Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Februari har fått öknamnet vabruari eftersom vabbandet är rekordhögt så här års. Men i takt med att arbetslivet blir alltmer flexibelt har det blivit vanligare att vobba, det vill säga jobba hemifrån med bibehållen lön samtidigt som man vårdar sitt sjuka barn, i stället för att vabba.
Enligt Unionens vobb-undersökning för 2016 brukar 40 procent av tjänstemän i privat sektor alltid eller ofta vobba i stället för att vabba, vilket är en ökning från 2015.
Martin Linder, Unionens förbundsordförande, tror att ökningen framför allt beror på att möjligheten att jobba på distans ökar och därmed även möjligheten att vobba i stället för att vabba. Nio av tio i undersökningen svarar att de helt eller delvis kan utföra sitt arbete utanför jobbet.
– Det är säkert så att vi har en viss eftersläpning i att reglera på vilket sätt man ska kunna vara frånvarande i olika situationer och vilka krav på tillgänglighet som verksamheten kan ställa på en, säger Martin Linder.
Hela 73 procent av dem som jobbar hemifrån när barnen är sjuka gör det för att hinna med sina arbetsuppgifter. Nästan lika många uppger att det är för att de inte har någon kollega att lämna över sina arbetsuppgifter till.
– Det är inte så att det är uttalade krav. Det handlar snarare om att det finns situationer där man tycker att det passar att jobba hemifrån på sina egna villkor. Ganska många säger att de skulle vilja slippa vobba men deras arbetsuppgifter ligger kvar när de kommer tillbaka om de inte löser det på egen hand.
– Att vobba ska vara en möjlighet och inte ett tvång.
För att komma till rätta med problemet tror Martin Linder att det är viktigt att få igång en diskussion på arbetsplatsen om hur man ska förhålla sig till varandra när någon är borta från jobbet. Dessutom behövs en mer strukturerad diskussion mellan Unionen och arbetsgivaren.
– Att människor som är anställda på ett företag har barn är naturligt och att de barnen ibland blir sjuka är inget oförutsett utan något man kan planera för. Det gäller att få till en mer mogen och realistisk situation om hur vi ska göra när någon är hemma med sjuka barn.
Enligt Unionen är det viktigt att ta fram riktlinjer och rutiner för vad som förväntas av en i samband med frånvaro. Till exempel hur arbetsuppgifter ska skötas när någon anställd är borta från jobbet eller hur tillgänglig man kan kräva att en person ska vara.
Trots att de flesta som är gifta eller sambos uppger att de försöker turas om att vara hemma när barnet är sjukt är det vanligare att det är mammorna som vabbar. Bland dem som har en partner som vabbar mer än en själv säger de flesta att det är av ekonomiska skäl eller på grund av arbetsbelastning. På tredje plats kommer möjligheten att kunna jobba hemifrån.
Undersökningen visar att det är ännu vanligare bland chefer att välja vobb framför vabb. Dessutom är chefer sämre på att dela vabbandet och vobbandet med sina partners än icke-chefer.
Martin Linder poängterar att även chefer behöver kunna vara borta från jobbet och ha någon att lasta över ansvar och arbetsuppgifter på.
Så hur gör Unionens förbundsordförande själv när barnen är sjuka?
– Jag har ganska små barn och att barnen blir sjuka är något jag lever med. Det är bara att konstatera att i en sådan roll som jag har är det väldigt svårt att göra sig otillgänglig eller att helt koppla bort jobbet. Å andra sidan har man som förbundsordförande i Unionen förmånen att ha väldigt många som kan hoppa in och göra uppgifter åt en, så jag har nog bättre förutsättningar för avlastning än man har som mellan- eller gruppchef med väldigt mycket ansvar på ett företag.
Vobba – att jobba hemifrån med bibehållen lön samtidigt som man vårdar sjukt barn.
Vabba – hemma från jobbet (utan att jobba) för vård av sjukt barn med ersättning från Försäkringskassan.
Undersökningen har genomförts av Novus på uppdrag av Unionen. Frågorna har ställts till tjänstemän inom privat sektor, med barn i åldrarna noll till elva år, under november och december förra året. Totalt omfattar undersökningen 2 046 intervjuer.
Nu börjar avtalsrörelsen för Unionen. Nästa år ska de flesta av förbundets omkring 100 kollektivavtal förhandlas om – och frågan om hur mycket vi ska jobba blir en het fråga.
Den här veckan fattade Unionens förbundsråd beslut om vilka frågor som ska prioriteras i avtalsrörelsen. Överst står högre lön, tätt följt av kortare arbetstid. Förbundet ska fortsätta driva på för att alla tjänstemän får minst 100 timmars arbetstidsförkortning per år.
Att frågan är högaktuell märktes inte minst på antalet motioner som kommit till förbundsrådet från förtroendevalda. Hela 23 stycken föreslog en inriktning mot kortare arbetstid.
Enligt en Novusundersökning som Kollega har låtit göra anser 63 procent av medlemmarna att Unionen borde arbeta hårdare för sänkt arbetstid i förhandlingarna med arbetsgivarna.
