Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Privata aktörer eller offentlig bemanning?

Fas 3 ska bort och långtidsarbetslösa få riktiga jobb. Samtidigt ska bristyrken förses med utbildad arbetskraft. Det är vad utredaren Anders Lagos förslag om matchningsanställningar i korthet går ut på. Men ska uppdraget gå till privata aktörer eller statliga bemanningsföretag?
Gabriella Westberg Publicerad
Bertil Enevåg Ericsson/TT
Anders Lago, före detta kommunalråd i Södertälje, fick i fjol uppdraget av alliansregeringen att utreda så kallade matchningsanställningar. I mitten av mars presenterade han utredningen, som nu är ute på remissrunda. Bertil Enevåg Ericsson/TT

För ett år sedan fick Anders Lago i uppdrag av den dåvarande alliansregeringen att utreda förutsättningarna för så kallade matchningsanställningar.  I mitten av mars i år presenterade så Lago sitt förslag på hur matchningsanställningar skulle kunna bidra till att få tillbaka de som hamnat en bit bort från arbetsmarknaden, genom en kombination av utbildning och praktik, på arbetsplatser med kollektivavtalsenliga löner och villkor.

Företagen skulle alltså enligt förslaget slippa riskerna med att anställa personer som varit borta från arbetsmarknaden en tid, då arbetsgivaransvaret skulle läggas på särskilda matchningsaktörer, samtidigt skulle det innebära riktiga jobb med schysta villkor för de som skulle få anställning. Perfect match!

Men vilka skulle matchningsaktörerna vara? I sitt förslag uttrycker Anders Lago viss osäkerhet kring det. Tidigare insatser har visat att det är svårt att styra privata aktörer med vinstintresse - som till exempel de senaste årens många skandaler med oseriösa jobbcoacher visat.

- Jag är principiellt positivt inställd till kompletterande privata aktörer inom arbetsmarknadspolitiken. Men vi kan också konstatera att man hittills har lyckats ganska dåligt med styrningen av dem, sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson när hon deltog i en debatt om matchningsanställningarna i riksdagen, tidigare i veckan.

Där konstaterade hon också att ett alternativ till att låta privata aktörer leverera matchningsanställningen skulle kunna vara att ge uppdraget till ett statligt bolag eller till kommunerna. Något Bemanningsföretagens förbundsdirektör Henrik Bäckström reagerar på:

- Offentlig arbetsförmedling har jag hört talas om, men offentlig bemanning?

Han har deltagit i vissa delar av processen med Anders Lagos utredningsarbete och har sett det som en självklarhet att det är befintliga bemanningsföretag som ska anställa personerna som skulle kunna komma ifråga för matchningsanställningarna. Han tycker också att det är märkligt att regeringen inte visat intresse av branschens synpunkter på förslaget.

85 instanser har blivit kallade att lämna synpunkter på Lagos utredningsförslag. Men på den listan finns ingen av parterna som tecknar avtal för bemanningsverksamhet – Bemanningsföretagen och Unionen, bara centralorganisationerna (se faktaruta), berörda myndigheter och kommuner.

- Det är oförståeligt! Hela utredningen handlar om bemanning, utredarna har tagit avstamp i branschen. Skulle jag vara den som bestämmer skulle jag i första hand höra vad de största parterna som tecknar avtal för bemanningsbranschen anser om förslaget. I alla fall om man menar allvar med att göra verklighet av det. Centralorganisationerna kan ju inte göra något, säger Henrik Bäckström.

Nu kommer Henrik Bäckström och Bemanningsföretagen att skicka in sina synpunkter till regeringen ändå, och där kommer man antagligen att fokusera på två delar; för det första, hur räknar man på subventionsgraden? Hur kommer det att fungera i praktiken? För det andra: om det inte handlar om reguljär bemanningsverksamhet skulle Bemanningsföretagen vilja se ett nytt avtal där man fastställer målgrupp och villkor separat.

Men något nytt avtal tror inte Johnny Håkansson, enhetschef på Unionen, behövs. Han var tidigare ansvarig för avtalen med bemanningsbranschen. Däremot kan parterna behöva se över villkoren och kanske kan man tänka sig ett säravtal som kan täcka de specifika situationerna, om förslaget blir verklighet, tror han.

