Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Ryggskadad nekades information om jobbresa

Kvinnan som har en ryggskada bad om att få information om en jubileumsresa som arbetsgivaren anordnade, för att avgöra om hon kunde åka med eller inte. Men chefen sa nej. Nu stämmer Unionen städföretaget för diskriminering.
Lina Björk Publicerad
Colourbox
Ryggskadan gjorde att kvinnan inte kunde följa med på jobbresan, då hon inte fick information om förutsättningarna. Colourbox

För åtta år sedan var kvinnan med om en olycka där hon skadade ryggen illa. Skadan gör att hon har svårt att gå och sitta under längre stunder. När cheferna berättade för personalen att de skulle anordna en jubileumsresa i samband att städföretaget fira 40 år undrade kvinnan om det fanns möjlighet att i förväg få veta några detaljer om resan för att kunna avgöra om hon kunde följa med eller inte. Det var inte möjligt.

Kvinnan tackade då nej till resan trots att hon gärna ville följa med sina kollegor. I efterhand kom det fram att resan hade anpassats för flera i personalen som hade önskemål om att inte sova kvar eller ansluta en annan dag.

Tvisten blev föremål för både lokal och central förhandling då Unionen menar att man behandlat kvinnan ofördelaktigt på grund av hennes funktionsnedsättning. Att hemlighålla information om en resa kan tyckas neutralt men kan kan också drabba personer med andra förutsättningar.

Nu stämmer förbundet arbetsgivaren i Arbetsdomstolen på sammanlagt 50 000 kronor för diskriminering.

Direkt eller indirekt diskriminering

Direkt diskriminering är när någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation.

Indirekt diskriminering är när det finns en regel eller en rutin som verkar neutral men särskilt missgynnar personer med visst kön, könsidentitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,  funktionsnedsättning,  sexuell läggning eller  ålder.

Då kan regeln vara diskriminerande, trots att det är samma regel som tillämpas för alla.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.