För Dagens Industri berättar Ebba Lindsö om när hon skrev den aktuella boken Livet, makten och konsten att våga vara sig själv, om sin tid på Svenskt Näringsliv. Hon var vd för ett konsultföretag och skrev på nätterna. Tre timmars sömn fick räcka. Var det jobbigt? "Jag hade bestämt mig. Det skulle bli gjort. Och enda sättet var att göra det snabbt", säger hon.

Ebba Lindsö är en tuffing, ingen tvekan om det.

Varför tyckte så många illa om henne? Den frågan ställer hon sig i boken, enligt Dagens Nyheter. Svaret är tror hon, bland annat, hennes "tydliga" ledarstil: "När ett beslut är fattat vill jag inte ha en massa tjafs".

En passus i hennes bok har valsat runt i media. Det är sonens upplevelse av Ebba Lindsös tid på Svenskt Näringsliv. "Jag träffade dig nästan aldrig, och när jag träffade dig, så grät du", säger han.

Och det är ju hur dystert som helst. Fast personligen har jag svårt att bara tycka synd om henne. För det första kom hon ju ur helvetet efter bara 20 månader med en himla massa pengar. Lönen var 295 000 i månaden och avgångsvederlaget frikostigt. För det andra var det ett medvetet val hon gjorde att satsa allt på jobbet.

När jag och en kollega intervjuade Ebba Lindsö i egenskap av vd för Svenskt Näringsliv ställde vi frågan om hur hon fick jobb och familj att gå ihop, svarade hon:

"Ställer du samma fråga till en man? Det skulle vara befriande om man slapp den typen av frågor. Det handlar om vad man vill med sitt liv".

Då, hösten 2003, berättade hon att det var jobbet som gällde de närmaste två åren. Stor del av ansvaret för den tioårige sonen skulle den dåvarande maken ta.

Ebba Lindsö spelade på gubbarnas planhalva på gubbarnas villkor. Det slår mig att om gubbarna ville ha ytterliggare en likasinnad i toppen så måste Ebba Lindsö ha verkat som ett utmärkt val.

För sin egen skull borde Svenskt Näringsliv i stället satsa på en vd, man eller kvinna, som går mot strömmen. Som alltså inte tycker att det är coolt att bara sova tre timmar per natt. Som inte älskar uttryck som tydligt ledarskap. Som inte prioriterar jobb före familj.