Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Introvert på en extrovert arbetsmarknad
”Vi söker en utåtriktad person som är stresstålig, flexibel och gillar att ha många bollar i luften.” En inte helt ovanlig rad i platsannonser där mycket av det som verkar förknippas med den perfekta arbetstagaren är extroverta egenskaper. Man ska tycka att det är kul att gå på jobbmingel, nätverka och ta för sig på möten.
Men samtidigt ska man vara eftertänksam, noggrann och ta kloka beslut, något som ofta förknippas med den lite mer introverta personligheten.
En omöjlig ekvation? Tja, de flesta av oss är faktiskt lite av båda, och kan ta fram de rätta egenskaperna när de behövs. Och på alla arbetsplatser behövs det en gas och en broms.
"Josefin" tror att hon är en sådan som man skulle kunna sätta etiketten "introvert" på. Men hon gillar det inte.
- En chef har sagt att jag borde ta mer plats eftersom hon tycker att jag är så begåvad. Jag har stört mig så på den kommenteraren. Min begåvning borde synas i det jobb jag utför, säger Josefin här.
Den optimala arbetsplatsen rymmer en mix av extroverta och introverta medarbetare. Att anställa bara utåtriktade lagspelare är alltså inget att sträva efter, menar föreläsaren och författaren Linus Jonkman som har skrivit boken ”Introvert. Den tysta revolutionen”.
Vi har också pratat med folk på stan, som alla tror att extroverta har lättare att få jobb.
Men har det alltid sett ut så? Nej, det går trender i vilka egenskaper rekryterarna söker när en tjänst ska tillsättas, som ibland har mer att göra med tidsandan än med arbetsuppgifterna.
Och kanske håller pendeln på att vända. Egenskaper som noggrann och omsorgsfull har åter börjat synas i annonserna under våren, säger Karin Helgesson från Göteborgs universitet som har undersökt förändringsmönster i platsannonser under en 50-årsperiod.
Intro-/extrovert
Extroverta personer
behöver yttre stimulans för att inte bli uttråkade. Monotona arbetsuppgifter är sällan något för den som är utåtriktad. Förenklat kan man säga att extroverta laddar batterierna av att vara bland andra människor.
Introverta personer
får energi och inspiration av tystnad och ensamhet. De är ofta bra på att lyssna, även om det inte verkar så då introverta ”försvinner” i sin egen värld då de koncenterar sig. Till exempel har de inte alltid ögonkontakt med den de lyssnar på.
Att vara introvert har inget att göra med att vara blyg eller att ogilla människor. Det handlar snarare om att sociala sammanhang som kick-offer eller det att jobba i kontorslandskap med många intryck dränerar introverta på energi.
Eftersom normen i samhället är att vara extrovert låtsas de flesta introverta vara utåtriktade. Därför är det omöjligt att veta vilka som är inåtvända.
Man kan också vara ambivert, vilket många är, personligheten som har perfekta balansen mellan att lyssna och prata, ge och ta. Enligt Linus Jonkman är den bästa telefonsäljaren inte extrovert som man kan tro, utan ambivert.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