Från Unionens sida är man inte heller lika upprörd över att inte finnas med på remisslistan. Det är brukligt att det är centralorganisationerna som är remissinstanser, bara i undantagsfall är Unionen direktinstans. Förbundet kommer också med inpass till TCO när det är en fråga av vikt för medlemmarna. Och det är det, i det här fallet.

- Vi kommer att arbeta närmare med den här frågan, ja. Vi har nyligen utsett en handläggare hos oss som kommer att titta på förslaget och lämna Unionens synpunkt till TCO, säger Leif Nicklagård, förbundssekreterare på Unionen.

Remisserna ska ha inkommit till regeringen senast den 30 juni.

Statlig bemanning

Offentliga bemanningsföretag:
Staten äger redan i dag vissa bemanningsföretaget: Lernia som erbjuder bemanning, utbildning och omställning, och Samhall som redan i dag matchar personer som befunnit sig långt bort från arbetsmarknaden till jobb. I vissa kommuner finns också motsvarande ”Komhall”.

Vilka avses i utredningen:
Matchningsanställningar skulle rikta sig mot ”personer med enbart förgymnasial utbildning, personer med funktionsnedsättning, äldre och utrikes födda (…) personer som varit föremål för en lång rad olika arbetsmarknadspolitiska insatser och ofta flera perioder av praktik men till slut placerats i det som kallas sysselsättningsfasen eller fas 3”, enligt utredaren Anders Lago (SvD Brännpunkt 13 mars 2015)  

Arbetsmarknadens remissinstanser: 
Bland de 85 remissinstanser som uppmanats lämna synpunkter på Anders Lagos utredning om matchningsanställningar finns, utöver berörda myndigheter 29 kommuner och fyra landsting: 

  • Svenska ILO-kommittén
  • Arbetsgivaralliansen
  • Arbetsgivarföreningen KFO
  • Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO)
  • Företagarna
  • Handikappförbunden
  • IDEA - arbetsgivarförbundet för ideella organisationer
  • Kommunala Företagens Samorganisation (KFS)
  • LO
  • Ledarna
  • PTK
  • SKOOPI - sociala arbetskooperativens intresseorganisation
  • Småföretagarnas riksförbund
  • Svenskt Näringsliv
  • SACO
  • SKL 
  • TCO

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Lönebidraget står still – slår mot funktionsnedsatta

För sjunde året i rad ligger lönebidraget kvar på samma nivå. Sif Bjarnason hade en anställning med lönebidrag. För att ha råd att ha kvar henne ville arbetsgivaren gå ner till 50 procent. Omöjligt för henne. Vid årsskiftet blev hon uppsagd.
Sandra Lund Publicerad 14 januari 2026, kl 06:01
Sif Bjarnason står vid Örebro slott i skymning. Hon ser bestämd ut.
Sif Bjarnason går nu ut i arbetslöshet, eftersom lönebidraget legat still i flera år. Det har gjort det svårt för många arbetsgivare att behålla anställda med funktionsnedsättningar. Foto: Per Knutsson

I sex år har Sif Bjarnason arbetat på Hörselskadades Riksförbunds distrikt i Örebro. Här finns alla anpassningar hon som gravt hörselnedsatt behöver, inga miljöer som bullrar och hörslingor.

Jobbet har fungerat utmärkt. Ändå sades hon upp vid årsskiftet. 

Föreningen kunde bara erbjuda henne en tjänst på 50 procent, från att hon jobbat 75. En deltid som var ofrivillig från början, men som hon kunde leva på. 

Att gå ner till 50 procent skulle innebära en lön på 14 000 kronor före skatt, och väldigt svårt att hitta en ny arbetsplats med liknande anpassningar på resten av tiden.

–  Jag har ingen konflikt med arbetsgivaren. Men ska jag vara glad för 50 procent där jag får svårt att klara livet? Eller sätta ner foten och göra klart för samhället att 50 procent inte går. Det slutade med att jag sades upp.

"Vad vill samhället?"

Hennes anställning var beroende av lönebidrag, det vill säga att staten står för en stor del av lönekostnaden upp till 20 000 kronor för heltid. Ett stöd som finns för att arbetsgivare ska anställa funktionsnedsatta människor med nedsatt arbetsförmåga, som en kompensation för de anpassningar som måste göras. 

