Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

En kärleksförklaring till floskeln

Det finns inga problem, bara utmaningar. Jag blev utmanad av en chef att skriva en hel kommentar fylld med floskler.
Johanna Rovira Publicerad
Johanna kommenterar

Jag vill stärka mitt varumärke och eftersom jag är resultatorienterad vill jag fokusera på ord i tiden. Viktiga ord som kommuniceras på sociala medier. Ord kan dock inte döda mig och allt som inte dödar mig gör mig starkare och eftersom vi bara har ett liv så inventerar jag min verbala verktygslåda men den är så transparent. Den innehåller mest kärnverksamhet och jag vill inte slå in öppna dörrar med floskler som redan är i var mans hand.

Nej, jag tar nya tag och tänker utanför boxen på att kommunicera kvalitativa klyschor som står som spön i backen inom arbetslivet och används flitigt av arbetsmarknadens parter. Men sockrar gärna den beska medicinen med några vanliga hederliga idiom. Mitt viktigaste instrument (vid sidan av min sociala förmåga, min samarbetsförmåga etcetera) i mitt jobb - som är världens roligaste - är trots allt min kompetens i att matcha plattityder och klichéer inom arbetslivet.

En fågel gör ingen sommar, men vi kan inte bara låtsas som att det regnar när någon BP på HR försöker sätta oss på plats genom att lyfta fram fördelarna med lean och viral marketing. Vi kan betrakta det som ett systemfel, strukturerad orättvisa eller en bugg i systemet som spökar, men faktum kvarstår: Personalen ÄR den främsta tillgången, det är ingen floskel, det är dagens sanning och eftersom vi är varandras arbetsmiljö får jag väl bita i det sura äpplet och svälja förtreten för att få livspusslet att gå ihop.

Det gäller att fånga dagen och göra det bästa av situationen samt se till helheten. Så här är det: jag sitter med facit i handen och fastän folk hävdar att de hör vad jag säger så biter de sig själva i svansen, för de lyssnar inte. Vi har fått två öron och en mun av en orsak. Tolerans är a och o och vi har all anledning att återkomma i den frågan, men jag vill ha svar igår. Jag köper inte deras undanflykter men jag vill gärna ha feedback för att inte fastna i samma gamla mönster där jag gärna agerar spindel i nätet och håller bollar i luften (bollen är f.ö. rund).  

Men handen på hjärtat - jag älskar floskler och kommer att fortsätta kämpa för alla plattityders rätt till lika värde. Tillsammans är vi starka.

Då säger vi så.

Får se bara vad chefen säger (fast chef är bara en titel, ledare är något man blir). 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek