
Det är lätt att tänka i banor av traditionella könsroller: män meckar och kvinnor kommunicerar. Men det har inte alltid sett ut så. I den digitala begynnelsen var det kvinnor som programmerade. Till exempel var alla programmerarna bakom mjukvaran till den amerikanska militärens första dator, ENIAC (electronic numerical integrator computer), kvinnor.
1967 hade modemagasinet Cosmopolitan ett reportage om ”Computer girls” där den amerikanska generalmajoren Grace Hopper - som på 50-talet varit med att utveckla ett av de allra första programmeringsspråken, COBOL (common business-oriented language) – förklarade att programmering är precis som att förbereda en middagsbjudning:
”Man måste planera i förväg och schemalägga allting så det är klart när det ska. Programmering kräver tålamod och sinne för detaljer. Kvinnor har naturlig talang för programmering.” - Ur boken Code Moves av Chandra/Geek Sublime.
På universitet i USA och Storbritannien dominerades klassrummen i Computer Science av kvinnor i flera decennier.
1984. Det var då det hände, enligt bloggaren Steve Henn, som liksom oss sökt svaret på var tjejerna tog vägen. Det var det året andelen kvinnliga studenter inom Computer Science-programmen började sjunka, skriver han. Ett fall som sedan fortsatte, brantare och brantare. Varför? Osäkert. Men det var i samma veva som konsumentledet började köpa PC privat, i stor skala.
De första PC:arna som började säljas mot konsument var inte så komplexa. I dag är våra kylskåp i princip komplexare datorer. Men de marknadsfördes redan då nästan uteslutande mot män och deras söner. Samtidigt kom flera spelfilmer om unga IT-genier, nästan uteslutande i form av finniga tonårskillar, som genom/trots sin nördighet kunde slå skurken och vinna tjejen.
Var det där datavetenskap och programmering blev manliga attribut? Det är i alla fall ett synsätt som till förbluffande stor del består än idag. Det syns i statistiken på universitet och högskolor såväl som i IT-bolagens jämställdhetssiffror.