Erika var mellanchef på ett företag, men ville göra något nytt i livet, och startade ett kafé tillsammans med sin man. Det visade sig dock ekonomiskt tuffare än väntat, vilket genererade skriverier i lokaltidningen, där hon mer eller mindre anklagades för förskingring.
Det satte i gång en ryktesspridning som blev allt värre och till slut polisanmälde någon henne anonymt. Polis och åklagarare konstaterade dock snabbt att hon inte hade gjort något fel, så anmälan lades ned. Men smutskastningen av henne fortsatte. Erika beskriver det som att historien började leva sitt eget liv på nätet.
– Jag blev alldeles förtvivlad när jag googlade på mig själv och det kom en massa träffar där det stod om förskingring. Jag satt och grät och såg bara hur allt rasade.
Hon vände sig till Google för att be dem att ta bort länkar, men företaget gjorde inget.
– Man har ju ingen aning vart man ska vända sig. Till slut fick vi hjälp av ett företag med att ta bort en del av kränkningarna på nätet.
Men konsekvenserna var ändå enorma.
– Jag försökte söka jobb, men det gick inte. Alla arbetsgivare googlar ju på en. Att jag alltid har jobbat hårt och presterat bra hjälpte inte.
Till slut var det polisen som föreslog att familjen skulle flytta och byta namn och börja om på ny kula. Så det gjorde de. I dag, flera år senare, har både Erika och hennes make fått nya jobb. Men erfarenheterna var dyrköpta.
– Av det här har jag lärt mig att nätet kan vara livsfarligt. Allt ligger kvar i all evighet och det är jättesvårt att få bort saker. Alla är rättslösa på nätet. Man ska också passa sig och inte tro på allt man läser. Det finns inte någon källkritik på nätet.
TEXT: CAJSA HÖGBERG
Varnande exempel
Facebookchatt sågs som hot
Två män som jobbade på ett telekomföretag chattade med en ex-kollega på Facebook. Den före detta kollegan kände sig lurad av företaget och en av jobbarkompisarna uttryckte sin sympati genom att skriva att han skulle ”unleash the fucking fury” på jobbet. Hans kollega svarade: ”As long as you shoot the fuckers and not the fuckees”. Kommentarerna uppmärksammades men uppskattades inte av arbets-givaren som valde att avskeda männen. Parterna förlikades.
Vän med chefen?
I så fall kan det vara en god idé att inte börja en statusuppdatering med orden: ”Jag hatar mitt jobb och min chef är pervers”, som en brittisk 20-åring gjorde. Chefen svarade i kommentarsfältet: ”Hej Lindsey, du verkar ha glömt att du har lagt till mig som vän på Facebook? Överskatta inte dig själv, du behöver inte komma till jobbet mer. Och ja, jag är seriös”.
Privata åsikter undanbedes
Att ventilera sina åsikter om var ett kommunkontor borde placeras är inte okej om man jobbar på SVT, konstaterar Arbetsdomstolen i en dom. Reportern som skrev inlägget i sociala medier ombads att plocka bort texten och fick samtidigt en skriftlig varning samt besked att han inte fick jobba som programledare förrän efter valet – trots att kontorets placering inte var någon valfråga. Unionen stämde SVT men AD gick på arbetsgivarens linje.
Dålig dag på jobbet fick konsekvenser
Tre inhyrda medarbetare på Volvo Powertrain i Skövde tvingades att gå från jobbet efter att en av dem kallat arbetsplatsen för ”dårhus” på Facebook, och de två andra hakat på. Volvo ansåg att de tre Uniflexanställda agerat illojalt mot sin arbetsgivare, trots att mannen fortsatte sin statusuppdatering med att skriva: ”Det är inget fel på Volvo, men känner inte för att jobba just nu”, och flera gånger tidigare skrivit positivt om sin arbetsgivare.
Blev uppsagd på Twitter
En rysk flygvärdinna lade upp en bild på sig själv när hon pekade finger åt passagerarna i kabinen. Hon hade visserligen suddat ut bilden på sitt ansikte, men taggat sig själv i fotot. Bilden spreds snabbt på Vkontakte, Rysslands motsvarighet till Facebook, men framför allt på Twitter. När flygbolaget Aeroflot fick syn på fotot sa man omedelbart upp kvinnan – via Twitter.
