Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Kundnöjdhet på personalens bekostnad
Trots fler apotek och längre öppettider har personalstyrkan på apoteken förblivit densamma. På vissa apotek har man till och med skurit ner på personal. I ivern att tillfredsställa kunderna verkar de anställda ha glömts bort.
Klockan är åtta och Margareta Helsings arbetsdag på Apoteket AB:s butik i Avesta har precis börjat. Apoteket öppnar inte förrän halv tio men innan dess är det mycket som ska fixas.
Margareta Helsing börjar plocka upp varor som har kommit. Allt ska placeras på ett särskilt sätt ute i butikshyllorna. Apotekets egna produkter och de fabrikanter man har avtal med ska stå synligt och säljas i första hand, både vad gäller mediciner och egenvårdsprodukter. I Apoteket AB:s sortiment finns i dag 1 000 kropps- och skönhetsprodukter och det kommer hela tiden nya varor som Margareta Helsing ska ha koll på.
Här har hon jobbat som apotekstekniker sedan juli 1969. Då var Margareta Helsing 17 år och gick som elev bredvid en tekniker medan hon läste in den ettåriga utbildningen på kvällarna. Trots att hon varit med om många förändringar under sina 45 år på apoteket säger hon att arbetsmiljön försämrats drastiskt sedan omregleringen.
– Det är en enorm förändring med högre stress och ökad press, säger Margareta Helsing.
Hon är långt ifrån ensam om upplevelsen att det blivit hårdare att jobba på apoteken. Farmaciförbundet, som numera är en del av Unionen, genomförde årligen en arbetsmiljöundersökning bland medlemmarna i apoteksbranschen. I 2013 års undersökning svarade 75 procent att arbetsmiljön blivit tuffare och 68 procent att de känner sig slitna efter arbetsdagens slut. Så påtagliga arbetsmiljöproblem är ovanligt i tjänstemannayrken.
– Det blir tyvärr bara värre och värre. Vi får många samtal om hur dåligt de mår ute på apoteken. Det är till stor del beroende på att man i och med omregleringen tittar väldigt mycket på vinst. Man ska sälja mer av både receptfria läkemedel och hudvård, samtidigt som man minskar ner på personalen, säger Carina Jansson, tidigare ordförande för Farmaciförbundet och numera seniorkonsult på Unionen.
Varje apotekskedja har vinstkrav på sig och de anställda ska tillsammans bidra till butikernas totala försäljning. Men det har även kommit fram att arbetsgivare kollat upp hur mycket varje enskild medarbetare säljer för och använt det mot dem när det varit dags för löneförhandling.
Vinstkraven har varit en stor omställning för dem som arbetat länge och som var vana vid ett annat arbetssätt under monopolets dagar. Margareta Helsing säger att säljarrollen är väldigt främmande för vissa, att det känns som att man prackar på varorna på kunden.
– Man diskuterar pris och vilken produkt de ska ha och till slut funderar jag på om man hinner med själva läkemedelsinformationen. Kunderna måste veta vilken åkomma läkemedlet hjälper mot och hur de ska ta det. Jag tror att stressen över om det verkligen blev rätt finns överallt hos personalen i dag, säger hon.
Förutom ökad tillgänglighet var ett av regeringens mål med omregleringen att tillvarata den kompetens som fanns inom Apoteket AB. Privatiseringen skulle inte ske på bekostnad av kompetensutvecklingen. Att hålla sig à jour är centralt i en bransch där medarbetarna hanterar läkemedel och viktigt för patientsäkerheten.
Läkemedelsrelaterade skador var 2007 den femte vanligaste dödsorsaken i Sverige. Förut ingick lästid i den ordinarie arbetstiden men i dag förväntas Margareta Helsing och hennes kollegor ta sig den tiden utanför schemat, trots att det väller in nya varor som tar tid att lära sig.
– När jag börjar åtta och slutar kvart över sex är jag inte jättepigg på att komma till jobbet redan klockan sju för att ha tid att läsa, säger Margareta Helsing.
Inte vill hon vara kvar på kvällen heller då hon ser fram emot att få vila. Enligt Statskontorets slutrapport av omregleringen ökade veckoöppettiderna i genomsnitt från 45 timmar år 2008 till 52 timmar 2012. Antalet söndagsöppna apotek ökade under samma period från 154 till 422. Och de långa arbetspassen känns i kroppen.
– Jag sitter inte ner utan står och går hela dagen och efter nio timmar är jag ordentligt trött. När helgen kommer efter tre eller fyra sådana arbetsdagar behöver jag en dag för att sova innan jag är pigg igen.
Man måste ha minst en farmaceutiskt utbildad medarbetare under hela öppethållandetiden vilket gör att apotekskedjorna slåss om receptarierna. Där utbildningarna finns, i Stockholm och Uppsala, är det inga problem men i orter inåt landet är det brist på utbildad personal. Hela branschen vilar i dag till stor del på att pensionärer hoppar in och jobbar timmar.
– Vi hade fest förra veckan och tackade av personal som gick i pension, men redan dagen efter så var en av dem här och jobbade, säger Margareta Helsing.
Carina Jansson på Unionen säger att det blir billigare för arbetsgivaren att ta in pensionärer eftersom man slipper betala sociala avgifter. Hon önskar att pensionärerna sade nej till att jobba extra så att arbetsgivarna tvingades anställa fler.
Margareta Helsing arbetar fackligt och har i sin roll som förhandlare varit med om många uppsägningar av assistenter som saknar utbildning men även av en hel del apotekstekniker med lång arbetserfarenhet.
– På mitt apotek kommer vi bara att vara två tekniker efter sommaren och jag har fortfarande inte fått min chef att förstå att det inte kommer att fungera. Det blir för tufft.
Hon tror inte att marknaden är tillräckligt stor för alla nya apotek utan att en del måste försvinna. Men innan marknaden mättas väntar en fortsatt tuff övergångsperiod.
– Arbetsglädjen och gemenskapen som fanns är borta på många ställen. Personalbristen och de nya arbetssätten har splittrat personalgrupper och man är inget sammansvetsat gäng längre. Det tär på människor att jobba under stress och då är det lätt att börja snäsa åt varandra, säger Margareta Helsing.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
