Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Barnprat på jobbet kan göra ont

Patientföreningen Barnlängtan, som jobbar för att öka kunskapen om ofrivillig barnlöshet, får många samtal och mejl från personer som tycker att det är jobbigt med barnprat på arbetsplatsen. Man känner sig ifrågasatt och tvingas ljuga.
Ola Rennstam Publicerad
Illustration: Kristian Ingers
Illustration: Kristian Ingers

– Många ofrivilligt barnlösa får kommentarer av omgivningen som till exempel om det inte är dags snart och att man måste skynda sig innan man blir för gammal. Jag önskar att fler tänkte på att om någon är över 30 och inte har barn så finns en anledning till det som man måste förstå att man inte har med att göra. Oavsett om det är frivillig barnlöshet eller ej, säger Hannah Palm, ordförande.

– Det är norm i samhället att en kvinna vill ha barn och ska ha barn. Många väljer att säga att de väntar när de i själva verket har försökt under lång tid.

Föreningen ger stöttning till barnlösa som hör av sig och är ledsna.

– Många känner skuld när de inte kan glädjas över kollegan som väntar barn och alla pratar om magen. Är livet orättvist så får man vara ledsen. För hon som har den där magen har ju fått allt hon velat. Hon kan glädjas åt sig själv, säger Hannah Palm.

Det kan vara jobbigt att höra småbarnsföräldrar beklaga sig över att de är trötta eller att barnen är jobbiga.

Läs mer: Dina barn jobbar inte här!

– De känner att kollegorna faktiskt har fått det finaste man kan få. Det kan också vara sårande när folk glatt berättar att de blev gravida på första försöket.

Hannah Palms råd är att vara öppen med sin ofrivilliga barnlöshet.

– Då kan du bemöta fördomar och förklara. Då brukar de konstiga kommentarerna upphöra. Många tror till exempel att det bara är att göra provrörsbefruktningar eller adoptera men så enkelt är det inte. När jag träffar nya människor i jobbet brukar jag tänka på att inte fråga om de har barn, de berättar själva utan att man behöver ta upp det.

Nyckeln är att skapa ett inkluderande arbetsklimat med samtalsämnen där alla kan bidra, enligt Hannah Palm.

– Jobba med all sorts inkluderande så behöver inte ofrivilligt barnlösa känna sig träffade. Men det gäller egentligen lika mycket om det bara pratas fotboll och en sitter tyst. Det bör man vara uppmärksam på både som chef och kollega.

Läs mer: "Jag erkänner"

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.