I prognosen, som bygger på svar från Unionens snabbpanel bestående av klubbar i företag med 250 000 till 300 000 anställda, svarar omkring 35 procent av företagen att konjunkturläget har förbättrats under det senaste kvartalet. Nära hälften av företagen svarar dock att läget är oförändrat medan cirka tio procent tvärtom menar att det försämrats sedan Unionens senaste prognos från april i år.

En starkare efterfrågan från utlandet är den viktigaste förklaringen för företagen inom industrin där läget har förbättrats.

Även sysselsättningen har ökat hos nästan 40 procent av företagen som ingår i prognosen. Nästan hälften menar att sysselsättningen varit oförändrad under det senaste kvartalet och cirka 15 procent att den minskat.

Vart fjärde företag räknar med att kunna höja sina försäljningspriser under det kommande halvåret jämfört med omkring vart tionde som i stället räknar med att priserna kommer att sänkas.

Likt den kojunkturprognos som Unionen presenterade tidigare i år har förbundets ekonomer jämfört konjunkturen med andelen förhandlingsärenden som Unionen får in på regional nivå. De två största kategorierna ”uppsägning på grund av arbetsbrist” samt ”organisationsförändringar” ökar när konjunkturen försämras.

Unionen presenterade prognosen vid ett Almedalsseminarium under måndagsförmiddagen där man även diskuterade Industriavtalets lönesättande roll inför nästa års avtalsrörelse. Med på plats fanns bland andra före detta statsminister Fredrik Reinfeldt som började med att jämföra Sveriges stabila lönebildning med den rådande krisen i Grekland som, enligt honom, bland annat grundar sig i en förlorad kontroll över lönebildningen.

Reinfeldt konstaterade att Industriavtalet haft en betydande roll för förutsägbarheten i svensk lönebildning men att det med ett kort minne är risk att inte förstå vikten av det.

­­- Som det ofta blir när något börjar fungera har vi den märkliga tendensen att sluta prata om det, sade Fredrik Reinfeldt.

Den kritik som ofta förs fram mot Industriavtalets normerande roll är att vissa låglönegrupper aldrig kommer i kapp och att löneskillnaderna ökar när arbetsmarknadens samtliga grupper måste förhålla sig till ”märket”. Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, fick frågan på vilket sätt hon och Unionen tar ansvar och verkar för jämställda löner. Fahlberg konstaterade att löneskillnaderna är som allra störst inom privat sektor och att det beror på flera orsaker, bland annat vilka yrkesval kvinnor och män gör samt att kvinnor fortfarande är föräldralediga i högre grad än män. Hon poängterade dock även att reallöneökningarna kommer samtliga grupper på arbetsmarknaden till del och att lönespridningen stannat av sedan Industriavtalet kom till i slutet av 90-talet.

På frågan om arbetsmarknadens parter, här företrädda av Cecilia Fahlberg och Christer Ågren (vice vd Svenskt Näringsliv), kommer klara av att komma överens även i den kommande avtalsrörelsen svarade Fahlberg, efter en stunds tystnad:

- Ja, men jag känner en lite större oro den här gången än tidigare år.

Christer Ågren höll med men sa att han också trodde att de skulle greja det.

- Jag tror inte att facken inom industrin kommer teckna ett avtal som underminerar företagens konkurrenskraft.