Unionen, IF Metall och Sveriges Ingenjörer har tillsammans med Teknikarbetsgivarna och Industriarbetsgivarna tagit fram en gemensam policy i de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA, det så kallade TTIP-avtalet.
I policyn trycker parterna bland annat på vikten av att avtalet måste stå bakom ILO:s kärnkonventioner – det FN-organ som har i uppdrag att arbeta för internationella regler på arbetsmarknaden. Man har också utformat en gemensam linje vad gäller hållbarhetsfrågor som arbetsrätt och miljörätt, samt hur de små och mellanstora företagens intressen ska tas tillvara.
Enligt Magnus Kjellsson, internationell chef på Unionen, är det oerhört viktigt att de fackliga parterna finns med på banan i TTIP-förhandlingarna.
– Unionen är i grunden positiv till frihandel. Men här finns det alla möjligheter att vara med och påverka. Handeln och hur den genomförs och organiseras är en grundläggande facklig fråga. Och det är en fråga som växer. Det är viktigt att det inte bara blir företagens process, utan att även medborgarna och de anställda får vara med och utforma villkoren.
För kritiserat investeringsskydd
Ytterligare en fråga som man enats kring i policyn är den om investeringsskydd, även kallat ISDS (Investor State Dispute Settlement). I grunden handlar investeringsskydd om företagens möjlighet att stämma länder som de upplever bryter mot avtalet och är tänkt att vara en trygghet för företag som verkar i länder med korrumperade rättssystem.
Men investeringsskyddet har också lyfts som ett exempel på hur multinationella företag får allt för stort inflytande över politiken. Ett exempel är tobaksföretaget Philip Morris som med hänvisning till investeringsskyddet stämde Australien och Uruguay på miljardbelopp efter att de försett cigarettpaket med större varningstexter.
Internationellt har både Europafacken och stora delar av den amerikanska fackföreningsrörelsen ställt sig mycket kritiska. Facken i USA har till och med sagt att man inte kommer stödja TTIP om ett investeringsskydd släpps igenom.
Även i Sverige har facken varit skeptiska. I en tidigare policy från LO, TCO och Saco ställer de sig frågande till behovet av ett investeringsskydd inom TTIP och slår bland annat fast att:
”TTIP är ett avtal mellan två demokratiska rättsstater och utvecklade ekonomier, och de skäl som ibland anförs för ISDS är inte tillämpliga här”.
Men trots skiljelinjerna finns det ingen splittring inom den svenska fackföreningsrörelsen anser Magnus Kjellsson. Ingen vill ha ett investeringsskydd likt det i Australien försäkrar han och hänvisar till punkter i deras policy som ska omöjliggöra för företag att omkullkasta demokratiskt fattade beslut.
– Det vi letar efter är ett skydd som inte får så extrema konsekvenser. Det måste finnas en rimlighetsnivå när det gäller företagens rätt att stämma stater. Vi kan inte ha en mekanism som hindrar en god utveckling i samhället så som förändringar i folkhälsoskyddet eller i olika arbetsrättsliga frågor.
Att Unionens policy trots det skiljer sig från LO, TCO:s och SACO:s linje handlar snarare om att man fått med arbetsgivarna i båten.
– Jämfört med tidigare policy är det här ett steg framåt. Det är de fackförbund och arbetsgivarparter som berörs tydligast av handel och export som går ut och driver en gemensam linje. Jag har dessutom inte hört något ifrågasättande från LO, TCO eller Saco. I den mån vi har fått reaktioner har de varit positiva.
Exakt hur investeringsskyddet kommer att se ut, och hur eventuella tvister i så fall kommer att prövas är i dagsläget oklart. Först till sommaren väntas EU-kommissionen lägga fram sitt förslag.