Martin Wästfelt är Unionens förhandlingschef. Han är medveten om att kortare arbetstid är en viktig fråga för medlemmarna.
– Att få höjd lön är det de flesta medlemmarna prioriterar högst, och på andraplats kommer kortare arbetstid, säger han.
– Under de år jag har jobbat har arbetstid alltid varit en stor fråga, även om det kanske inte uppmärksammats i medierna lika mycket som nu. Sedan 1998 har vi har haft som långsiktigt mål att sänka arbetstiden med 100 timmar om året.
Kravet har dock pausats under de senaste avtalsrörelserna, då förbundet i stället har drivit igenom flexpension för sina medlemmar. I år har det gått 26 år sedan det målet sattes upp – och Unionen är fortfarande inte i hamn.
– Med den här typen av mål tar det tid. På flera områden har vi kommit en bra bit på vägen. I Teknikavtalet har vi kortat arbetstiden med ungefär 60 timmar per år. En del tycker att det är för långsamt, andra tycker att det är en rimlig takt. Men det är viktigt att framhålla att frågan om kortare arbetstid är viktig för oss och för övriga förbund inom Facken inom industrin.
Varför ska vi ha kortare arbetstid?
– När produktiviteten ökar, när vi jobbar snabbare och effektivare med hjälp av tekniska hjälpmedel och ökad kompetens, vill vi och våra medlemmar ta ut en del av det värde som genereras i kortare arbetstid. Vi avstår en del av löneökningen till förmån för kortare arbetstid.
I Kollegas undersökning svarar 74 procent att de skulle vilja arbeta kortare veckor. Och de önskar sig en rejäl sänkning: 65 procent svarar att de vill arbeta 35 timmar eller mindre. Bara 22 procent skulle nöja sig med att jobba mellan 36 och 39 timmar i veckan.
Ungefär hälften kan tänka sig att utföra samma mängd arbete som i dag om deras arbetstid sänks. Hälften vill ha mindre att göra. Att sänka lönen i utbyte mot kortare veckor är däremot inte populärt – bara två av tio kan tänka sig det. Och det är heller inte aktuellt, enligt Martin Wästfelt.
– Det skulle ju innebära att vi hyvlar arbetstiden via kollektivavtal. Utgångspunkten är en lägre löneökning i utbyte mot en arbetstidsförkortning. Men man ska komma ihåg att arbetsgivarna inte tycker om det. Arbetsgivarna tjänar pengar när vi jobbar och därför ser de ogärna att vi jobbar mindre.
Enligt Kollegas undersökning är fortfarande 40 timmar i veckan det normala för de flesta. 75 procent svarar att de jobbar så. Av dem som har kortare arbetsvecka är det bara ett par procent som arbetar mindre än 36 timmar i veckan.
I den här avtalsrörelsen blir frågan om arbetstiden het, enligt Martin Wästfelt. Men Unionen är, till skillnad mot en del andra fackförbund, fortsatt mycket kritiskt mot att sänka arbetstiden via lagstiftning.
– Man mäter ju hela tiden kostnaden per arbetad timme och därför är arbetstiden en självklar del av löne- och avtalsrörelsen, säger han.
Martin Wästfelt tycker också att det är förvånande att de fackförbund som i vanliga fall förespråkar den svenska modellen nu vill lösa frågan med lagstiftning.
– Under 90-talet kämpade vi med näbbar och klor för att staten inte skulle ta makten över lönebildningen. De senaste åren har vi kämpat för att EU inte ska göra det med minimilönedirektivet. Om man löser den här frågan med lagstiftning lägger man ju frågan i politikernas knä. Det kan vara lockande om man tror att politikerna alltid vill sänka arbetstiden – men vi kan ju lika gärna få en majoritet som vill höja arbetstiden.
Ett exempel på det sistnämnda är Grekland, där regeringen i somras stiftade en lag som gör det möjligt för vissa företag att förlänga arbetsveckan till 48 timmar.
Vill du ha kortare veckoarbetstid?
Ja –74 % (kvinnor 82 %, män 69 %)
Nej – 15 %
Vet ej – 10 %
Borde Unionen arbeta hårdare för sänkt arbetstid i kollektivavtalen?
Ja – 63 %
Nej – 15 %
Vet ej – 22 %
På vilket sätt tycker du arbetstiden ska kortas?
Fyradagarsvecka – 54 %
Färre timmar per dag – 22 %
Spelar ingen roll, bara den blir kortare – 24 %
Vet ej – 1 %
(Frågan ställdes till de som vill ha minskad arbetstid)
Hur ser din veckoarbetstid ut i dag?
40 timmar/vecka –75 %
36-39 timmar – 21 %
32-35 timmar – 2 %
Kortare än 32 tim/vecka – 1 %
Vet ej – 1 %
Om undersökningen: 745 medlemmar besvarade enkäten, som utfördes av opinionsinstitutet Novus. Enkäten utfördes i maj 2024.