Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Happy hour i paradiset

Alkohol- och reseindustrin matar varandra med nya målgrupper. Alkoholindustrin relaterar sina kampanjer till semester och fest, medan turistnäringen säljer destinationer med alkohol som lockbete. Folkhälsa ställs mot vinstintresse.
Sara Heine Publicerad 27 maj 2010, kl 13:00
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På gatan Soi Bangla på Phuket eller Ochheuteal beach i Sihanoukville står skyltarna om billig sprit och underhållning tätt. Barerna är många, utbudet stort och priskonkurrensen hård. Baksidan är inte lika festlig: Stor tillgänglighet, låga priser och försäljning till unga är, enligt ledande alkoholforskning, tre av de främsta orsakerna till ett ökat drickande. Reglering  är den bästa och effektivaste metoden att minska drickandet. Dilemmat är att många av de länder som idag tar emot allt större turistgrupper, helt eller delvis saknar en fungerande lagstiftning kring alkohol.

I dag ökar alkoholkonsumtionen i Afrika, Asien och Latinamerika och konsekvenserna är förödande. Brist på sociala skyddsnät, förebyggande insatser och rehabilitering slår hårt mot redan utsatta grupper. Kopplingen till våld, spridningen av hiv, en försämrad familjeekonomi och barn i beroendemiljöer gör alkohol till ett stort hinder för utvecklingen. I dag dör 2,6 miljoner människor av alkohol varje år och i länder som exempelvis Thailand, är alkoholen en av de främsta orsakerna till ohälsa och för tidig död.

Det finns flera orsaker till att konsumtionen stiger. Globalisering och en ekonomisk tillväxt är två av dem. Turist- och reseindustrin en tredje. Såväl turistnäringen som resenärerna påverkar försäljningen på turistorten. Nya varor introduceras och en västerländsk alkoholkultur slår igenom. En kultur som dessutom visar sina värsta avigsidor, då många resenärer dricker betydligt mer under semestern än hemma.

Ett exempel är Phuket, där år av massturism lett till en ökad lokal konsumtion och fler fall av alkoholrelaterat våld. Ett annat är Sihanoukville, Kambodjas största badort, där frivilligorganisationer menar att ungdomar inom turistnäringen anammat resenärernas dryckesvanor. Turisternas höga konsumtion under en vecka eller två blir en ständig "semesterkonsumtion" hos lokalbefolkningen.

Den växande turismen till länder utanför USA och Europa är på många sätt en katalysator för utveckling, men kräver att vi tar större hänsyn till miljö och hållbar utveckling. Det handlar inte bara om att betala sin klimatkompensation för resan dit och hem, utan också om hur vi beter oss och agerar i det land och på den plats vi besöker. Det är dags att medvetenheten och handlingskraften ökar bland både resenärer, politiker och reseindustri.

Debatt

Debatt: Tatueringar stoppar inte karriären

Att ha tatueringar på sin kropp ska inte påverka möjligheten att bli anställd, skriver Annica Jansdotter.
Publicerad 7 maj 2024, kl 06:00
Annica Jansdotter
Kan tatueringar stå i vägen för karriären? Nej, menar Annica Jansdotter. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

”Ingen kommer vilja anställa dig Annica ” Ledsen att hänga ut dig mamma, men så här sa du faktiskt till mig när jag var 17 år och ville tatuera mig för första gången. Jag kan i dag hålla med om att det kanske inte var det mest genomtänkta motiv jag valde när jag tatuerade en tribal i svanken, men den har tack och lov ingen i mitt arbetsliv behövt se. 

Detta ämne har diskuterats på några av de arbetsplatser jag har varit anställd på, och beroende på vilket jobb jag har haft så har man tyckt olika om synliga tatueringar. Kan det vara så att det spelar roll i vilken bransch vi jobbar, att man har olika syn på hur man ”bör” se ut?  

Enligt min mamma så kan man inte ha synliga tatueringar om man ska jobba på bank. Tatueringar bör kunna gömmas under en skjorta för att man inte ska dömas utifrån detta. Nu har jag aldrig jobbat på bank vill jag tillägga, men jag hoppas verkligen att jag inte skulle bli dömd efter mitt val av konst på min kropp.  Jag vill bedömas efter mina meriter, min personlighet och mina ord.

Vill jag göra affärer med människor som dömer mig efter mitt utseende?

I dag har cirka 20 procent av svenska befolkningen tatueringar på sin kropp. Det är rätt många som uppskattar denna konstform som man kan spåra 5 000 år tillbaka i tiden. I den antika världen användes tatueringar för att märka slavar och fångar. Detta minskade sedan när kristendomen infördes. Men man lyckades tyvärr inte hela vägen då man än i dag kan läsa i gamla testamentet att det är syndigt med kroppssmyckning. 

På ett av mina tidigare jobb så skulle jag och en kollega in på förhandling. Dagen innan planerade jag mitt val av kläder. Jag tog fram en vit skjorta med långa ärmar, svarta kostymbyxor och kavaj. För mig handlar det om att vara rätt klädd för varje möte och vid detta tillfälle kändes valet lätt. Har jag uppkavlad ärm tycker jag att skjorta är riktigt skönt att ha på sig, dessutom så var kavajen jag valde rynkad i ärmen, så det skulle inte passa sig att ha skjortan på ett annat sätt. Men har jag uppkavlad ärm så syns tatueringarna på min vänstra arm.

Det slog mig för en sekund att någon kan störa sig på att jag har tatueringar, men i nästa sekund så ställde jag mig frågan ” vill jag göra affärer med den typ av människor som dömer mig efter mitt utseende?” svaret var enkelt, så uppkavlat fick det bli.

Uppenbarligen är jag inte svåranställd

När min kollega hämtade upp mig så tittade han på mig och sa ”jaha, du valde att visa upp dina tatueringar, just i dag?” som om det vore fel av mig. Jag svarade ”ja” i all enkelhet och klev in i bilen. Efter en timmes möte där jag presenterat vårt företag och offerten som jag tagit fram så reste sig vd:n på företaget som vi förhandlade med upp och sträckte ut sin hand mot mig och sa ”jag är sjukt imponerad Annica, du är en vass förhandlare och detta kommer bli ett fint samarbete”.

Det kändes som en vinst i dubbel bemärkelse, även om de bara var jag som visste om det.

De är få som har bemött mig med annat än positivt vad det gäller mina tatueringar. De väcker intresse och jag får ofta frågor om vad det ligger för historia bakom och vem som gjort dem. 

Jag har ett långt cv, allt ifrån trafiklärare där jag haft körlektioner med några hundra elever, till driftchef och ansvarig för drift, personal och ekonomi, så uppenbarligen är jag inte så svåranställd. Att jag har nått dit där jag är i dag har inte med hur jag ser ut eller mina tatueringar att göra, utan ett rejält pannben och ett driv. Så jag uppmanar alla att vara den de är, för din resa är din och ingen annans oavsett hur du ser ut. 

/Annica Jansdotter, regionsäljare