Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Facklig kollaps på gym

Den fackliga situationen i gymbranschen är en mindre katastrof. Det tillstår även facken. Och medlemmarna kommer i kläm.
Anita Täpp Publicerad
Vilhelm Stokstad/TT
Vilhelm Stokstad/TT

Många gym saknar kollektivavtal. Det betyder att de anställda inte är garanterade löneökningar, tjänstepension eller andra villkor för att skapa trygghet.

Men även i de fall det finns ett avtal så är det tecknat mellan arbetsgivarorganisationen Almega och akademikerförbundet SRAT. Problemet är att eftersom de flesta gymanställda inte har en akademisk examen så får de inte vara med i SRAT – och saknar då helt inflytande över det avtal i vilket deras anställningsvillkor regleras.

– De är i kylan, i ett ingenmansland, säger Dennis Meijer, ombudsman på Unionens regionkontor i Stockholm.

Visserligen har många – i dag runt 800 anställda – i stället gått med i Unionen. På så vis kan de få hjälp i individuella frågor, om de exempelvis skulle bli uppsagda på grund av arbetsbrist eller om arbetsgivaren bryter mot en lag, som exempelvis semesterlagen. Men något inflytande över avtalet har de ändå inte.

Att det har blivit så beror på att när SRAT och Almega kom överens om att teckna gymavtalet 2008 så krävde – enligt SRAT – Almega att få in en formulering i avtalet som innebär att inget annat fackförbund kan teckna kollektivavtal för sina medlemmar.

Detta skedde enligt Unionens förbundssekreterare Leif Nicklagård bakom ryggen på Unionen, som då sedan länge hade förhandlat med Almega om ett gymavtal. Men man stod långt ifrån varandra därför att man hade olika syn på ob-ersättningen.

– Vi kunde inte gå med på att skriva bort den. Däremot var vi beredda att diskutera andra bransch-anpassningar. Men plötsligt hade Almega och SRAT skrivit ett avtal där vår möjlighet att teckna för våra medlemmar hade blockerats. Eftersom vi har åtminstone åtta gånger så många medlemmar som SRAT i gymbranschen, så blir den nuvarande lösningen helt fel, säger Leif Nicklagård.

– Om man ska skriva ett branschavtal ska man väl vara så pass påläst att man känner till konsekvenserna av det man skriver under.

Men varför gick SRAT med på att teckna ett avtal som innebär att en stor grupp gymanställda står utan fackligt inflytande?

Anders Berndt, förhandlingschef på SRAT, ger två förklaringar till det. SRAT visste inte att Almega redan förhandlade med Unionen. Dessutom visste man via de SRAT-medlemmar som jobbar på gym att där fanns många problem. Med kollektivavtal skulle det bli mer ordning och reda för alla anställda på gymmen.

– Vi hade inget syfte att blockera för andra förbund. Senare, under 2010 och 2011, kom vi överens med Unionen om ett gemensamt avtalsförslag som vi också lade fram till Almega. Men sedan vi och Unionen blev oense om vilka gymanställda våra respektive förbund skulle organisera tecknade vi själva kollektivavtalet med Almega, säger Anders Berndt.

– Vi tycker också att situationen är beklaglig och tar gärna upp nya diskussioner med Unionen för att försöka lösa det här.

Läs mer: 4 000 mindre i månaden för gyminstruktörer efter nyår

Patrik Eidfelt, förhandlingschef på Almega Tjänsteföretagen, menar att det är Unionens fel att så många gymanställda inte har något inflytande på det kollektivavtal som reglerar deras arbetsvillkor.

– Vi försökte länge få till ett avtal med Unionen, som tyvärr inte var villiga att diskutera ett branschanpassat avtal när det gäller ob-ersättningen. Därför kom vi inte vidare, säger Patrik Eidfelt.

– Sedan hade SRAT behov av att teckna ett avtal för sina medlemmar inom avtalsområdet och där nådde vi en lösning. I en situation där man inte har en part som är beredd att hitta branschvillkor så tecknar man ju avtal med den som är beredd att göra det.

En bransch som rusar

Under år 2014 beräknades 1,6 miljoner svenskar träna på gym och branschen omsatte drygt 5,1 miljarder kronor. På fyra år, mellan åren 2010 och 2014, ökade gymbranschens omsättning med 65,5 procent, enligt Upplysningscentralen.

Några av de största privatägda gymkedjorna i Sverige är SATS, Actic, Fitness24Seven, Nordic Wellness, Medley, STC (tidigare Sportlife), Itrim och Worldclass

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.