätta med hälsan i behåll.

Direkt efter civilekonomstudierna i Lund lyckades han få ett av de mest åtråvärda jobben i branschen, som revisorsassistent på en av de fyra största internationella revisionsfirmorna.

– Jag trodde jag var odödlig. Jag har höga ambitioner och älskar mitt arbete. Under helgerna längtade jag till måndagen. Jag identifierade mig med företaget och hade siktet inställt på att bli partner, säger Rickard Bäck.

Vi sitter vid ett kafébord i Slottsparken i Malmö, inte långt från hans arbetsplats. Utanför prunkar träd och rabatter. Fram till för ett par månader sedan var det först och främst jobbet som gällde.

– Jag fick mycket ansvar och det var många bollar i luften, höga krav och hårda deadlines. Jag tog inte ut några sjukdagar och arbetade även när jag hade feber.

Telefonen var alltid påslagen och datorn tog han med hem för att kunna jobba kvällar och helger. Förra året blev det 400 övertidstimmar, lika många som året dessförinnan. Men i slutet av januari tog det alltså stopp.

– I början av året jobbade jag 70–80-timmarsveckor. Jag visste att vecka fyra skulle vara omöjlig att få ihop. Redan i höstas sa jag till mina chefer att det inte skulle fungera men det blev ändå så att jag jobbade 15-timmarsdagar och sov fyra timmar per natt. Fredagen vecka fyra kollapsade kroppen.

Veckan därefter hade han en 30-timmarsvecka men två veckor senare var han uppe i 50-timmarsveckor igen.

– Mest för att jag pressade mig själv och kände plikten mot kollegorna. Om jag sänkte tempot måste de jobba mer. Kroppen mådde fortfarande dåligt men jag intalade mig själv att det inte var så farligt. Många av mina vänner är i samma bransch. Vi vet att vi måste göra några hundår i början.

Rickard åkte även på en sedan länge planerad tjänsteresa till Argentina.

– En av mina uppgifter var att lägga ut så många bilder som möjligt på Instagram för att visa hur kul vi hade. Det var ingen som kunde ana hur dåligt jag mådde då.

Och det blev inte bättre när han kom hem. Han kunde fortfarande inte sova, var utmattad och ofokuserad, kom inte ihåg vad folk pratade om och hade minnesluckor.

Jag tog inte ut några sjukdagar och jobbade även när jag hade feber

I mitten av april blev han sjukskriven två veckor och sedan två veckor på halvtid.

– Jag hade behövt vara sjukskriven på halvtid fram till sommaren, men vårdcentralen tyckte att jag skulle ta ut timmar från min inarbetade övertid i stället. Ingen hade föreslagit det om jag hade haft halsfluss.

Sedan två veckor jobbar Rickard Bäck heltid igen, men nu har cheferna sett till att han håller ett rimligt tempo. Han har även varit i kontakt med en psykolog och börjar må lite bättre.

– Först var jag arg på att ledningen inte gjorde något i höstas när jag sa till, att jag skulle behöva bli så här sjuk för att någonting skulle hända. Jag har hela tiden varit öppen med hur jag mår. Men när jag väl blev sjuk fick jag mycket stöd från mina chefer.

– Jag började inse att det var ett strukturellt problem. I den här branschen är det så här det ser ut – alla ger allt och alla känner vi någon som har bränt ut sig.

Trots att han har sitt absoluta drömjobb har Rickard kommit fram till att han inte kan stanna kvar med hälsan i behåll.

– Jag var rädd att jag inte skulle få tillbaka minnet och att jag skulle fortsätta må dåligt. Enligt läkarna tar det tid, men jag kommer att bli bra om jag får vila. Jag har förstått att jag inte alltid måste prestera på topp och har kommit fram till att jag aldrig ska försätta mig i en liknande situation igen.

– De här tre åren har varit de bästa i mitt liv och jag är stolt över vad jag har presterat, men risken är för hög att jag inte blir frisk.

Han har just skrivit på ett anställningskontrakt för ett nytt jobb, där han blir chefens högra hand. Under jobbintervjun var han tydlig med att han inte ville jobba övertid som på det nuvarande jobbet. Det var ingenting som hans blivande chef tyckte var en nackdel. Och han får en välbehövlig paus på nära två månader mellan jobben.

– Då ska jag bara ta det lugnt, umgås med min sambo och familj och vara utomhus och träna. Jag hoppas bli helt återställd, säger Rickard Bäck.

Text: Sofia Broomé

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.