Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
En Unionenmedlem som studerar till civilingenjör vid Chalmers tekniska högskola blev i februari kontaktad av ett företag som undrade om han ville arbeta som systemutvecklare hos dem.
Mannen som har ADD, ADHD utan hyperaktivitet och Asperger, en form av autism, berättade inte om sina funktionsnedsättningar vid anställningsintervjun. Men han förklarade bland annat att han ogillade öppna frågor och att han föredrog att arbeta tyst utan att bli störd.
Mannen påbörjade en provanställning i mars. Men trots att han informerat företaget om sina behov frågade en projektledare flera gånger om dagen hur det gick med uppdraget. De oplanerade frågorna blev ett störningsmoment för mannen, som föreslog avstämning vid en fast tidpunkt. När han inte fick något gehör för sitt önskemål förklarade han sina funktionsnedsättningar för bolaget och hur de kan avhjälpas.
Han berättade bland annat att han har svårt att planera arbetsuppgifter och göra tidsuppskattningar, och föreslog därför regelbundna planeringsmöten på i förväg bestämda tider. Men även efter att bolaget fått kännedom om mannens funktionsnedsättningar fortsatta projektledaren att avbryta honom utan förvarning. Inför kollegorna började projektledaren dessutom ifrågasätta hur mannen utförde sitt arbete.
Sådana som du passar inte som konsulter
Under juli, när alla chefer var på semester, fick mannen inget stöd alls och visste inte hur han skulle prioritera bland arbetsuppgifterna. I augusti konstaterade en delägare att mannen inte fått så mycket gjort under sommaren, och tyckte att det var konstigt med tanke på hans höga betyg från universitetet. Mannen förklarade att han hade haft svårt att prioritera bland arbetsuppgifterna eftersom han har ADHD och Asperger.
Då sade arbetsgivaren att mannen borde se sig om efter andra arbeten, och fällde kommentarer som ”Sådana som du passar inte som konsulter” och ”Vi är ett litet företag och kan inte anpassa oss till dina problem, som konsultföretag kan vi inte kräva att våra kunder ska göra det heller.”
Den 10 augusti fick mannen besked om att bolaget skulle avsluta hans provanställning. Han kontaktade då Unionen som har stämt företaget för diskriminering. Förbundet anser att avbrytandet av provanställningen var diskriminerande, eftersom det hade samband med mannens funktionsnedsättning.
– Arbetsgivaren har bland annat uttryckt sig kränkande gentemot honom, säger Unionens förbundsjurist Elisabet Ohlsson.
Företaget har dessutom en skyldighet att anpassa arbetet till mannens förutsättningar enligt såväl arbetsmiljölagen som diskrimineringslagen. Bolagets underlåtenhet att vidta åtgärder utgjorde också diskriminering, anser Unionen.
– Trots att arbetsgivaren hade kännedom om vår medlems funktionsnedsättning fick han inget stöd. Det hade inte krävts stora insatser för att han skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter lika bra som alla andra – till exempel regelbundna avstämningsmöten, där arbetsgivaren hjälpte till att prioritera. De här mötena hade inte behövt ta mer tid än möten med arbetstagare utan funktionsnedsättning, säger Elisabet Ohlsson.
Förbundet kräver nu att bolaget betalar 100 000 kronor i diskrimineringsersättning till mannen.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
