Förr i tiden var de Olympiska spelen något storslaget. Världens främsta idrottare möttes vart fjärde år och gjorde upp om vem som var starkast, snabbast och segast. Det var mäktigt.
Numera är OS bara ett i mängden av av tv:s lek- och tävlingsprogram. Det frågas, dansas, sjungs, mäts, bedöms och röstas så gott som dygnet runt i kanalerna.
Vilken prestation är störst, Anja Pärsons eller Anna Ankas? Dolphs eller Kallas?
För oss som fortfarande gillar idrott av det gamla slaget är svaret givet. OS kan fortfarande vara stort. Men ack så svårt det är det där med idrott och härkomst.
Först var det en slovakiska som skrällvann skidskyttesprinten. Anastazia Kuzmina gjorde sitt livs lopp och körde ifrån övriga, däribland de svenska guldhoppen. Det skulle hon inte ha gjort. Genast kom fusksnacket igång. Kan en kvinna som bara ligger på 28:e plats i världscupen och saknar meriter (visserligen har hon en silvermedalj från VM, men ändå) prestera ett så glänsande lopp utan hjälp av otillåtna preparat?
Någon dag senare slog Björn Ferry till i jaktstarten och tog Sveriges andra guld i detta OS. Den kanske största OS-skrällen någonsin tyckte många, särskilt som Ferrys säsong kantats av skador och sjukdomar. Ja, det var en bragd av den kalibern att Ferry på stående fot utlovades att få en väg uppkallad efter sig hemma i Storuman.
Kul för Ferry, som verkar vara en trevlig kille och som gärna säger saker som är tacksamma att citera. I en mejlintervju med Västerbottens Folkblad sa han: "För mig får det gärna bli dödsstraff eller i alla fall upprepad pungspark för alla dopingbrott".
Jag vet inte vad Kuzmina tycker om dopning, men skulle man fråga fick man väl antagligen ett svar i linje med Ferrys (bortsett från det där med dödsstraff kanske).
Vad är skillnaden mellan Ferry och Kuzmina? Jo, Ferry är norrlänning, Kuzmina är född i Ryssland och började tävla för Slovakien först 2008.
Det (vem minns inte Ludmila?) i kombination med en förmåga att pricka formen är rent livsfarligt i dessa sammanhang.
När det gäller att hitta på bortförklaringar till svenska misslyckanden är vi nämligen världsbäst.
