Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Stopp för avtal om konkurrensklausul

Mellan fack och arbetsgivare inom industrin har det sedan länge funnits en överenskommelse som begränsar användandet av konkurrensklausuler vid anställning. Men nu säger både Svenskt Näringsliv och Industriarbetsgivarna upp avtalet.
Linnea Andersson Publicerad
Colourbox
Svenskt Näringsliv vill inte omförhandla den överenskommelse om begränsning av konkurrensklausuler i anställningskontrakt, som funnits mellan fack och arbetsgivare sedan 1969. Colourbox

Konkurrensklausuler finns till för att stoppa arbetstagarnas möjligheter att under en viss period efter anställningens slut börja arbeta inom verksamheter som konkurrerar med den tidigare arbetsgivaren. De är tänkta att gälla inom branscher där medarbetare kan sitta på viktig information om sin före detta arbetsplats.

Att arbetsgivare och fack kommit överens om en begränsning av användandet av konkurrensklausuler är för att arbetsgivare inte ska missbruka rätten mot personal som byter jobb.

Ett sådant avtal har funnits sedan 1969 då Unionen (Sif), Sveriges Ingenjörer och Ledarna kom överens med Svenskt Näringsliv (dåvarande SAF). Samma överenskommelse har senare antagits mellan Industriarbetsgivarnas förbund och tjänstemannafacken.

Nu har Svenskt Näringsliv sagt nej till att omförhandla överenskommelsen och Industriarbetsgivarna väljer att följa deras exempel. Avtalet är föråldrat både vad gäller branscher och vilken typ av kunskap som omfattas menar Svenskt Näringsliv.

- Det finns behov av ett bredare avtal som täcker fler sektorer än industrin. Men det är otidensligt även vad gäller industrin, säger Sverker Rudeberg, som arbetar med arbetsgivarsamverkan på Svenskt Näringsliv.

Enligt honom gäller dagens avtal främst teknisk kunskap. Sverker Rudeberg poängterar att man öppnar upp för förhandling av ett nytt avtal, som kan gälla samtliga branscher inom Svenskt Näringsliv.

På Unionen har man ännu inte satt sig in i vad uppsägningen innebär eller vilka konsekvenser den kan få.  Klausulen har formellt sett främst förekommit i avtal med arbetsgivare inom industrin men har smittat av sig även på andra arbetsgivare.

- Den har fungerat normerande inom branscher och på företag som inte har haft den i sina avtal, säger Bosse Hallberg, avtalsexpert på Unionen.

Ett faktum som kan göra att begränsningen fortsätter att fungera som norm trots att den inte finns kvar i avtalen.

Om ingen omförhandling sker upphör överenskommelsen att gälla den 31 maj 2015.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.