Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Livslångt lärande ska få fler att jobba längre

Befolkningen i Europa åldras snabbast i världen. Det sätter press på pensionssystemet, vården, ekonomin och arbetsmarknaden. För att välfärden inte ska äventyras måste fler arbeta längre. Med vidareutbildning under hela arbetslivet kan pensioneringen skjutas upp, visar en ny studie.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Anders Wiklund/TT
För att fler ska stanna längre på arbetsmarknaden krävs vidareutbildning och yrkesutbildning under hela arbetslivet. Anders Wiklund/TT

År 2050 väntas 24-31 procent av befolkningen i Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Sverige, Danmark, Island, Estland och Norge vara över 65 år. Låga födelsetal, högre medellivslängd och stora pensionsavgångar är tre viktiga förklaringar till utvecklingen. Från de baltiska länderna har avflyttningen av ung välutbildad arbetskraft dessutom varit stor.

Vi måste ge folk den bästa möjliga utbildningen så att de kan växla mellan olika branscher i takt med att de blir äldre

När befolkningen blir äldre ökar trycket på pensionssystemet och efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster som sjukvård och äldreomsorg. För att välfärden ska kunna finansieras i framtiden måste fler arbeta längre. Det är de flesta forskare, ekonomer och politiker eniga om.

– Arbetar inte fler kommer pensionssystemen att kollapsa. Men forskning visar att människor blir äldre och håller sig friska längre. De kan därför arbeta längre, och många vill också fortsätta att jobba efter att de nått pensionsåldern, säger Paul Becker, gästforskare på det tyska Max Planck-institutet, som i fredags presenterade en rapport om den åldrande befolkningen runt Östersjön. 

Det klassiska argumentet för att inte senarelägga pensioneringen är att anställda med fysiskt tunga arbeten, som byggarbetare och vårdpersonal, inte klarar att arbeta längre än vad de gör i dag. Men hälsan och medellivslängden förbättras för alla yrkesgrupper, enligt Paul Becker.

– Samtidigt måste vi säkerställa att det finns möjlighet att sluta arbeta för dem som inte orkar fortsätta, säger han.

För att fler ska stanna på arbetsmarknaden längre betonar forskarna vikten av att människor får vidareutbildning och yrkesutbildning under hela arbetslivet.

– Vi måste ge folk den bästa möjliga utbildningen så att de kan växla mellan olika branscher i takt med att de blir äldre. På äldre dagar kan till exempel fysiskt arbete ersättas med mer planeringsarbete, säger forskaren Andreas Edel, också från Max Planck-institutet.

Han tillägger att det är angeläget att inte vänta med att planera för den senare delen av arbetslivet tills man redan har fyllt 60 eller 65 år.

– Behovet av vidareutbilding bör tas upp redan i gymnasiet och på universitetet. Karriärplanering borde också erbjudas vid ländernas arbetsförmedlingar och finnas tillgänglig hela livet. Där ska det gå att få hjälp med att reda ut vad man skulle kunna arbeta med när man blir äldre och om det behövs någon vidareutbildning, säger Andreas Edel.

Äldre människor arbetar långsammare, men gör färre dyra misstag

Frågan är om det är nödvändigt att fler arbetar längre när artificiell intelligens och robotar väntas ta över många arbetsuppgifter i framtiden.

– I samband med industrialiseringen försvann många jobb, men människor fick nya arbetsuppgifter. Jag tror att det blir på samma sätt nu. Det livslånga lärandet innebär att vi förbereder oss och anpassar oss till den nya teknologin och att arbeta inom nya branscher, säger Andreas Edel.

En utmaning när det gäller att öka andelen äldre på arbetsmarknaden är att minska företagens fördomar om att äldre medarbetare är mindre produktiva och har större sjukfrånvaro än annan personal.

– En studie visar att äldre människor arbetar långsammare. Men de gör färre dyra misstag tack vare sin arbetslivserfarenhet. Åldersblandade arbetsplatser har även andra fördelar. Personalen går inte i pension samtidigt och kunskapsöverföring mellan generationerna underlättas, säger Andreas Edel.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok