Att sluta jobba antas vara en dröm för många. Varje dag används budskapet i reklamen för olika spelbolag. Den bästa framtiden är någon annanstans – oftast en palmbevuxen sandstrand.

Att sluta jobba men fortfarande gå till arbetet är en helt annan sak.

”Under en lång tid har jag haft alldeles för lite att göra på jobbet. Jag har pratat med min chef många gånger och jag har även tagit över uppgifter från kollegor. Men det händer inget. Jag blir galen och mår faktiskt psykiskt dåligt av att inte känna stimulans när jag är på arbetet”, som en person skriver på en nätsajt.

Ett mer känt exempel är historien om fransmannen som stämde sin arbetsgivare, en parfymfirma, på 360 000 euro för att under fyra års tid inte ha fått några vettiga arbetsuppgifter och som följd av det drabbats av en depression.

– Jag skämdes över att få betalt för att inte göra någonting. Det var det värsta av allt, att förneka lidandet, berättade han i en intervju.

Läs mer: Sjuk av jobbtristess fick skadestånd

Det är begripligt att människor som inte trivs med sitt arbete drömmer om att slippa jobba. En världsomspännande undersökning visar att bara 15 procent av alla anställda är engagerade i jobbet, en något större andel vantrivs och är direkt negativa till jobbet medan den stora majoriteten är oengagerade och går till jobbet i första hand för att lyfta lön.

Det är också begripligt i ett samhälle där folk blir sjuka av för mycket arbete. Utmattningsdepression, det som tidigare kallades för utbrändhet, ”burn out”, har blivit vanligt förekommande i många yrken.

Anledningen är, enligt Töres Theorell, professor emeritus och ett av de stora namnen inom svensk stressforskning, att de psykiska kraven i arbetet ökat allt mer de senaste decennierna.

– Det vi kallar spänt arbete är det mest sjukdomsalstrande. Där kombineras höga krav med låg kontroll över arbetsuppgifterna. Så är det för många. De sitter fast i organisatoriska fängelser.

Samtidigt blir alltså, paradoxalt nog, ett antal människor sjuka av precis motsatt anledning: de har för få arbetsuppgifter och drabbas i stället av ”bore out”, uttråkning. Det är inte särskilt överraskande, anser stressforskarna.

15 procent är engagerade, en något större andel vantrivs medan de flesta går till jobbet för lönens skull

– Är man frustrerad, om man vantrivs och har svårt att sova eftersom man inte får något vettigt arbete att utföra, uppstår en stressituation på samma sätt som när man har för mycket att göra och inte kan kontrollera sin arbetssituation, säger Töres Theorell, som haft en del patienter genom åren som råkat ut för detta.

En av dessa var ingenjör på ett stort telekomföretag och betraktad som en toppkraft inom sitt område. Men företaget omorganiserade och när han kom tillbaka efter semestern hade han inte längre något att göra på jobbet. När han förstod hur landet låg fick han en hjärtinfarkt.

– Det var förödmjukelsen som drabbade honom. Han trodde själv att han var superexpert, plötsligt ansåg de att han inte behövdes och att hans kunskap var onödig.

Det låter nästan som ett straff. Och det kan det även handla om. En av Töres Theorells patienter, en sekreterare, blev av med sina arbetsuppgifter efter att ha vägrat ha sex med chefen.

Men så här är det långt ifrån för alla som har för lite att göra. Faktum är att många av oss har luckor under dagen som vi fyller med annat än det som på ett direkt sätt hör till arbetet.

Påtalar man saken kan det leda till att man blir uppsagd på grund av arbetsbrist

Vad gör vi då? Sannolikt befinner vi oss ofta på nätet. Sociologen Roland Paulsen har skrivit om det han kallar för tomt arbete – allt man gör på jobbet som inte har med arbetet att göra – och påpekat att 70 procent av surfandet på porrsidor i USA sker under arbetstid. Och 60 procent av online-köpen görs under samma tid.

Enligt Roland Paulsen ägnar vi i snitt runt två timmar per dag åt tomt arbete. Förutom nätsurfande blir det en del kafferaster, vila och korridorprat.

– Återhämtning är viktigt, det finns till och med inskrivet i kollektivavtalen att anställda ska ha rast med jämna mellanrum. Och säkert kan det vara bra för kreativiteten även med längre perioder med tomt arbete, säger Roland Paulsen, som är noga med att påpeka att arbetsdagarna ser olika ut för olika grupper av anställda.

– Mängden tomt arbete är ojämnt fördelad. I till exempel förlossningsvården är det antagligen alldeles för lite tomt arbete, man kan inte ens ta de raster man har rätt till.

Det är framför allt kontorsanställda som har tomrum att fylla. ”En busschaufför kan ha tråkigt under sina turer, men man kan inte låtsas köra en buss utan att göra det”, som en av dem som uppges ha myntat begreppet bore out, schweizaren Philippe Rothlin, formulerat det.

Men att inte jobba max hela tiden behöver inte vara dåligt, anser Kajsa Asplund, psykolog och doktorand på Handelshögskolan, som forskar om vad som gör oss motiverade på jobbet.

– Det kan upplevas som status att man har mycket att göra på jobbet. Men då glömmer man att en hel del kreativitet uppstår under lugnare perioder. Tar man en kvart till att prata med en kollega kan man få en massa nya idéer.

Att ha tid över kan på så vis – om man har rätt personlighet och miljön är tillåtande – ge medarbetaren möjlighet att ta egna initiativ och starta nya projekt, menar Kajsa Asplund.

– Och det mest grundläggande för att känna meningsfullhet på jobbet är att känna att det man gör har betydelse för verksamhetens mål och riktning.

– Känner man det kan även ett arbete som man bara utför en del av den tid man är på jobbet kännas meningsfullt. Men det är klart, skulle man uppleva att man inte jobbade alls skulle det vara svårt att rättfärdiga.

Att ”bore out” förekommer är klart, men hur omfattande problemet är vet ingen säkert. Philippe Rothlin uppskattade 2007 att tio procent av alla anställda lider av det. Att det skulle ha blivit vanligare på senare år tror varken Kajsa Asplund eller Töres Theorell.

– I dag är motsatsen allt vanligare i de flesta sektorer. Tempot höjs, den digitala tekniken får jobbet att flyta ut, säger Kajsa Asplund.

En anledning till att omfattningen är så lite känd är att de som drabbas sällan talar öppet om problemet. I ett samhälle där det är status att arbeta mycket skyltar man inte gärna med att man har för lite att göra.

Dessutom: skulle man påtala saken för sin chef skulle nya faror dyka upp. I värsta fall skulle det kunna leda till att man blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Eller så skulle man få en mängd nya uppgifter som man kanske inte klarar av.

Därför utvecklar många i stället strategier för att dölja hur tomma deras arbetsdagar egentligen är. De gömmer sig bakom datorn och brer ut sina papper över bordet för att ge sken av att de håller på med något viktigt.

Ett annat klassiskt knep är att ta med sig papper och rapporter hem på kvällen för ge intryck av att man ska fortsätta jobba när man kommer hem.

– Det är ett slags social skam. Man kan dra en parallell till hur det ibland har varit för arbetslösa. Det finns de som låtsas gå till jobbet varje dag eftersom de skäms, säger Töres Theorell.