–  Ofta handlar det ju om ideella föreningar med noll intäkter. Men trots en arbetsgivare som erbjuder alla anpassningar, och trots att den har lönebidrag har man ändå inte har råd. Då är det något som inte stämmer med lönebidraget. Vad vill samhället här?

Taket som arbetsgivaren kan få ligger på 20 000 kronor. Den nivån har legat helt still sedan 2020. 

Som en referens låg medianlönen 2024 på 37 100 kronor, enligt Medlingsinstitutet. 

Fremia: "Inga nya anställs"

Lönebidrag är den näst vanligaste insatsen från Arbetsförmedlingen. Och en av de dyrare för staten. Att nivån inte höjts på år har påverkat organisationer som den Sif Bjarnson jobbade på enormt, anser Fremia som organiserar idéburna arbetsgivare.

Enligt Patrik Schröder, samhällspolitiskt ansvarig på Fremia, slår det olika beroende på verksamhet. För arbetsintegrerade sociala företag, där många har lönebidrag, har flera fått lägga ner. 

På större arbetsplatser, med få på lönebidrag, har man kanske kunnat behålla dem.

–  Men jag hör ingen som anställer nya. Problemet är att det inte finns några uppräkningar sedan 2020. Samtidigt som vi haft stora kostnadsökningar och knappt har ett kollektivavtal med lön under 20 000 kronor. Det gör att det blir svårare och svårare för arbetsgivare att använda bidraget.

Arbetsförmedlingen: "Stödet har urholkats"

Det syns även i Arbetsförmedlingens statistik. I början av 2020 fanns drygt 70 000 deltagare i lönebidrag. I november förra året cirka 60 000.

I myndighetens budgetunderlag för de kommande åren uttrycks en oro. Att bidraget inte följer löneutveckling och arbetskostnader som ökat med 17 procent sedan 2020 får Arbetsförmedlingen att dra slutsatsen att stödet ”i praktiken urholkats”. 

Myndigheten landar i slutsatsen:

”För den här gruppen anställda finns få alternativ, och arbetslöshet riskerar att bli långvarig och minskar möjligheten till egen försörjning.”

Redan i dag är fler än var femte funktionsnedsatt med nedsatt arbetsförmåga arbetslös, enligt SCB.

"Höj och indexera lönebidraget"

Sif Bjarnson i Örebro hoppas nu på att få en så kallad SIUS på Arbetsförmedlingen. Det är en särskild handläggare och stöd för människor med funktionsnedsättning. Hon är tydlig med vad hon vill av politiken.

–  Vi behöver höja bidragstaket och indexera bidraget så att det följer löneutvecklingen. Att anpassa arbetet är den enkla biten, men att få tag på arbetsgivare som vågar anställa hänger på vad det kostar i rena kronor. Det måste man ta ställning till.

Lönebidrag borta som politiskt mål

Idén är hon inte ensam om. Såväl Fremia som Arbetsförmedlingen vill också se höjning och indexering av lönebidraget.

Patrik Schröder på Fremia hade stort hopp om att något skulle ha hänt till förra årets höstbudget.

–  Vad jag hört anser regeringen att det är ett viktigt och fungerande bidrag. Men det nådd inte hela vägen i budgetförhandlingarna, annat har prioriterats högre.

I regleringsbreven, som är regeringens styrdokument för varje myndighet, uppgav departementet senast 2024 att ett av Arbetsförmedlingens mål att öka antalet deltagare med lönebidrag.

För de senare åren är det borta.

Kollega har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz, och fått en skriftlig kommentar av hans statssekreterare Erik Scheller.

I denna budget har vi valt att prioritera flera andra åtgärder för att förbättra för människor med funktionsnedsättning och anhöriga, till exempel att fler personer med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra en utbildning på folkhögskola, tack vare extra anpassningar och resurser, att vi tar bort funkisskatten och utökad rätt till VAB till barn med funktionsnedsättning.”

Fakta lönebidrag:

  • Ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivarens lönekostnader när någon som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga anställs.
  • Det är en kompensation för de anpassningar arbetsgivaren på grund av till exempel nedsatt rörelseförmåga eller psykisk ohälsa.
  • Används framför allt i privat sektor, 77 procent.
  • Kan ges för lönekostnaden upp till 20 000 kronor brutto. Har inte ändrats sedan 2020.