Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Arbetsgivarna måste ta diskriminering på allvar

Det är oacceptabelt med diskriminering i arbetslivet på grund av ålder, kön, sexuell läggning eller etnicitet. Nu måste arbetsgivarna ta sitt ansvar i varje enskild anställningsintervju.
Susanna Lundell Publicerad

Jag satt i en cirkel omgiven av fem män i kavajer i skiftande grå toner. Jag var 22 år och hade blivit kallad på en anställningsintervju till ett jobb som jag gärna ville ha. Precis som brukligt är blev jag utsatt för frågor av skiftande slag. Dock var det en fråga som stack ut från de övriga som handlade om min utbildning, arbetslivserfarenhet samt vad jag skulle göra om jag fick tjänsten. Frågan som stack ut handlade om familjebildning.

"Planerar du att skaffa barn snart?" undrade en av männen i femtioårsåldern.

Jag måste erkänna att jag blev smått chockad över frågan och i dag minns jag inte längre vad jag svarade. Men självklart är det inte okej att låta faktorer som om en sökande planerar att skaffa barn eller inte avgöra om kvinnan eller mannen i fråga är lämplig för jobbet. Alltså hör frågan inte hemma i en anställningsintervju.

Under samma intervju var det en av de andra männen som undrade hur det kunde komma sig att jag som var så ung kunde ha så mycket utbildning och arbetslivserfarenhet. Som om detta skulle vara något negativt.

Behöver jag säga att jag inte fick jobbet?

I dag är jag glad över att jag inte fick tjänsten jag sökt. Med den bild av unga och kvinnor i barnafödande ålder som företaget hade, hade jag förmodligen inte trivts på arbetsplatsen i fråga.

Dessvärre verkar det inte som att jag är ensam med mina erfarenheter av diskriminering i samband med anställningsintervjuer. Många av er läsare känner säkert igen känslan av att ha sökt ett jobb som ni verkligen vill ha och det där härliga pirret i magen av att bli kallad på intervju. Känslan av att ha svarat klokt på alla svåra frågor. Sedan besvikelsen när beskedet via mejl eller ett telefonsamtal kommer om att jobbet har gått till en annan sökande. Som kanske är yngre eller inte i barnafödande ålder.

Michael Strauss är en av dem som mötts av diskriminering på grund av ålder, trots att detta är förbjudet. Han sökte ett chefsjobb inom it-sektorn (läs mer på s. 6-11 i Kollega nr 8), men fick beskedet att jobbet gått till en yngre person. Detta trots att Michael själv var bara drygt 40 år när han sökte jobbet.

Även om flest anmälningar till diskrimineringsombudsmannen handlar om etnicitet ligger ålder på en andraplats tillsammans med kön. Förbudet mot åldersdiskriminering har dock funnits under en så kort tid att alla inte vet att lagen finns. Naturligtvis är det den sökandes kompetens som måste ställas i relation till tjänstebeskrivningen för den tjänst som han eller hon vill ha. Att få ett nej på grund av osakliga skäl som kön, etnicitet eller ålder är naturligtvis helt oacceptabelt. Arbetsgivarna behöver uppmärksammas på detta så att det blir den sökandes kompetens och fallenhet för tjänsten som avgör utfallet efter varje anställningsintervju.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.